lördag 15 december 2012
Manga - Devil Girl
Jag har börjat med att måla Manga.
De e skitkul o jag som alltid sett mig som en person som inte kan rita eller måla alls lyckas åstadkomma betydligt mer än vad jag trodde :)
Om du vill se fler av mina bilder så titta in på MF Hand and Heart
Kramis
De e skitkul o jag som alltid sett mig som en person som inte kan rita eller måla alls lyckas åstadkomma betydligt mer än vad jag trodde :)
Om du vill se fler av mina bilder så titta in på MF Hand and Heart
Kramis
fredag 30 november 2012
Romanprojekt
Håller för fullt på med mitt nya romanprojekt "Där livet börjar".
Har skrivit drygt hälften och tycker själv att det blir riktigt bra. Ja det kommer i alla fall att bli riktigt bra när det blir klart.
Älskar att skriva o kan inte riktigt förstå varför jag hållit mig ifrån det för så lång tid. Just nu lever jag i min huvudkaraktärs liv och hon finns ständigt med mig i tankarna.
Det blir en roman som innehåller allt. Spänning, sorg, kärlek. Min förhoppning är att läsaren ska pendla mellan sina känslor och inte kunna lägga romanen ifrån sig. Vi får se om jag lyckas.
Om du är intresserad av att läsa små korta utdrag ur den så är du välkommen att besöka min andra blogg MF Hand and Heart.
Önskar er alla en riktigt trevlig helg och en Glad Första advent!
Kramis
Har skrivit drygt hälften och tycker själv att det blir riktigt bra. Ja det kommer i alla fall att bli riktigt bra när det blir klart.
Älskar att skriva o kan inte riktigt förstå varför jag hållit mig ifrån det för så lång tid. Just nu lever jag i min huvudkaraktärs liv och hon finns ständigt med mig i tankarna.
Det blir en roman som innehåller allt. Spänning, sorg, kärlek. Min förhoppning är att läsaren ska pendla mellan sina känslor och inte kunna lägga romanen ifrån sig. Vi får se om jag lyckas.
Om du är intresserad av att läsa små korta utdrag ur den så är du välkommen att besöka min andra blogg MF Hand and Heart.
Önskar er alla en riktigt trevlig helg och en Glad Första advent!
Kramis
lördag 17 november 2012
tisdag 23 oktober 2012
Maktlös
Idag var tredje dagen som min lille prins har dragits med sin öroninflammation. Den har vägrat ge med sig så idag var vi hos läkaren och fick penicillin.
Hoppas nu att den ger med sig fort för jag måste verkligen få sova ordentligt snart.
I tre nätter har det varit tårar, skrik och smärta.
Så maktlös man känner sig när man inte kan göra annat än att trösta, krama och hålla handen...
Tröttheten gör mig galen och jag får ingenting gjort. Inte för att jag tvunget måste göra nåt just nu men jag vill. Jag vill skriva. Jag vill jobba med MF Hand and Heart.
Men det är väl bara att inse att idag finns inga krafter kvar hur mycket jag än skulle vilja.
Kramis
Hoppas nu att den ger med sig fort för jag måste verkligen få sova ordentligt snart.
I tre nätter har det varit tårar, skrik och smärta.
Så maktlös man känner sig när man inte kan göra annat än att trösta, krama och hålla handen...
Tröttheten gör mig galen och jag får ingenting gjort. Inte för att jag tvunget måste göra nåt just nu men jag vill. Jag vill skriva. Jag vill jobba med MF Hand and Heart.
Men det är väl bara att inse att idag finns inga krafter kvar hur mycket jag än skulle vilja.
Kramis
måndag 22 oktober 2012
Fånga dina drömmar
Just nu händer det mycket....
Har tyvärr inte haft tid att uppdatera min blogg under en tid men det har sina förklaringar.
För ett tag sen fick jag kontakt med en kollega (lärare) från Stockholm. Vi var båda upprörda över det dåliga läraravtal som kom i stånd för ett tag sen och började prata lite via en sida på FB där avtalet sågades hej vilt.
I början pratade vi bara om läraryrket och stöttade varandra i den stress vi kände över alla våra arbetsuppgifter men efter bara ett litet tag insåg vi att vi delade betydligt mer än bara ett yrke.
Vi delade drömmen om att skriva och skapa så vi bestämde oss för att gå ihop och hjälpas åt med att förverkliga våra drömmar.
Vi jobbar dagligen med detta via datorkontakt och har kommit en bra bit på väg....
Om ni vill kan ni besöka oss på http://mfhandheart.blogspot.se och se vad vi gör....
Vi tror på våra drömmar och att vi kommer att lyckas.
Hoppas M vet hur mycket han betyder för mig och att jag vill fortsätta att skriva med honom för alltid...
Se till att fånga era drömmar.
Kramis
Har tyvärr inte haft tid att uppdatera min blogg under en tid men det har sina förklaringar.
För ett tag sen fick jag kontakt med en kollega (lärare) från Stockholm. Vi var båda upprörda över det dåliga läraravtal som kom i stånd för ett tag sen och började prata lite via en sida på FB där avtalet sågades hej vilt.
I början pratade vi bara om läraryrket och stöttade varandra i den stress vi kände över alla våra arbetsuppgifter men efter bara ett litet tag insåg vi att vi delade betydligt mer än bara ett yrke.
Vi delade drömmen om att skriva och skapa så vi bestämde oss för att gå ihop och hjälpas åt med att förverkliga våra drömmar.
Vi jobbar dagligen med detta via datorkontakt och har kommit en bra bit på väg....
Om ni vill kan ni besöka oss på http://mfhandheart.blogspot.se och se vad vi gör....
Vi tror på våra drömmar och att vi kommer att lyckas.
Hoppas M vet hur mycket han betyder för mig och att jag vill fortsätta att skriva med honom för alltid...
Se till att fånga era drömmar.
Kramis
fredag 5 oktober 2012
Trött
Jag e så jävla trött på allt.....
Egentligen e de inget som har hänt mer än att allt jag gör skiter sig. Fick för mig att jag skulle börja måla så jag hämtade hem grejer från pappa o satte igång. Färg, penslar, dukar m.m.
Full av entusiasm satte jag igång o visste precis vad jag skulle göra o hur det skulle se ut men allt sket sig. Inget stämmer o färgerna blandar sig o blir skit allihop.
De e inte världens undergång tycker du säkert o de kan hända att jag håller med men ändå väller känslorna upp ur mig som lava ur en vulkan. Jag sitter o stirrar på min misslyckade bild o tårarna bara sprutar. Varför kan jag inte lyckas med nåt??? Varför förvandlas allt jag tar i till aska???
Känner bara mig så jävla ensam o övergiven. Ingen bryr sig om vad jag gör eller hur jag mår. Allt e bara skit...
Jag kämpar på på jobbet o har fått kontakt med en kollega som jag verkligen kan prata med. Vi pratar om allt o han får mig o skratta o glömma all skit för en liten stund men det kommer alltid tillbaka ändå...
Jag ska fortsätta måla o jag kommer inte ge mig förrän jag får fram den bilden som finns i mitt huvud men det kommer nog att bli många, många tårar på vägen e jag rädd...
Vill just nu bara rymma från mitt liv ett tag o få få en paus o hämta kraft att fortsätta men de e så klart omöjligt... I stället e de bara o fortsätta ta det ena steget efter det andra o hoppas på att allt blir bättre en vacker dag. Även om jag just nu har väldigt svårt att se det...
Hoppas inte det finns många andra där ute som mår som jag gör för det förtjänar ingen.
Kramis
Egentligen e de inget som har hänt mer än att allt jag gör skiter sig. Fick för mig att jag skulle börja måla så jag hämtade hem grejer från pappa o satte igång. Färg, penslar, dukar m.m.
Full av entusiasm satte jag igång o visste precis vad jag skulle göra o hur det skulle se ut men allt sket sig. Inget stämmer o färgerna blandar sig o blir skit allihop.
De e inte världens undergång tycker du säkert o de kan hända att jag håller med men ändå väller känslorna upp ur mig som lava ur en vulkan. Jag sitter o stirrar på min misslyckade bild o tårarna bara sprutar. Varför kan jag inte lyckas med nåt??? Varför förvandlas allt jag tar i till aska???
Känner bara mig så jävla ensam o övergiven. Ingen bryr sig om vad jag gör eller hur jag mår. Allt e bara skit...
Jag kämpar på på jobbet o har fått kontakt med en kollega som jag verkligen kan prata med. Vi pratar om allt o han får mig o skratta o glömma all skit för en liten stund men det kommer alltid tillbaka ändå...
Jag ska fortsätta måla o jag kommer inte ge mig förrän jag får fram den bilden som finns i mitt huvud men det kommer nog att bli många, många tårar på vägen e jag rädd...
Vill just nu bara rymma från mitt liv ett tag o få få en paus o hämta kraft att fortsätta men de e så klart omöjligt... I stället e de bara o fortsätta ta det ena steget efter det andra o hoppas på att allt blir bättre en vacker dag. Även om jag just nu har väldigt svårt att se det...
Hoppas inte det finns många andra där ute som mår som jag gör för det förtjänar ingen.
Kramis
fredag 28 september 2012
Naiv
Jag kanske e naiv men jag tror alltid på att det kommer att lösa sig o att saker kommer att bli bättre. Jag lever på hoppet så länge det går men när jag märker att hoppet försvinner så går musten ur mig...
Min kämparglöd försvinner.
Just nu känns det som att allt går emot mig o jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det här.
När det gäller mitt jobb som lärare så har jag under lång tid kämpat i motvind med tron att den här avtalsrörelsen skulle göra situationen bättre. Jag kanske inte trodde att lönen skulle bli så mycket bättre än vad den blev men jag hade ändå hoppats på att arbetsbördan skulle bli lite lättare. Nu blev det inte så o jag känner mig bara överkörd.
Skulle så gärna vilja prata igenom det här med F som jag vet skulle förstå vad jag pratade om o jag tror att han hade kunnat hjälpa mig att ta mig igenom den här krisen. Men det går förstås inte.
Vet inte ens om han kommer ihåg mig, om han tänker på mig över huvud taget. Jag tänker på honom jämt o även om jag verkligen försöker förtränga alla mina känslor för honom så går det inte. Jag vill fortfarande ha honom i mitt liv. Allt annat e obetydligt.
Drömmer om honom så ofta o drömmarna känns så verkliga att jag ofta får påminna mig själv om att det bara var en dröm så att jag inte gör nåt dumt som att kontakta honom. I senaste drömmen gjorde han allt för att jag skulle ta honom tillbaka. Verkligen allt. O jag lät honom kämpa trots att han egentligen inte hade behövt det. Den kärlek han visade mig var precis som i somras o jag saknar det så otroligt mycket... Jag saknar honom så otroligt mycket. Har aldrig älskat någon som jag älskade honom. Som jag älskar honom.
Nu står jag här ensam utan nån att rådfråga om hur jag ska gå vidare med mitt liv.
Det ska tydligen inte vara lätt att leva men varför ska det vara så mycket svårare för en del än vad det är för andra???
Hostar mig snart in i sängen o sen får vi se vad drömmarna ger mig i natt. Nåt bra hoppas jag som kan ge mig lite extra energi inför morgondagen.
Kramis
Min kämparglöd försvinner.
Just nu känns det som att allt går emot mig o jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det här.
När det gäller mitt jobb som lärare så har jag under lång tid kämpat i motvind med tron att den här avtalsrörelsen skulle göra situationen bättre. Jag kanske inte trodde att lönen skulle bli så mycket bättre än vad den blev men jag hade ändå hoppats på att arbetsbördan skulle bli lite lättare. Nu blev det inte så o jag känner mig bara överkörd.
Skulle så gärna vilja prata igenom det här med F som jag vet skulle förstå vad jag pratade om o jag tror att han hade kunnat hjälpa mig att ta mig igenom den här krisen. Men det går förstås inte.
Vet inte ens om han kommer ihåg mig, om han tänker på mig över huvud taget. Jag tänker på honom jämt o även om jag verkligen försöker förtränga alla mina känslor för honom så går det inte. Jag vill fortfarande ha honom i mitt liv. Allt annat e obetydligt.
Drömmer om honom så ofta o drömmarna känns så verkliga att jag ofta får påminna mig själv om att det bara var en dröm så att jag inte gör nåt dumt som att kontakta honom. I senaste drömmen gjorde han allt för att jag skulle ta honom tillbaka. Verkligen allt. O jag lät honom kämpa trots att han egentligen inte hade behövt det. Den kärlek han visade mig var precis som i somras o jag saknar det så otroligt mycket... Jag saknar honom så otroligt mycket. Har aldrig älskat någon som jag älskade honom. Som jag älskar honom.
Nu står jag här ensam utan nån att rådfråga om hur jag ska gå vidare med mitt liv.
Det ska tydligen inte vara lätt att leva men varför ska det vara så mycket svårare för en del än vad det är för andra???
Hostar mig snart in i sängen o sen får vi se vad drömmarna ger mig i natt. Nåt bra hoppas jag som kan ge mig lite extra energi inför morgondagen.
Kramis
Ordning o reda
Det måste finnas fler än jag som ständigt har listor på saker att göra som man skjuter på för att man inte orkar ta tag i det...
Men nu tror jag att jag har tagit tag i allt det som var viktigt för att mitt liv ska bli lite lättare.
Jag har löst mina skulder o samlat allt på ett enda lån på banken o i o med sänkt mina utgifter avsevärt...
Jag har tagit tag i min sons namnbyte så nu har han mitt efternamn.
Jag har överlåtit ett mobilabonnemang till min bror.
Jag har ombokat läkartid o beställt klipptid till sonen.
Inga fler stora saker förutom en del som ska säljas.
Känns så skönt att få lite ordning på allt...
Nu återstår mitt beslut om hur jag ska göra med mitt yrkesval. Jag älskar mitt jobb som lärare men inser också att stressen o arbetsbelastningen o kravet på ständig barnvakt inte påverkar mig så bra mentalt. Jobbet som lärare kräver att ens privatliv e i balans o de kan jag ju knappast påstå att mitt e.
Bara det att jag måste ha barnvakt så ofta bara för att kunna utföra mitt jobb e en stor påfrestning. Som läget e nu har jag ingen möjlighet att få barnvakt för att ta hand om mig själv o de e tid som jag måste ha för att må bra. Har just nu ingen balans mellan arbetsliv o privatliv o så kan jag inte leva...
Vet inte än hur jag ska göra men en lista med fördelar o nackdelar e under uppbyggnad. Måste även se mig omkring efter fungerbara alternativ innan jag kan ta det slutgiltiga beslutet...
Nu ligger jag hemma o e sjuk o låter tankarna vandra fritt.
Vad e bäst för mig? Vad e bäst för min son?
Jag fortsätter fundera o hoppas att ni andra där ute mår bättre än vad jag gör.
Kramis
Men nu tror jag att jag har tagit tag i allt det som var viktigt för att mitt liv ska bli lite lättare.
Jag har löst mina skulder o samlat allt på ett enda lån på banken o i o med sänkt mina utgifter avsevärt...
Jag har tagit tag i min sons namnbyte så nu har han mitt efternamn.
Jag har överlåtit ett mobilabonnemang till min bror.
Jag har ombokat läkartid o beställt klipptid till sonen.
Inga fler stora saker förutom en del som ska säljas.
Känns så skönt att få lite ordning på allt...
Nu återstår mitt beslut om hur jag ska göra med mitt yrkesval. Jag älskar mitt jobb som lärare men inser också att stressen o arbetsbelastningen o kravet på ständig barnvakt inte påverkar mig så bra mentalt. Jobbet som lärare kräver att ens privatliv e i balans o de kan jag ju knappast påstå att mitt e.
Bara det att jag måste ha barnvakt så ofta bara för att kunna utföra mitt jobb e en stor påfrestning. Som läget e nu har jag ingen möjlighet att få barnvakt för att ta hand om mig själv o de e tid som jag måste ha för att må bra. Har just nu ingen balans mellan arbetsliv o privatliv o så kan jag inte leva...
Vet inte än hur jag ska göra men en lista med fördelar o nackdelar e under uppbyggnad. Måste även se mig omkring efter fungerbara alternativ innan jag kan ta det slutgiltiga beslutet...
Nu ligger jag hemma o e sjuk o låter tankarna vandra fritt.
Vad e bäst för mig? Vad e bäst för min son?
Jag fortsätter fundera o hoppas att ni andra där ute mår bättre än vad jag gör.
Kramis
fredag 21 september 2012
Meningen med livet
Vad är meningen med livet???
Vad är det för mening med att leva???
Detta e frågor som dagligen figurerar i mitt huvud...
Jag har inga svar utan bara fler frågor. Jag ser ingen mening alls. Jag ser bara mörker. För mig går bara livet ut på att bli sårad o att vara ensam o de e inget liv som jag vill leva. Jag vill inte ha mitt liv. De finns inget bra i mitt liv som gör att jag ser fram mot nästa dag.
Att inte ha nån tro på livet alls e väldigt tungt. Tyngre än vad nån borde vara tvungen att bära.
Jag vill tro på livet. Jag vill ha ett hopp om att det kommer att bli bättre. Jag vill kunna se det positiva i mitt liv men jag kan inte. Hur mycket jag än anstränger mig så ser jag bara svart.
Jag går upp på morgonen, bråkar lite med sonen innan jag lämnar honom på dagis. Åker till jobbet o tar på mig min roll som lärare o kliver ur mig själv för ett par timmar. Det är de bästa timmarna på hela veckan. Efter jobbet hämtar jag sonen. Vi åker hem o jag försöker få tiden att gå tills han ska sova. Då bråkar vi lite till o sen sätter jag mig i soffan o funderar på vad den dagen har gett mig mer än att timmarna har gått o att jag fortfarande andas. Fortfarande finns ingen mening med nåt jag har gjort.
Har ingenting att se fram mot...
Alla säger att jag måste se det positiva i att jag har min underbara son o att jag måste fokusera på det som e bra men jag kan inte. Ser inget positivt i någonting.
Alla säger att jag måste tro på mig själv o tro på att jag e bra o att jag e värd att träffa en bra kille o att jag kommer att göra det en vacker dag.
Men vad fan spelar det för roll??? Jag vet att jag e en bra, snäll o omtänksam person men vad spelar det för roll när ingen annan verkar uppskatta det. Jag sitter ju lik förbannat här ensam så nåt måste ju vara fel. De som har en partner förstår inte hur tungt o jobbigt de e o vara själv. De som har en partner fattar inte hur jävla jobbigt de o ha barn själv utan nån att få stöd av. Utan nån att lämna över ansvaret till. Utan nån att dela allt ansvar med...
Inte ens jobbet kan jag sköta ordentligt som ensamstående mamma. Alla jobbtider efter 17.00 kräver barnvakt o de e inte alltid så lätt att få ihop. Jag får inte ihop någonting o jag e så trött på att kämpa för att kunna göra nåt. Allt planerande o det ständiga dåliga samvetet gör inte direkt att livet känns ljusare utan snarare ännu mörkare.
Jag vill inte vara ensam. Jag trivs inte ensam. Jag vill vara lycklig. Jag vill älska o vara älskad tillbaka. Jag vill ha F tillbaka... Jag vill ha mitt ljusa liv tillbaka...
Vad förmedlar jag till min son annat än mörker...
Jag e en riktigt usel mamma som inte har kraft eller ork att bättra mig..
Kram på er
Vad är det för mening med att leva???
Detta e frågor som dagligen figurerar i mitt huvud...
Jag har inga svar utan bara fler frågor. Jag ser ingen mening alls. Jag ser bara mörker. För mig går bara livet ut på att bli sårad o att vara ensam o de e inget liv som jag vill leva. Jag vill inte ha mitt liv. De finns inget bra i mitt liv som gör att jag ser fram mot nästa dag.
Att inte ha nån tro på livet alls e väldigt tungt. Tyngre än vad nån borde vara tvungen att bära.
Jag vill tro på livet. Jag vill ha ett hopp om att det kommer att bli bättre. Jag vill kunna se det positiva i mitt liv men jag kan inte. Hur mycket jag än anstränger mig så ser jag bara svart.
Jag går upp på morgonen, bråkar lite med sonen innan jag lämnar honom på dagis. Åker till jobbet o tar på mig min roll som lärare o kliver ur mig själv för ett par timmar. Det är de bästa timmarna på hela veckan. Efter jobbet hämtar jag sonen. Vi åker hem o jag försöker få tiden att gå tills han ska sova. Då bråkar vi lite till o sen sätter jag mig i soffan o funderar på vad den dagen har gett mig mer än att timmarna har gått o att jag fortfarande andas. Fortfarande finns ingen mening med nåt jag har gjort.
Har ingenting att se fram mot...
Alla säger att jag måste se det positiva i att jag har min underbara son o att jag måste fokusera på det som e bra men jag kan inte. Ser inget positivt i någonting.
Alla säger att jag måste tro på mig själv o tro på att jag e bra o att jag e värd att träffa en bra kille o att jag kommer att göra det en vacker dag.
Men vad fan spelar det för roll??? Jag vet att jag e en bra, snäll o omtänksam person men vad spelar det för roll när ingen annan verkar uppskatta det. Jag sitter ju lik förbannat här ensam så nåt måste ju vara fel. De som har en partner förstår inte hur tungt o jobbigt de e o vara själv. De som har en partner fattar inte hur jävla jobbigt de o ha barn själv utan nån att få stöd av. Utan nån att lämna över ansvaret till. Utan nån att dela allt ansvar med...
Inte ens jobbet kan jag sköta ordentligt som ensamstående mamma. Alla jobbtider efter 17.00 kräver barnvakt o de e inte alltid så lätt att få ihop. Jag får inte ihop någonting o jag e så trött på att kämpa för att kunna göra nåt. Allt planerande o det ständiga dåliga samvetet gör inte direkt att livet känns ljusare utan snarare ännu mörkare.
Jag vill inte vara ensam. Jag trivs inte ensam. Jag vill vara lycklig. Jag vill älska o vara älskad tillbaka. Jag vill ha F tillbaka... Jag vill ha mitt ljusa liv tillbaka...
Vad förmedlar jag till min son annat än mörker...
Jag e en riktigt usel mamma som inte har kraft eller ork att bättra mig..
Kram på er
tisdag 18 september 2012
Sluta röka
Har nu varit rökfri i 2 dagar... Känns riktigt bra. E lika lätt som de andra gångerna jag slutat trots att jag egentligen inte kände mig lika motiverad som sist. Men det kommer att bli bra det här. Mer pengar till annat o träningen kommer nog att bli bättre så fort rökhostan lägger sig.
Många säger att jag e duktig som kör så hårt med träningen men jag vet inte. Känner mig inte direkt duktig. Känner det mer som att det är mitt sätt att överleva. Hela mitt liv raserades o jag försöker bara hålla tag i nåt som kan hjälpa mig att hålla näsan ovanför ytan.
För mig blev det träningen o mitt mål att komma i bra form igen. Det gör att jag kan fokusera på nåt som ligger utanför mig själv o jag kan stänga av känslor o i stället mäta mitt välbefinnande på våg eller med måttband. Det hjälper mig att se fram mot nästa dag o nästa träningspass o det hjälper mig att känna att jag har nån som helst kontroll på vad som händer i mitt liv just nu.
Jag försöker helt enkelt hitta kontrollen igen o den här gången tänker jag inte släppa på den...
Så duktig e ett starkt ord...
Kramis
Många säger att jag e duktig som kör så hårt med träningen men jag vet inte. Känner mig inte direkt duktig. Känner det mer som att det är mitt sätt att överleva. Hela mitt liv raserades o jag försöker bara hålla tag i nåt som kan hjälpa mig att hålla näsan ovanför ytan.
För mig blev det träningen o mitt mål att komma i bra form igen. Det gör att jag kan fokusera på nåt som ligger utanför mig själv o jag kan stänga av känslor o i stället mäta mitt välbefinnande på våg eller med måttband. Det hjälper mig att se fram mot nästa dag o nästa träningspass o det hjälper mig att känna att jag har nån som helst kontroll på vad som händer i mitt liv just nu.
Jag försöker helt enkelt hitta kontrollen igen o den här gången tänker jag inte släppa på den...
Så duktig e ett starkt ord...
Kramis
lördag 15 september 2012
Slut
Dagens träningspass bestod i ett stenhårt styrkepass på fm o en 7 km löprunda på em.
Känner mig riktigt nöjd med dagen o ser nu fram mot att sätta mig i soffan o titta på en bra film o äta lite grillat...
Får se vad de blir för träning i morg...
Kramis
Känner mig riktigt nöjd med dagen o ser nu fram mot att sätta mig i soffan o titta på en bra film o äta lite grillat...
Får se vad de blir för träning i morg...
Kramis
fredag 14 september 2012
Fredag igen
Så var de då en tung fredagskväll igen. Fortfarande ensam o tyngd av saknad...
Tycker veckorna numer består av måndagar o fredagar. Lättnaden på måndagen att få återgå till jobb o släppa tankarna på mitt eget liv o fredagarna när saknaden e som störst. Drömmer om honom i princip varje natt o vaknar varje morgon o inser att det bara var en dröm o att jag måste gå upp o fortsätta leva mitt eget tomma liv.
Igår drömde jag att jag sprang på honom på stan. Helt plötsligt stod han bara där framför mig o han blev lika förvånad över att få se mig som jag blev över att få se honom. Vi höll om varandra o det kändes precis som förut. Vi var båda lika lyckliga över att ha träffat på varandra men sen var han tvungen att gå igen. Han ville inte men var tvungen o innan jag hann blinka så var han borta. Resten av drömmen sprang jag runt o letade efter honom o kunde inte förstå hur han kunnat försvinna så fort. Undrar vad den drömmen ska betyda???
Önskar så att de senaste 5 veckorna bara var en dröm o att nån kom o väckte mig snart så att jag fick fortsätta att leva det lyckliga livet jag levde i somras.
För varje dag som går så dör hoppet om att han ska komma tillbaka lite mer. Känns så jobbigt när hoppet tynar bort. Jag älskar honom fortfarande så mycket...
Har haft en myskväll med lillprinsen o nu när han har somnat tänkte jag lämna mitt eget liv ett tag o återvända in i bokens värld där allt e möjligt.
Kramis
Tycker veckorna numer består av måndagar o fredagar. Lättnaden på måndagen att få återgå till jobb o släppa tankarna på mitt eget liv o fredagarna när saknaden e som störst. Drömmer om honom i princip varje natt o vaknar varje morgon o inser att det bara var en dröm o att jag måste gå upp o fortsätta leva mitt eget tomma liv.
Igår drömde jag att jag sprang på honom på stan. Helt plötsligt stod han bara där framför mig o han blev lika förvånad över att få se mig som jag blev över att få se honom. Vi höll om varandra o det kändes precis som förut. Vi var båda lika lyckliga över att ha träffat på varandra men sen var han tvungen att gå igen. Han ville inte men var tvungen o innan jag hann blinka så var han borta. Resten av drömmen sprang jag runt o letade efter honom o kunde inte förstå hur han kunnat försvinna så fort. Undrar vad den drömmen ska betyda???
Önskar så att de senaste 5 veckorna bara var en dröm o att nån kom o väckte mig snart så att jag fick fortsätta att leva det lyckliga livet jag levde i somras.
För varje dag som går så dör hoppet om att han ska komma tillbaka lite mer. Känns så jobbigt när hoppet tynar bort. Jag älskar honom fortfarande så mycket...
Har haft en myskväll med lillprinsen o nu när han har somnat tänkte jag lämna mitt eget liv ett tag o återvända in i bokens värld där allt e möjligt.
Kramis
torsdag 13 september 2012
Onyttig
När jag gick o la mig igår kände jag mig väldigt onyttig av att jag inte hade tränat. Kändes som jag inte hade tränat på minst en vecka o att jag hade ätit för mycket onyttiga saker...
Men när jag tänkte efter så stämde ju inte verkligheten riktigt med den känslan. Jag tränade dubbelpass lör, sön o mån o vilade tis o ons (en välbehövlig vila). Allt det onyttiga jag ätit var chips o choklad i lördags o sen har jag haft koll på vad jag stoppat i mig de andra dagarna.
Tycker nog att jag håller min plan lite bättre än vad jag kände igår...
Idag var jag dock igång med träningen igen o nu blir det pass både fre, lör o sön o sen kanske en vilodag på mån om jag inte får abstinens o tar ett litet pass ändå :)
Har blivit lite beroende av min träning o läsning. Det är det som får mig att se fram mot nästa dag o att klara av att få dagarna att gå. Blev inbjuden till 35-års kalas 17 nov så nu har jag 2 månader på mig att komma i riktigt bra form o nåt som håller igång mig i minst 2 månader till.
Det långsiktiga målet e ju att kunna gå på stranden nästa sommar o känna mig riktigt bekväm i en snygg bikini. Ett mål som jag ska klara. Inget kommer att stoppa mig nu. Jag har ju inget annat att fokusera på så jag ser inga hinder på vägen...
Kramis
Men när jag tänkte efter så stämde ju inte verkligheten riktigt med den känslan. Jag tränade dubbelpass lör, sön o mån o vilade tis o ons (en välbehövlig vila). Allt det onyttiga jag ätit var chips o choklad i lördags o sen har jag haft koll på vad jag stoppat i mig de andra dagarna.
Tycker nog att jag håller min plan lite bättre än vad jag kände igår...
Idag var jag dock igång med träningen igen o nu blir det pass både fre, lör o sön o sen kanske en vilodag på mån om jag inte får abstinens o tar ett litet pass ändå :)
Har blivit lite beroende av min träning o läsning. Det är det som får mig att se fram mot nästa dag o att klara av att få dagarna att gå. Blev inbjuden till 35-års kalas 17 nov så nu har jag 2 månader på mig att komma i riktigt bra form o nåt som håller igång mig i minst 2 månader till.
Det långsiktiga målet e ju att kunna gå på stranden nästa sommar o känna mig riktigt bekväm i en snygg bikini. Ett mål som jag ska klara. Inget kommer att stoppa mig nu. Jag har ju inget annat att fokusera på så jag ser inga hinder på vägen...
Kramis
måndag 10 september 2012
Vilodag
Idag hade jag bestämt mig för att ha en vilodag efter två dagar med dubbelpass men de gick ju inte så bra. Var hemma med sonen som var dunderförkyld o tack vare det fina vädret blev det en långpromenad på fm i raskt tempo.
Sonen ville sen att vi skulle gå förbi gymmet o boka en tid då han tycker de e kul o vara där o boxa o leka medan jag tränar så de gjorde vi. Fanns en ledig tid idag så det resulterade i ett ordentligt styrkepass på em.
Inte mycket vila här inte...
I morg blir de nog vila dock eftersom jag har föräldramöte o inte kommer hem förrän efter 20.00. Men man vet ju aldrig...
Längtar till nästa helg så jag kan få komma ut o springa igen. Älskar det...
Ändrar mitt sluta röka mål till att sluta så fort vågen visar under 67. Insåg att jag nog bygger lite muskler o att kroppen kommit in i den berömda svackan o jag vill inte vänta i evigheter tills jag slutar. Träning o kost flyter på bra nu så jag förväntar mig att se lite resultat snart.
Kramis
Sonen ville sen att vi skulle gå förbi gymmet o boka en tid då han tycker de e kul o vara där o boxa o leka medan jag tränar så de gjorde vi. Fanns en ledig tid idag så det resulterade i ett ordentligt styrkepass på em.
Inte mycket vila här inte...
I morg blir de nog vila dock eftersom jag har föräldramöte o inte kommer hem förrän efter 20.00. Men man vet ju aldrig...
Längtar till nästa helg så jag kan få komma ut o springa igen. Älskar det...
Ändrar mitt sluta röka mål till att sluta så fort vågen visar under 67. Insåg att jag nog bygger lite muskler o att kroppen kommit in i den berömda svackan o jag vill inte vänta i evigheter tills jag slutar. Träning o kost flyter på bra nu så jag förväntar mig att se lite resultat snart.
Kramis
lördag 8 september 2012
Milen
Löpningen idag var helt underbar...
Kände för att pressa mig själv o se om jag fixade milen o det gjorde jag. Det var tungt men inte omöjligt. Tiden blev 62 min o det blev jag väldigt nöjd med. Knappt hälften av sträckan var i fruktansvärd motvind men jag höll ändå ett ganska jämt tempo under hela rundan.
Känns skönt o veta att jag orkar så mycket mer än vad jag trodde o det sporrar verkligen inför kommande träningspass.
I morgon blir det intervallpass på slingan på em o på fm ett litet styrkepass inne.
Älskar att träna. Det får mig att tömma hjärnan. Det o mina böcker hjälper mig att förtränga mitt eget liv o inte tänka så mycket på vad som händer runt omkring.
Kramis
Kände för att pressa mig själv o se om jag fixade milen o det gjorde jag. Det var tungt men inte omöjligt. Tiden blev 62 min o det blev jag väldigt nöjd med. Knappt hälften av sträckan var i fruktansvärd motvind men jag höll ändå ett ganska jämt tempo under hela rundan.
Känns skönt o veta att jag orkar så mycket mer än vad jag trodde o det sporrar verkligen inför kommande träningspass.
I morgon blir det intervallpass på slingan på em o på fm ett litet styrkepass inne.
Älskar att träna. Det får mig att tömma hjärnan. Det o mina böcker hjälper mig att förtränga mitt eget liv o inte tänka så mycket på vad som händer runt omkring.
Kramis
Mage
Har kört igenom värsta träningspasset för magen idag...
Det kommer troligtvis att kännas i ett par dagar :)
I em väntar ett ordentligt löppass o sen e träningen avklarad för idag. Kör dubbla pass på helgerna nu o ett par kvällar i veckan. Måste ligga i nu så att jag kommer ner till 66 kg så jag kan sluta röka.
Kramis
Det kommer troligtvis att kännas i ett par dagar :)
I em väntar ett ordentligt löppass o sen e träningen avklarad för idag. Kör dubbla pass på helgerna nu o ett par kvällar i veckan. Måste ligga i nu så att jag kommer ner till 66 kg så jag kan sluta röka.
Kramis
torsdag 6 september 2012
Fredag igen
Så var det fredag igen...
Tycker inte längre om helgerna. Helgerna e fulla med ångest o ensamhet o saknaden blir som störst.
Trots mina gigantiska försök med att försöka hålla tankarna på honom borta från min hjärna så måste jag dagligen gå igenom samma process om o om igen. Så fort det händer nåt e han den första jag tänker att jag vill berätta för o varje gång slås jag av tomheten när jag kommer på att det inte går. Jag kunde prata med honom om allt o de e bara en reflex att jag hela tiden e på väg att skicka iväg ett sms...
Ska göra mitt bästa för att den här dagen ska gå fort så att jag får gå o lägga mig igen så att helgen går snabbt.
Ikväll blir det hamburgare o pommes efter beställning av sonen o till det en film. När han har somnat återvänder jag till min bok o flyr verkligheten återigen.
Kramis
Tycker inte längre om helgerna. Helgerna e fulla med ångest o ensamhet o saknaden blir som störst.
Trots mina gigantiska försök med att försöka hålla tankarna på honom borta från min hjärna så måste jag dagligen gå igenom samma process om o om igen. Så fort det händer nåt e han den första jag tänker att jag vill berätta för o varje gång slås jag av tomheten när jag kommer på att det inte går. Jag kunde prata med honom om allt o de e bara en reflex att jag hela tiden e på väg att skicka iväg ett sms...
Ska göra mitt bästa för att den här dagen ska gå fort så att jag får gå o lägga mig igen så att helgen går snabbt.
Ikväll blir det hamburgare o pommes efter beställning av sonen o till det en film. När han har somnat återvänder jag till min bok o flyr verkligheten återigen.
Kramis
tisdag 4 september 2012
Längtan
Längtar efter att få höra hans röst nåt fruktansvärt...
Skulle ge vad som helst för att få hålla om honom nu...
Önskar att ingen annan behöver känna så här någonsin...
Älskar dig för alltid
Kramis
Skulle ge vad som helst för att få hålla om honom nu...
Önskar att ingen annan behöver känna så här någonsin...
Älskar dig för alltid
Kramis
måndag 3 september 2012
Barngymnastik
På onsdag börjar gymnastiken för lillprinsen o idag var vi på jakt efter gymnastikskor till honom.
Jag kanske är lite naiv men jag trodde att vi skulle kunna hitta ett par hyfsat billiga bra skor i en sportaffär men så fel jag hade...
Där tog de 500 kr för ett par skor som han växer ur på ett par månader. Aldrig i livet sa jag innan vi gick till skoaffären som låg vägg i vägg.
Tur var väl det för där hittade vi ett par jätte snygga skor för endast 79 kr. Nu behöver man inte vara orolig för att de ska skava eller bli för små för de e ju inte så mycket pengar att lägga ut igen om de skulle behövas...
Tror han kommer gilla gymnastiken o de kommer framför allt vara bra att han får springa av sig ordentligt.
Till vintern blir det lite hockeyskola o till våren siktar vi på fotboll. Skulle även vilja att han provar skogsmulle men vi får väl se hur de blir. Golf blir de när han blir lite större. Sen får vi se vad han fastnar för för vi hinner då inte med alla aktiviteter även om vi skulle vilja...
Kramis
Jag kanske är lite naiv men jag trodde att vi skulle kunna hitta ett par hyfsat billiga bra skor i en sportaffär men så fel jag hade...
Där tog de 500 kr för ett par skor som han växer ur på ett par månader. Aldrig i livet sa jag innan vi gick till skoaffären som låg vägg i vägg.
Tur var väl det för där hittade vi ett par jätte snygga skor för endast 79 kr. Nu behöver man inte vara orolig för att de ska skava eller bli för små för de e ju inte så mycket pengar att lägga ut igen om de skulle behövas...
Tror han kommer gilla gymnastiken o de kommer framför allt vara bra att han får springa av sig ordentligt.
Till vintern blir det lite hockeyskola o till våren siktar vi på fotboll. Skulle även vilja att han provar skogsmulle men vi får väl se hur de blir. Golf blir de när han blir lite större. Sen får vi se vad han fastnar för för vi hinner då inte med alla aktiviteter även om vi skulle vilja...
Kramis
Våga släppa in nån
Att våga älska o att låta sig älskas e inte så lätt.
Det kräver mycket mod att våga öppna upp hjärtat efter att det blivit trampat på så många gånger...
Att släppa den trygghet som man har byggt upp med att bara ha sig själv o ett riskfritt ensamt liv är inget som jag gör lätt. Men jag gjorde det o jag öppnade mitt hjärta o jag vågade tro på att nu skulle det bli bra. Nu skulle det bli rätt...
Jag trodde på allt han sa o jag litade på allt han sa. Det gör jag fortfarande. Många gånger varje dag går jag igenom hela sommaren o letar efter nåt jag kan hänga upp mig på. Nåt som inte kändes bra. Nåt som kan vara ett tecken på att jag borde ha tvivlat på honom men jag hittar ingenting. Absolut ingenting som gör att jag någonstans kan känna att det här ändå var det bästa.
Allt var perfekt...
Han var perfekt...
Vet inte om jag någonsin kommer våga öppna mig igen som jag gjorde med honom.
Vet inte om jag någonsin kommer våga lita på någon igen. Hur ska jag kunna det. Att höra att nån älskar en o att känna att nån älskar en betyder ju tydligen inte att man kan vara lycklig o att man kan våga tillåta sig själv att vara lycklig. Om inte ens kärlek kan hålla ihop ett förhållande vad ska man bygga det på då?
Hur ska jag våga lita på att nån som säger ena dan att han älskar en inte hittar en anledning nästa dag till att vi inte kan vara tillsammans.
Jag vill inte leva ensam resten av mitt liv men jag vågar inte utsätta mig för det här igen. Jag klarar inte av att bli lämnad o trampad på fler gånger. Mitt hjärta klarar inte fler kriser.
I mitt hjärta finns bara plats för en o han vill inte ha platsen...
Kramis
Det kräver mycket mod att våga öppna upp hjärtat efter att det blivit trampat på så många gånger...
Att släppa den trygghet som man har byggt upp med att bara ha sig själv o ett riskfritt ensamt liv är inget som jag gör lätt. Men jag gjorde det o jag öppnade mitt hjärta o jag vågade tro på att nu skulle det bli bra. Nu skulle det bli rätt...
Jag trodde på allt han sa o jag litade på allt han sa. Det gör jag fortfarande. Många gånger varje dag går jag igenom hela sommaren o letar efter nåt jag kan hänga upp mig på. Nåt som inte kändes bra. Nåt som kan vara ett tecken på att jag borde ha tvivlat på honom men jag hittar ingenting. Absolut ingenting som gör att jag någonstans kan känna att det här ändå var det bästa.
Allt var perfekt...
Han var perfekt...
Vet inte om jag någonsin kommer våga öppna mig igen som jag gjorde med honom.
Vet inte om jag någonsin kommer våga lita på någon igen. Hur ska jag kunna det. Att höra att nån älskar en o att känna att nån älskar en betyder ju tydligen inte att man kan vara lycklig o att man kan våga tillåta sig själv att vara lycklig. Om inte ens kärlek kan hålla ihop ett förhållande vad ska man bygga det på då?
Hur ska jag våga lita på att nån som säger ena dan att han älskar en inte hittar en anledning nästa dag till att vi inte kan vara tillsammans.
Jag vill inte leva ensam resten av mitt liv men jag vågar inte utsätta mig för det här igen. Jag klarar inte av att bli lämnad o trampad på fler gånger. Mitt hjärta klarar inte fler kriser.
I mitt hjärta finns bara plats för en o han vill inte ha platsen...
Kramis
söndag 2 september 2012
Segrare
Den årliga släktgolfen avklarades igår o vandringspokalen återvände till sitt rätta hem... Till mig :)
Detta var fjärde året vi körde tävlingen och då jag vann första året kan jag skryta med att ha mitt namn 2 ggr på bucklan.
Kan tyvärr inte skryta med att jag spelade så bra utan det var nog tur att de andra spelade sämre igår. Tror en del i min vist beror på att jag tyckte det var så skönt o släppa allt annat i mitt liv o bara koncentrera mig på golfen ett par timmar.
Lyckades dock riktigt bra med min driver o fick många långa raka träffar...
Dagen avslutades med den traditionella kräftskivan o då kom saknaden tillbaka med besked. Han skulle varit här då...
Idag blir det ett nytt pass med Bodyrock o förhoppningsvis en lekdejt för sonen.
Kramis
Detta var fjärde året vi körde tävlingen och då jag vann första året kan jag skryta med att ha mitt namn 2 ggr på bucklan.
Kan tyvärr inte skryta med att jag spelade så bra utan det var nog tur att de andra spelade sämre igår. Tror en del i min vist beror på att jag tyckte det var så skönt o släppa allt annat i mitt liv o bara koncentrera mig på golfen ett par timmar.
Lyckades dock riktigt bra med min driver o fick många långa raka träffar...
Dagen avslutades med den traditionella kräftskivan o då kom saknaden tillbaka med besked. Han skulle varit här då...
Idag blir det ett nytt pass med Bodyrock o förhoppningsvis en lekdejt för sonen.
Kramis
lördag 1 september 2012
torsdag 30 augusti 2012
Din sång
Den här sången sjöng jag för F o jag menade varje ord jag sjöng...
Det gör jag fortfarande.
Älskar dig o saknar dig
Göra karriär
Blir så trött på allt prat om att lärarnas status ska höjas genom att ge oss större möjlighet att göra karriär...
Karriär genom vad? Vad menar de att vi ska göra?
De flesta lärarna jag känner vill inte göra karriär. De vill hålla på med just det vi har utbildat oss till. Att jobba med våra barn och ungdomar. Vi vill vara lärare o vi vill ha chansen att göra det vi är bra på o inte sitta o dokumentera hela dagarna.
När ska våra politiker lyssna på oss som lever ute i verksamheten dagligen? Låt oss sköta vårt jobb o ge oss de resurser som vi anser nödvändiga för att ge alla våra barn en vettig chans till en bra start i livet. Finns inget mer nedslående än att konstatera var problemen ligger o dokumentera det för framtida ev påhopp. Att lösa problemen finns det inga resurser till så eleven får klara sig på egen hand men vi har i alla fall ryggen fri genom att vi har upptäckt problemet o skrivit ner det på ett papper.
Jag hatar att inte räcka till för mina elever o om jag en dag slutar som lärare så kommer det vara för att mitt samvete inte klarar mer. Att veta att man hade kunnat hjälpa så många fler elever om bara tiden o resurserna fanns känns inte bra. Att inte kunna göra nåt känns inget bra.
Jag ber alla politiker att komma o undervisa på en 7-9 skola i ett antal veckor o sen kan ni se vad ni tycker måste ändras. Sen kan ni se vad det är för karriär vi ska göra...
Kramis
Karriär genom vad? Vad menar de att vi ska göra?
De flesta lärarna jag känner vill inte göra karriär. De vill hålla på med just det vi har utbildat oss till. Att jobba med våra barn och ungdomar. Vi vill vara lärare o vi vill ha chansen att göra det vi är bra på o inte sitta o dokumentera hela dagarna.
När ska våra politiker lyssna på oss som lever ute i verksamheten dagligen? Låt oss sköta vårt jobb o ge oss de resurser som vi anser nödvändiga för att ge alla våra barn en vettig chans till en bra start i livet. Finns inget mer nedslående än att konstatera var problemen ligger o dokumentera det för framtida ev påhopp. Att lösa problemen finns det inga resurser till så eleven får klara sig på egen hand men vi har i alla fall ryggen fri genom att vi har upptäckt problemet o skrivit ner det på ett papper.
Jag hatar att inte räcka till för mina elever o om jag en dag slutar som lärare så kommer det vara för att mitt samvete inte klarar mer. Att veta att man hade kunnat hjälpa så många fler elever om bara tiden o resurserna fanns känns inte bra. Att inte kunna göra nåt känns inget bra.
Jag ber alla politiker att komma o undervisa på en 7-9 skola i ett antal veckor o sen kan ni se vad ni tycker måste ändras. Sen kan ni se vad det är för karriär vi ska göra...
Kramis
onsdag 29 augusti 2012
Öm
Nu e jag riktigt öm i kroppen...
Körde ett nytt pass från Bodyrock idag trots rejäl träningsverk från igår. Ett fantastiskt roligt program som jag kommer kunna köra hundra gånger innan jag kommer upp i fullt antal rep på en hyfsad tid. Där har jag nåt att bita i.
Nu känns hela kroppen som spagetti men det känns riktigt bra att vara igång med träningen. Nästa vecka ska jag försöka dra igång med löpningen med om jag lyckas få barnvakt. I värsta fall får det bli löpbandet fast det inte alls e lika kul som att springa ute. Men det får gå ändå bara jag får tränat ordentligt.
Ska bli spännande o se vilket resultat det blir på en månad...
Till helgen är det dags för släktgolf o trots att jag knappt hunnit spela i år ska jag göra mitt bästa för att återta min titel från första året.
Kommer dock kännas i magen till helgen då F skulle ha kommit hit då. Saknaden finns där hela tiden men all min fokusering på träningen hjälper mig verkligen igenom dagarna. Det ger mig ett mål o nåt att kämpa för. Det hjälper mig att se lite ljusare på framtiden o får mig att längta lite till nästa dag o nästa träningspass. En längtan som jag verkligen har mått dåligt av att inte ha...
Att inte ha nåt att se fram mot har varit det absolut jobbigaste att bearbeta. Jag mår långt ifrån bra men nu känns i alla fall inte varje dag som en lång plåga...
Kramis
Körde ett nytt pass från Bodyrock idag trots rejäl träningsverk från igår. Ett fantastiskt roligt program som jag kommer kunna köra hundra gånger innan jag kommer upp i fullt antal rep på en hyfsad tid. Där har jag nåt att bita i.
Nu känns hela kroppen som spagetti men det känns riktigt bra att vara igång med träningen. Nästa vecka ska jag försöka dra igång med löpningen med om jag lyckas få barnvakt. I värsta fall får det bli löpbandet fast det inte alls e lika kul som att springa ute. Men det får gå ändå bara jag får tränat ordentligt.
Ska bli spännande o se vilket resultat det blir på en månad...
Till helgen är det dags för släktgolf o trots att jag knappt hunnit spela i år ska jag göra mitt bästa för att återta min titel från första året.
Kommer dock kännas i magen till helgen då F skulle ha kommit hit då. Saknaden finns där hela tiden men all min fokusering på träningen hjälper mig verkligen igenom dagarna. Det ger mig ett mål o nåt att kämpa för. Det hjälper mig att se lite ljusare på framtiden o får mig att längta lite till nästa dag o nästa träningspass. En längtan som jag verkligen har mått dåligt av att inte ha...
Att inte ha nåt att se fram mot har varit det absolut jobbigaste att bearbeta. Jag mår långt ifrån bra men nu känns i alla fall inte varje dag som en lång plåga...
Kramis
tisdag 28 augusti 2012
Bodyrock
Har just kört mitt första pass med bodyrock.tv
Riktigt jävla jobbigt måste jag säga men ruskigt kul. Började med ett 12 min långt pass som jag innan trodde att jag skulle klara hyfsat eftersom jag förenklade övningarna en aning för att hamna på min nivå. Men shit vad jobbigt det var. E som spagetti i både ben o armar nu o gissar att det kommer kännas lagom mycket i morg.
Planen nu e att köra bodyrock minst 4 ggr i veckan o springa minst 2 ggr i veckan.
Har tagit en förebild som jag publicerar med efterbilden om ca en månad. Detta ska ge ett bra resultat om jag håller planen o inget oväntat händer.
Nu jävlar ska jag komma i den form som jag suktat efter i flera år men som jag inte orkat ta tag i... Mammamagen ska bort en gång för alla.
Om nån har andra bra tips på bra träningssidor så tar jag gärna emot :)
Testa gärna bodyrock.tv o dela med er av era åsikter.
Kramis
Riktigt jävla jobbigt måste jag säga men ruskigt kul. Började med ett 12 min långt pass som jag innan trodde att jag skulle klara hyfsat eftersom jag förenklade övningarna en aning för att hamna på min nivå. Men shit vad jobbigt det var. E som spagetti i både ben o armar nu o gissar att det kommer kännas lagom mycket i morg.
Planen nu e att köra bodyrock minst 4 ggr i veckan o springa minst 2 ggr i veckan.
Har tagit en förebild som jag publicerar med efterbilden om ca en månad. Detta ska ge ett bra resultat om jag håller planen o inget oväntat händer.
Nu jävlar ska jag komma i den form som jag suktat efter i flera år men som jag inte orkat ta tag i... Mammamagen ska bort en gång för alla.
Om nån har andra bra tips på bra träningssidor så tar jag gärna emot :)
Testa gärna bodyrock.tv o dela med er av era åsikter.
Kramis
måndag 27 augusti 2012
Löfte
Eftersom det kom lite emellan nu när jag tänkte sluta röka som ett krossat hjärta o allt som följer med det så har jag nu satt upp ett nytt mål...
Den dag jag väger 66 kg ska jag sluta. Har bara knappt 2 kilo kvar så det lär gå ganska snabbt :)
Sen får jag göra allt jag kan för att inte gå upp nåt igen. Jag ska ju ner till 60...
Har haft en ganska bra dag idag. Visst tänker jag på honom hela tiden men idag har det varit en dag när det känns som att jag är inne i en mardröm som snart kommer att ta slut o det kan jag leva på i en dag eller två...
Dessutom e de måndag o helgen e slut. Jag kan återgå till jobbet o lägga mitt eget liv åt sidan ett tag o det är så jävla skönt. Att dessutom fokusera på hur jag ska nå mitt viktminskningsmål o planera för det hjälper oxå till. Om han nu nån gång skulle komma tillbaka så tänker jag slå honom med häpnad över hur jag ser ut...
Har väl så smått börjat inse att det kommer dröja väldigt länge tills han hör av sig om han nu nån gång kommer att göra det. Det enda jag kan hoppas på e att han ger oss en chans när han väl e redo att träffa nån igen. Jag önskar att han kontaktar mig då så att vi får träffas för att se om känslorna finns kvar. För hans del vet jag inte hur det kommer att bli men för min egen kommer jag aldrig att kunna släppa honom förrän jag har träffat honom igen. För att släppa o kunna gå vidare måste jag få se honom i ögonen o få höra från honom att inget finns kvar. Att allt e dött o att inte har några som helst känslor kvar för mig. Utan det kommer jag alltid att gå o hoppas. Jag kommer alltid att älska honom o kommer aldrig hitta nån annan som honom igen.
Saknar hur han fick mig o skratta...
Saknar hur han fick mitt hjärta att slå dubbelslag bara genom att titta på mig...
Saknar allt...
Men nu e de träning o kosthållning som gäller för att hålla min hjärna o mina tankar i schack...
Kramis
Den dag jag väger 66 kg ska jag sluta. Har bara knappt 2 kilo kvar så det lär gå ganska snabbt :)
Sen får jag göra allt jag kan för att inte gå upp nåt igen. Jag ska ju ner till 60...
Har haft en ganska bra dag idag. Visst tänker jag på honom hela tiden men idag har det varit en dag när det känns som att jag är inne i en mardröm som snart kommer att ta slut o det kan jag leva på i en dag eller två...
Dessutom e de måndag o helgen e slut. Jag kan återgå till jobbet o lägga mitt eget liv åt sidan ett tag o det är så jävla skönt. Att dessutom fokusera på hur jag ska nå mitt viktminskningsmål o planera för det hjälper oxå till. Om han nu nån gång skulle komma tillbaka så tänker jag slå honom med häpnad över hur jag ser ut...
Har väl så smått börjat inse att det kommer dröja väldigt länge tills han hör av sig om han nu nån gång kommer att göra det. Det enda jag kan hoppas på e att han ger oss en chans när han väl e redo att träffa nån igen. Jag önskar att han kontaktar mig då så att vi får träffas för att se om känslorna finns kvar. För hans del vet jag inte hur det kommer att bli men för min egen kommer jag aldrig att kunna släppa honom förrän jag har träffat honom igen. För att släppa o kunna gå vidare måste jag få se honom i ögonen o få höra från honom att inget finns kvar. Att allt e dött o att inte har några som helst känslor kvar för mig. Utan det kommer jag alltid att gå o hoppas. Jag kommer alltid att älska honom o kommer aldrig hitta nån annan som honom igen.
Saknar hur han fick mig o skratta...
Saknar hur han fick mitt hjärta att slå dubbelslag bara genom att titta på mig...
Saknar allt...
Men nu e de träning o kosthållning som gäller för att hålla min hjärna o mina tankar i schack...
Kramis
söndag 26 augusti 2012
Träning
Eftersom livet just nu saknar all typ av mening så har jag nu bestämt mig för att försöka koncentrera mig på nåt annat än att allt känns tråkigt o meningslöst.
Det jag ska göra e o koncentrera mig på min träning o viktminskning...
Jag har nu gått ner 10 kg sen i julas o siktar nu in mig på att komma ner till 60 kg. Det blir mitt enda fokus fram till jul.
Det blir löpning 2 el 3 ggr i veckan. Sen har jag hittat en bra sida på internet som lägger upp ny träningsvideo varje dag som jag tänkte köra de andra dagarna.
Dessutom ska jag fortsätta hålla koll på hur mycket jag stoppar i mig o vad.
Beach 2013 here I come :)
Detta borde väl hjälpa mig att hålla tankarna från honom lite bättre i alla fall.
Återkommer med resultat o lite före o efter bilder...
Kramis
Det jag ska göra e o koncentrera mig på min träning o viktminskning...
Jag har nu gått ner 10 kg sen i julas o siktar nu in mig på att komma ner till 60 kg. Det blir mitt enda fokus fram till jul.
Det blir löpning 2 el 3 ggr i veckan. Sen har jag hittat en bra sida på internet som lägger upp ny träningsvideo varje dag som jag tänkte köra de andra dagarna.
Dessutom ska jag fortsätta hålla koll på hur mycket jag stoppar i mig o vad.
Beach 2013 here I come :)
Detta borde väl hjälpa mig att hålla tankarna från honom lite bättre i alla fall.
Återkommer med resultat o lite före o efter bilder...
Kramis
fredag 24 augusti 2012
Förjävligt
De e rent ut sagt förjävligt att må så här dåligt utan att veta nåt om hur han mår...
Jag skulle bara vilja veta vad som försiggår i hans huvud. Vad han tänker på. Hur han tänker på framtiden. Vad han gör. Hur han har det med sonen. Om han saknar mig nåt o om han tänker på mig nåt.
När jag nu inte får prata med honom så snurrar alla mina tankar bara runt...
Om han nån gång läser detta så skulle jag bara vilja be honom om en sak. En väldigt liten sak.
-Snälla, snälla F. Kan du inte bara berätta för mig hur du mår o vad du tänker. Saknar du mig nåt? Har du några känslor kvar för mig eller har du lyckats förtränga allt redan? Tänker du någonsin på allt vi gjorde o allt vi sa?
Det skulle hjälpa mig så mycket om du var snäll o svarade på mina frågor. Snälla gör mig den här tjänsten.
Skicka ett mail bara. Jag lovar att inte svara. Jag ska inte bryta löftet på att inte höra av mig men jag dör lite för varje dag som går av att inte veta.
Det har gått exakt två veckor sen han hämtade sina saker o tomheten blir bara värre. Jag trodde att det skulle bli bättre för varje dag men det är helt tvärtom. Han blev en så stor del av mitt hjärta o mitt liv att det är omöjligt att få ut honom därifrån.
Saknar honom så mycket...
Kramis
Jag skulle bara vilja veta vad som försiggår i hans huvud. Vad han tänker på. Hur han tänker på framtiden. Vad han gör. Hur han har det med sonen. Om han saknar mig nåt o om han tänker på mig nåt.
När jag nu inte får prata med honom så snurrar alla mina tankar bara runt...
Om han nån gång läser detta så skulle jag bara vilja be honom om en sak. En väldigt liten sak.
-Snälla, snälla F. Kan du inte bara berätta för mig hur du mår o vad du tänker. Saknar du mig nåt? Har du några känslor kvar för mig eller har du lyckats förtränga allt redan? Tänker du någonsin på allt vi gjorde o allt vi sa?
Det skulle hjälpa mig så mycket om du var snäll o svarade på mina frågor. Snälla gör mig den här tjänsten.
Skicka ett mail bara. Jag lovar att inte svara. Jag ska inte bryta löftet på att inte höra av mig men jag dör lite för varje dag som går av att inte veta.
Det har gått exakt två veckor sen han hämtade sina saker o tomheten blir bara värre. Jag trodde att det skulle bli bättre för varje dag men det är helt tvärtom. Han blev en så stor del av mitt hjärta o mitt liv att det är omöjligt att få ut honom därifrån.
Saknar honom så mycket...
Kramis
onsdag 22 augusti 2012
Upprepning
Kollade igenom mina inlägg under den senaste tiden o insåg att det var MYCKET upprepning...
För er som läser min blogg kanske det blir lite tråkigt att läsa o jag ska försöka börja skriva om annat oxå. Det är ju faktiskt annat som händer i mitt liv med förutom om hur dåligt jag mår.
Förhandlingarna om lärarlönerna ska snart sätta igång igen o då kommer det garanterat lite kommentarer o åsikter om hur det artar sig. Har svårt att se att facken äntligen kommer att stå på sig men jag hoppas verkligen att de kan få fram ett riktigt bra avtal åt oss den här gången.
Vill slutligen bara säga att den största anledningen till att jag har min blogg är för att jag har ett väldigt stort behov av att skriva av mig om det som pågår i mitt huvud så det är svårt att undvika upprepningar...
Ta hand om er
Kramis
För er som läser min blogg kanske det blir lite tråkigt att läsa o jag ska försöka börja skriva om annat oxå. Det är ju faktiskt annat som händer i mitt liv med förutom om hur dåligt jag mår.
Förhandlingarna om lärarlönerna ska snart sätta igång igen o då kommer det garanterat lite kommentarer o åsikter om hur det artar sig. Har svårt att se att facken äntligen kommer att stå på sig men jag hoppas verkligen att de kan få fram ett riktigt bra avtal åt oss den här gången.
Vill slutligen bara säga att den största anledningen till att jag har min blogg är för att jag har ett väldigt stort behov av att skriva av mig om det som pågår i mitt huvud så det är svårt att undvika upprepningar...
Ta hand om er
Kramis
Som sagt...
Ingen bra dag idag...
Varför ska man drömma om sånt som får en att må så dåligt i vaket tillstånd? Förstår inte alls innebörden med det. Saknaden e så stor idag igen att jag blir tokig. Trodde jag hade bestämt mig för att inte må dåligt mer men det funkar tydligen inte så...
Behovet av att höra hans röst e enormt o jag kan inte sluta tänka på honom. Varje dag har jag ett litet hopp om att han ska vara här när jag kommer hem o ta mig i sin famn o säga att han aldrig kommer lämna mig igen. Jag vet ju innerst inne att han inte kommer att komma men besvikelsen e ändå lika stor varje dag när han inte står här o väntar.
Önskar så att jag fick hålla om honom igen o känna hans varma kropp mot min o känna hans underbara doft o bara må bra...
Har mat i kyl o frys som jag inte klarar av att äta för att de påminner för mycket om honom. Inte för att jag klarar av att äta så mycket annat heller men i alla fall.
Klarar av att lyssna på musik igen men många låtar går fortfarande inte så då får jag stänga av. Filmer klarar jag inte heller av att titta på då saknaden efter att sitta i soffan med honom i min famn o mina armar runt honom blir för stark. Har tittat lite på TV de sista dagarna men inte på nåt djupare utan ytliga program som inte lockar fram så många känslor.
De e svårt att leva o försöka hålla känslorna på en lagom låg nivå... Man får inte känna för mycket av någonting för då brister det. Alla känslor ligger så nära varandra så om jag tillåter mig själv att bli glad eller att må bra för en sekund så dyker sorgen, saknaden o allt annat som håller på att äta upp mig inifrån upp som ett brev på posten.
E så trött på det här...
Saknar honom så mycket o har fortfarande så svårt att acceptera att han inte finns i mitt liv mer. Så svårt att acceptera att jag inte får ringa o prata med honom när det är nåt som jag har ett så stort behov av. Så svårt att acceptera att jag inte får träffa honom...
Önskar jag kunde åka o hälsa på honom bara för att se att han mår bra...
Men det svåraste e att acceptera att allt var så bra precis innan han släppte bomben. Allt vi sa, allt vi gjorde... Kan bara inte förstå hur det kunde bli så här. Allt blev bara bättre o bättre ju mer vi träffades o sen plötsligt tog det bara slut.
Jag trodde verkligen att jag träffat mannen i mitt liv. Jag trodde verkligen att jag hade träffat den mannen som jag skulle gifta mig med o som jag skulle leva tillsammans med resten av mitt liv.
Hoppet lever visserligen vidare men att vara ifrån honom o helt avskärmad från hans liv e det svåraste jag varit med om.
Saknar honom mer än jag kan beskriva...
Kramis
Varför ska man drömma om sånt som får en att må så dåligt i vaket tillstånd? Förstår inte alls innebörden med det. Saknaden e så stor idag igen att jag blir tokig. Trodde jag hade bestämt mig för att inte må dåligt mer men det funkar tydligen inte så...
Behovet av att höra hans röst e enormt o jag kan inte sluta tänka på honom. Varje dag har jag ett litet hopp om att han ska vara här när jag kommer hem o ta mig i sin famn o säga att han aldrig kommer lämna mig igen. Jag vet ju innerst inne att han inte kommer att komma men besvikelsen e ändå lika stor varje dag när han inte står här o väntar.
Önskar så att jag fick hålla om honom igen o känna hans varma kropp mot min o känna hans underbara doft o bara må bra...
Har mat i kyl o frys som jag inte klarar av att äta för att de påminner för mycket om honom. Inte för att jag klarar av att äta så mycket annat heller men i alla fall.
Klarar av att lyssna på musik igen men många låtar går fortfarande inte så då får jag stänga av. Filmer klarar jag inte heller av att titta på då saknaden efter att sitta i soffan med honom i min famn o mina armar runt honom blir för stark. Har tittat lite på TV de sista dagarna men inte på nåt djupare utan ytliga program som inte lockar fram så många känslor.
De e svårt att leva o försöka hålla känslorna på en lagom låg nivå... Man får inte känna för mycket av någonting för då brister det. Alla känslor ligger så nära varandra så om jag tillåter mig själv att bli glad eller att må bra för en sekund så dyker sorgen, saknaden o allt annat som håller på att äta upp mig inifrån upp som ett brev på posten.
E så trött på det här...
Saknar honom så mycket o har fortfarande så svårt att acceptera att han inte finns i mitt liv mer. Så svårt att acceptera att jag inte får ringa o prata med honom när det är nåt som jag har ett så stort behov av. Så svårt att acceptera att jag inte får träffa honom...
Önskar jag kunde åka o hälsa på honom bara för att se att han mår bra...
Men det svåraste e att acceptera att allt var så bra precis innan han släppte bomben. Allt vi sa, allt vi gjorde... Kan bara inte förstå hur det kunde bli så här. Allt blev bara bättre o bättre ju mer vi träffades o sen plötsligt tog det bara slut.
Jag trodde verkligen att jag träffat mannen i mitt liv. Jag trodde verkligen att jag hade träffat den mannen som jag skulle gifta mig med o som jag skulle leva tillsammans med resten av mitt liv.
Hoppet lever visserligen vidare men att vara ifrån honom o helt avskärmad från hans liv e det svåraste jag varit med om.
Saknar honom mer än jag kan beskriva...
Kramis
Dålig dag
Har ingen direkt bra dag idag...
Många saker som påverkar dock. Trött, förkyld o uppsvälld.
Men mest tror jag att de har o göra med att jag drömde om honom i natt igen. Det var den sortens dröm som man inte vill vakna ifrån. Den sortens dröm som önskar var verklig. Den sortens dröm som gör en så påmind om hur olycklig man egentligen är fast man försöker förtränga det så gott man kan.
Kan inte skaka av mig saknaden efter o vara så lycklig som jag var i somras...
Kramis
Många saker som påverkar dock. Trött, förkyld o uppsvälld.
Men mest tror jag att de har o göra med att jag drömde om honom i natt igen. Det var den sortens dröm som man inte vill vakna ifrån. Den sortens dröm som önskar var verklig. Den sortens dröm som gör en så påmind om hur olycklig man egentligen är fast man försöker förtränga det så gott man kan.
Kan inte skaka av mig saknaden efter o vara så lycklig som jag var i somras...
Kramis
tisdag 21 augusti 2012
Förslag på helggöra
Sonens förslag på vad vi skulle göra till helgen:
- Vi kan åka o hälsa på min pappa!
Ja det var ju en jätte bra idé som jag inte kan göra nåt åt.
- Vi kan åka o hälsa på F!
Ja det kan vi ju inte heller göra.
Känns inte jätte bra att jag gör honom besviken hela tiden. Även om det inte e mitt fel att vi inte kan hälsa på nån av dem så e de ju ändå jag som får komma med de dåliga nyheterna.
Hoppas han förstår nån dag att jag alltid har gjort mitt bästa för att han ska må så bra som möjligt...
Alla mina beslut grundar sig på att han ska må bra.
Kramis
- Vi kan åka o hälsa på min pappa!
Ja det var ju en jätte bra idé som jag inte kan göra nåt åt.
- Vi kan åka o hälsa på F!
Ja det kan vi ju inte heller göra.
Känns inte jätte bra att jag gör honom besviken hela tiden. Även om det inte e mitt fel att vi inte kan hälsa på nån av dem så e de ju ändå jag som får komma med de dåliga nyheterna.
Hoppas han förstår nån dag att jag alltid har gjort mitt bästa för att han ska må så bra som möjligt...
Alla mina beslut grundar sig på att han ska må bra.
Kramis
Glömmer
Nu har det gått så lång tid sen jag pratade med F att jag har glömt hur hans röst låter....
Det jag inte kommer att glömma e dock hur hans röst fick mig att känna. Lugn, älskad, hel o som att hitta hem.
Att vara med honom fick mig att känna att jag kommit hem.
Hoppas jag får känna av de underbara känslorna igen...
Kramis
Det jag inte kommer att glömma e dock hur hans röst fick mig att känna. Lugn, älskad, hel o som att hitta hem.
Att vara med honom fick mig att känna att jag kommit hem.
Hoppas jag får känna av de underbara känslorna igen...
Kramis
måndag 20 augusti 2012
Besviken
Just nu e jag bara så fruktansvärt arg, besviken o ledsen över att de har blivit så här...
Förstår inte hur allt det underbara jag var med om i somras har kunnat sluta så här...
En sak e i alla fall säker. Jag orkar inte krypa mer. Nu reser jag mig upp o går vidare. Nu fokuserar jag på min son o på att lära mig leva utan honom i mitt liv.
Hoppet kommer alltid att leva kvar men jag kan inte gå o bara vänta på nåt som kanske aldrig kommer. Nån annan kommer jag inte att vara intresserad av men jag måste kunna leva utan honom för min sons skull.
Ingen skulle bli lyckligare än jag om han en dag vill ta upp kontakten igen men just nu lägger jag på locket.
Just nu måste jag fokusera på mig...
Kram på er alla där ute
Förstår inte hur allt det underbara jag var med om i somras har kunnat sluta så här...
En sak e i alla fall säker. Jag orkar inte krypa mer. Nu reser jag mig upp o går vidare. Nu fokuserar jag på min son o på att lära mig leva utan honom i mitt liv.
Hoppet kommer alltid att leva kvar men jag kan inte gå o bara vänta på nåt som kanske aldrig kommer. Nån annan kommer jag inte att vara intresserad av men jag måste kunna leva utan honom för min sons skull.
Ingen skulle bli lyckligare än jag om han en dag vill ta upp kontakten igen men just nu lägger jag på locket.
Just nu måste jag fokusera på mig...
Kram på er alla där ute
söndag 19 augusti 2012
Frustrerad
Idag har de varit en aningens annorlunda dag med tanke på mina känslor...
E så vansinnigt trött på att de alltid e jag som ska vara så förstående o ta hänsyn till vad alla andra vill, känner o behöver. Varför e de aldrig nån som frågar hur jag mår? Varför e de aldrig nån som frågar mig vad jag känner? Varför e de aldrig nån som frågar mig vad jag behöver?
Varför e de aldrig nån som respekterar mina behov o försöker få mig att må bra?
Tror jag håller på att bli tokig av alla känslor o tankar som oavbrutet far runt i huvudet...
Sonen frågade efter F idag. Vet inte vad jag ska säga... Hur ska jag kunna förklara att han antagligen aldrig kommer hit igen när jag själv hela tiden hoppas på att de inte ska vara så? Jag vet varken ut eller in.
Bara önskar att allt vore annorlunda...
Bara önskar att jag mådde bra...
Bara önskar att mitt liv kunde vara så lyckligt som jag önskar.
Bara önskar att min saga kunde få ett lyckligt slut...
E så vansinnigt trött på att de alltid e jag som ska vara så förstående o ta hänsyn till vad alla andra vill, känner o behöver. Varför e de aldrig nån som frågar hur jag mår? Varför e de aldrig nån som frågar mig vad jag känner? Varför e de aldrig nån som frågar mig vad jag behöver?
Varför e de aldrig nån som respekterar mina behov o försöker få mig att må bra?
Tror jag håller på att bli tokig av alla känslor o tankar som oavbrutet far runt i huvudet...
Sonen frågade efter F idag. Vet inte vad jag ska säga... Hur ska jag kunna förklara att han antagligen aldrig kommer hit igen när jag själv hela tiden hoppas på att de inte ska vara så? Jag vet varken ut eller in.
Bara önskar att allt vore annorlunda...
Bara önskar att jag mådde bra...
Bara önskar att mitt liv kunde vara så lyckligt som jag önskar.
Bara önskar att min saga kunde få ett lyckligt slut...
fredag 17 augusti 2012
Blandade känslor
Jag vet inte, de kanske e konstigt men jag oroar mig väldigt mycket för hur han mår...
Antar att de en del i att älska nån att man vill att han ska må bra.
Om han mår bra o har de bra o e nöjd o belåten med situationen så skulle det vara så skönt o få veta det. Då skulle jag bara behöva tänka på mig själv o mitt eget liv o försöka få ordning på det igen.
Men om han mår dåligt så skulle jag vilja hålla om honom o trösta honom. Jag skulle vilja tala om för honom att allt kommer att bli bra. Jag skulle vilja tala om för honom att de e helt ok att välja sin sons välbefinnande före sitt eget. Att barnen alltid kommer först o att det kommer att belöna sig i framtiden.
Jag skulle vilja tala om för honom att jag bara älskar honom mer för att han e en sån bra pappa o att jag önskar att min egen son haft turen att ha en lika bra...
Jag skulle vilja tala om för honom att om de e så att han nån dag vill komma tillbaka till mig när allt annat har lugnat sig o hans o sonens relation e så bra den bara kan bli så kommer jag alltid att finnas här. Jag skulle vilja tala om för honom att jag skulle ta emot honom med öppna armar men att jag förstår att han måste vara med sin son nu.
Jag skulle vilja tala om för honom att han inte ska ha nåt som helst dåligt samvete för att han har sårat mig. Att det inte var nåt som han kunde råda över. Att det bara var så det blev. Att de inte var nåt som nån av oss kunde göra nåt åt.
Jag skulle vilja tala om för honom att jag aldrig hade tillåtit honom att välja annorlunda. Att jag aldrig skulle tillåta honom att riskera relationen med sin son för min skull.
Jag skulle vilja tala om för honom hur mycket jag älskar honom...
O om det nu skulle vara så att han helt har gått vidare o inte har några som helst tankar på att någonsin komma tillbaka till mig så skulle jag vilja veta det med. Även om det skulle göra oerhört ont att få höra så skulle det hjälpa mig att gå vidare.
Oavsett alla mina tankar så kommer tomheten aldrig att fyllas...
Saknaden kommer aldrig att försvinna...
Kärleken kommer aldrig att dö...
Kärleken övervinner allt...
Antar att de en del i att älska nån att man vill att han ska må bra.
Om han mår bra o har de bra o e nöjd o belåten med situationen så skulle det vara så skönt o få veta det. Då skulle jag bara behöva tänka på mig själv o mitt eget liv o försöka få ordning på det igen.
Men om han mår dåligt så skulle jag vilja hålla om honom o trösta honom. Jag skulle vilja tala om för honom att allt kommer att bli bra. Jag skulle vilja tala om för honom att de e helt ok att välja sin sons välbefinnande före sitt eget. Att barnen alltid kommer först o att det kommer att belöna sig i framtiden.
Jag skulle vilja tala om för honom att jag bara älskar honom mer för att han e en sån bra pappa o att jag önskar att min egen son haft turen att ha en lika bra...
Jag skulle vilja tala om för honom att om de e så att han nån dag vill komma tillbaka till mig när allt annat har lugnat sig o hans o sonens relation e så bra den bara kan bli så kommer jag alltid att finnas här. Jag skulle vilja tala om för honom att jag skulle ta emot honom med öppna armar men att jag förstår att han måste vara med sin son nu.
Jag skulle vilja tala om för honom att han inte ska ha nåt som helst dåligt samvete för att han har sårat mig. Att det inte var nåt som han kunde råda över. Att det bara var så det blev. Att de inte var nåt som nån av oss kunde göra nåt åt.
Jag skulle vilja tala om för honom att jag aldrig hade tillåtit honom att välja annorlunda. Att jag aldrig skulle tillåta honom att riskera relationen med sin son för min skull.
Jag skulle vilja tala om för honom hur mycket jag älskar honom...
O om det nu skulle vara så att han helt har gått vidare o inte har några som helst tankar på att någonsin komma tillbaka till mig så skulle jag vilja veta det med. Även om det skulle göra oerhört ont att få höra så skulle det hjälpa mig att gå vidare.
Oavsett alla mina tankar så kommer tomheten aldrig att fyllas...
Saknaden kommer aldrig att försvinna...
Kärleken kommer aldrig att dö...
Kärleken övervinner allt...
Upp o ner
Allt går upp o ner...
Den här dagen har varit konstig. Tyckte först att jag mådde ganska bra efter omständigheterna men sen hände nåt som fick alla minnen o känslor att komma rusande tillbaka.
Mår inte alls bra nu...
Vet inte hur jag ska hantera allt de här.
Vill inget hellre än att må bra igen men vet inte hur de ska gå till. Jag kan inte bara stänga av mina känslor o sluta älska honom o sluta o känna. Jag kan inte bara sluta o vilja ha honom tillbaka även om han skulle förlora alla känslor för mig. Mina känslor kommer ändå vara lika starka o lika plågsamma.
Hur han än känner o hur han än tänker så kommer jag alltid att sakna honom o älska honom. Det kommer alltid att kännas lika tomt utan honom.
Jag vill inte att han ska ha dåligt samvete för att jag mår dåligt. Jag vill att han ska må bra. Jag vill att han ska få det livet han vill ha. Jag kommer aldrig vilja honom nåt ont. Hur skulle jag kunna det när jag älskar honom så mycket.
Jag hoppas att jag aldrig kommer att göra nåt för att få honom att må dåligt eller som kommer få honom att hata mig...
Den här dagen har varit konstig. Tyckte först att jag mådde ganska bra efter omständigheterna men sen hände nåt som fick alla minnen o känslor att komma rusande tillbaka.
Mår inte alls bra nu...
Vet inte hur jag ska hantera allt de här.
Vill inget hellre än att må bra igen men vet inte hur de ska gå till. Jag kan inte bara stänga av mina känslor o sluta älska honom o sluta o känna. Jag kan inte bara sluta o vilja ha honom tillbaka även om han skulle förlora alla känslor för mig. Mina känslor kommer ändå vara lika starka o lika plågsamma.
Hur han än känner o hur han än tänker så kommer jag alltid att sakna honom o älska honom. Det kommer alltid att kännas lika tomt utan honom.
Jag vill inte att han ska ha dåligt samvete för att jag mår dåligt. Jag vill att han ska må bra. Jag vill att han ska få det livet han vill ha. Jag kommer aldrig vilja honom nåt ont. Hur skulle jag kunna det när jag älskar honom så mycket.
Jag hoppas att jag aldrig kommer att göra nåt för att få honom att må dåligt eller som kommer få honom att hata mig...
onsdag 15 augusti 2012
Dödläge
Så känns de i alla fall...
Vill inte vara här o nu o vill inte framåt heller. Vad hjälper de att längta efter morgondagen när den inte kommer att vara bättre än idag. Hittills blir bara dagarna värre o värre. Ju längre tiden går sen jag hade kontakt med F desto värre mår jag.
Har aldrig mått så här dåligt o då har jag ändå haft ett par riktigt djupa svackor i mitt liv... Men jag har o andra sidan aldrig mått så bra heller som jag gjorde med F.
Vad finns de för mening med nånting om man inte får vara med den man älskar???
Har funderat mycket på det valet han gjort o även om jag i viss mån förstår varför han tog det så skulle jag aldrig kunna göra det själv.
Om jag valt bort min första riktiga kärlek vilken sorts mamma skulle jag blivit då??? Inte en bra i alla fall. Jag hade troligen blivit en bitter o tråkig mamma...
Men vad vet jag? Ingenting tydligen... Jag trodde att det vi hade skulle vara för alltid o att vi skulle gifta oss på Söderstadion. Jag trodde att turen äntligen hade kommit till mig. Så fel jag hade.
Jag vet inte vad han tänker eller vad han känner. Jag vet inte om han gett upp allt hopp eller om han liksom jag har ett hopp kvar om att de ska kunna bli vi igen...
Jag vet ingenting förutom att jag inte kan leva så här... De går bara inte... O jag ser ingen ljusning. Ser inte att de ska kunna kännas bättre någonsin. Kommer aldrig hitta nån som honom igen. Vill inte hitta nån annan...
Har ingen framtidstro alls o de känns så ofantligt tomt att de känns som att hjärtat ska sprängas.
Vill inte vara här o nu o vill inte framåt heller. Vad hjälper de att längta efter morgondagen när den inte kommer att vara bättre än idag. Hittills blir bara dagarna värre o värre. Ju längre tiden går sen jag hade kontakt med F desto värre mår jag.
Har aldrig mått så här dåligt o då har jag ändå haft ett par riktigt djupa svackor i mitt liv... Men jag har o andra sidan aldrig mått så bra heller som jag gjorde med F.
Vad finns de för mening med nånting om man inte får vara med den man älskar???
Har funderat mycket på det valet han gjort o även om jag i viss mån förstår varför han tog det så skulle jag aldrig kunna göra det själv.
Om jag valt bort min första riktiga kärlek vilken sorts mamma skulle jag blivit då??? Inte en bra i alla fall. Jag hade troligen blivit en bitter o tråkig mamma...
Men vad vet jag? Ingenting tydligen... Jag trodde att det vi hade skulle vara för alltid o att vi skulle gifta oss på Söderstadion. Jag trodde att turen äntligen hade kommit till mig. Så fel jag hade.
Jag vet inte vad han tänker eller vad han känner. Jag vet inte om han gett upp allt hopp eller om han liksom jag har ett hopp kvar om att de ska kunna bli vi igen...
Jag vet ingenting förutom att jag inte kan leva så här... De går bara inte... O jag ser ingen ljusning. Ser inte att de ska kunna kännas bättre någonsin. Kommer aldrig hitta nån som honom igen. Vill inte hitta nån annan...
Har ingen framtidstro alls o de känns så ofantligt tomt att de känns som att hjärtat ska sprängas.
Nere
Har verkligen ingen bra dag idag :(
Tankarna o känslorna bara far runt okontrollerat o jag skulle bara vilja krypa ner i sängen o försvinna...
Tankarna o känslorna bara far runt okontrollerat o jag skulle bara vilja krypa ner i sängen o försvinna...
tisdag 14 augusti 2012
Hej igen F
Vrider o vänder på allt du har sagt o allt du har gjort men jag får inte ihop de...
Jag försvarar dig varje dag om varför du gjorde som du gjorde. Alla jag pratar med anser att ett barn inte kan bestämma hur en vuxen ska leva sitt liv o jag kan inte annat än att hålla med... O det tror jag att du egentligen oxå gör.
Jag tror att du kommer att fortsätta o prata med din son om varför du behöver ha ett eget liv o att han så småningom kommer att förstå det.
Att du kommer att fortsätta prata med honom att han aldrig kommer att försvinna ur ditt liv. Att du aldrig kommer sluta älska honom o att han alltid kommer att vara det viktigaste i ditt liv även om du träffar en tjej o har ett eget liv oxå... Att du kommer att bli en bättre pappa om du får vara lycklig o må bra.
Att du gör det valet du gör förstår jag om du fortsätter att prata med din son med målet att du får börja leva igen. Att du gör valet att må dåligt får stå för dig men det drabbar så många fler... Det drabbar mig o min son. Det drabbar resten av min familj som måste plocka upp spillrorna av mig o det kommer att drabba din son i längden. Det han lär sig är att han kan bestämma över dig o de e lite ombytta roller...
Givetvis tycker jag att du nu bör ägna extra mycket tid för din son när han mår dåligt eftersom att hans välbefinnande e mycket viktigare än ditt eget men det måste vara ett mål att försöka få honom att förstå...
En ny tjej skulle aldrig innebära att du försvann. En ny tjej skulle aldrig innebära att du slutade älska honom. En ny tjej skulle aldrig innebära att du inte skulle ställa upp för honom så fort han behövde det. Det här valet måste kunna bevisa det för honom.
Jag hade lätt kunnat flytta på mig för att underlätta er relation.
Om din son hade lärt känna mig tror jag att han hade förstått att jag alltid tycker att barnen kommer i första hand o att jag aldrig haft för mål att ta hans pappa ifrån honom. Jag e ju lärare för guds skull o jobbar med barn varje dag o jag bryr mig så mycket om allihop. Han hade nog snart märkt att hans välmående hade varit minst lika viktigt för mig som för hans pappa. Önskar att jag hade fått chansen att visa honom vem jag e. Kanske hade han haft en annan syn på det här då...
Nu blev det ännu ett långt brev till dig som du troligen inte kommer att läsa men jag hoppas att din nyfikenhet en dag tar över o leder dig in till min blogg.
Detta e mitt sätt att bearbeta allt eftersom jag inte får kontakta dig. Det e bättre än ingenting o jag måste bara få ur mig alla tankar som snurrar i huvudet dagligen.
Mamma ska antagligen opereras i morg o jag önskar att jag hade kunnat prata med dig om det o fått ditt stöd. Orkar inte oroa mig just nu utan hoppas bara att allt ska gå bra.
Jag vet att jag lovade att inte höra av mig till dig mer men om nåt händer min mamma vet jag inte om jag klarar av att hålla det löftet. Hoppas inte du hatar mig för de i så fall.
Snälla fortsätt att prata med din son. Jag väntar på dig...
Kram
Älskar dig
Jag försvarar dig varje dag om varför du gjorde som du gjorde. Alla jag pratar med anser att ett barn inte kan bestämma hur en vuxen ska leva sitt liv o jag kan inte annat än att hålla med... O det tror jag att du egentligen oxå gör.
Jag tror att du kommer att fortsätta o prata med din son om varför du behöver ha ett eget liv o att han så småningom kommer att förstå det.
Att du kommer att fortsätta prata med honom att han aldrig kommer att försvinna ur ditt liv. Att du aldrig kommer sluta älska honom o att han alltid kommer att vara det viktigaste i ditt liv även om du träffar en tjej o har ett eget liv oxå... Att du kommer att bli en bättre pappa om du får vara lycklig o må bra.
Att du gör det valet du gör förstår jag om du fortsätter att prata med din son med målet att du får börja leva igen. Att du gör valet att må dåligt får stå för dig men det drabbar så många fler... Det drabbar mig o min son. Det drabbar resten av min familj som måste plocka upp spillrorna av mig o det kommer att drabba din son i längden. Det han lär sig är att han kan bestämma över dig o de e lite ombytta roller...
Givetvis tycker jag att du nu bör ägna extra mycket tid för din son när han mår dåligt eftersom att hans välbefinnande e mycket viktigare än ditt eget men det måste vara ett mål att försöka få honom att förstå...
En ny tjej skulle aldrig innebära att du försvann. En ny tjej skulle aldrig innebära att du slutade älska honom. En ny tjej skulle aldrig innebära att du inte skulle ställa upp för honom så fort han behövde det. Det här valet måste kunna bevisa det för honom.
Jag hade lätt kunnat flytta på mig för att underlätta er relation.
Om din son hade lärt känna mig tror jag att han hade förstått att jag alltid tycker att barnen kommer i första hand o att jag aldrig haft för mål att ta hans pappa ifrån honom. Jag e ju lärare för guds skull o jobbar med barn varje dag o jag bryr mig så mycket om allihop. Han hade nog snart märkt att hans välmående hade varit minst lika viktigt för mig som för hans pappa. Önskar att jag hade fått chansen att visa honom vem jag e. Kanske hade han haft en annan syn på det här då...
Nu blev det ännu ett långt brev till dig som du troligen inte kommer att läsa men jag hoppas att din nyfikenhet en dag tar över o leder dig in till min blogg.
Detta e mitt sätt att bearbeta allt eftersom jag inte får kontakta dig. Det e bättre än ingenting o jag måste bara få ur mig alla tankar som snurrar i huvudet dagligen.
Mamma ska antagligen opereras i morg o jag önskar att jag hade kunnat prata med dig om det o fått ditt stöd. Orkar inte oroa mig just nu utan hoppas bara att allt ska gå bra.
Jag vet att jag lovade att inte höra av mig till dig mer men om nåt händer min mamma vet jag inte om jag klarar av att hålla det löftet. Hoppas inte du hatar mig för de i så fall.
Snälla fortsätt att prata med din son. Jag väntar på dig...
Kram
Älskar dig
Hej F
Idag har varit en konstig dag...
På jobbet kändes de som vanligt o jag har varit på väg o skriva till dig så många gånger. Men varje gång jag kom på att jag inte får det slog det mig att du faktiskt e borta :( Gör lika ont varje gång...
Har tänkt mycket på att jag ska respektera ditt sätt att hantera det här på med att bryta kontakten. Jag vill verkligen inte göra de svårare för dig men tänk om du skulle respektera mitt sätt att hantera de här? Det hade varit att vi fortfarande hade kontakt. Jag vet att du har lovat din son att inte göra de men det hade varit mitt sätt att må bättre... Det hade hjälpt mig så mycket att få prata med dig. Att få veta vad du gör o hur du mår. Vad du o sonen pratar om o hur du tänker. Du lämnade mig utanför i alla beslut o jag önskar att du inte hade gjort det. Kanske hade de kunnat vara annorlunda om jag hade fått vara med o fundera fram en lösning.
Jag hade varit öppen för allt o jag kanske hade kunnat hjälpa dig med att hitta en lösning som sonen tyckte var ok...
Jag vet inte...
Jag vet ingenting...
Vet bara att jag vill ha dig tillbaka i mitt liv o jag kommer vänta på dig för alltid. Jag kommer aldrig hitta den sortens kärlek vi hade igen.
Om du verkligen menade allt du sa så vet jag att du var riktigt lycklig med mig o jag vet att vi kan bli de igen när sonen e redo att låta dig ha ett eget liv. Då kommer vi att hitta tillbaka till det vi hade...
Kram
Älskar dig
På jobbet kändes de som vanligt o jag har varit på väg o skriva till dig så många gånger. Men varje gång jag kom på att jag inte får det slog det mig att du faktiskt e borta :( Gör lika ont varje gång...
Har tänkt mycket på att jag ska respektera ditt sätt att hantera det här på med att bryta kontakten. Jag vill verkligen inte göra de svårare för dig men tänk om du skulle respektera mitt sätt att hantera de här? Det hade varit att vi fortfarande hade kontakt. Jag vet att du har lovat din son att inte göra de men det hade varit mitt sätt att må bättre... Det hade hjälpt mig så mycket att få prata med dig. Att få veta vad du gör o hur du mår. Vad du o sonen pratar om o hur du tänker. Du lämnade mig utanför i alla beslut o jag önskar att du inte hade gjort det. Kanske hade de kunnat vara annorlunda om jag hade fått vara med o fundera fram en lösning.
Jag hade varit öppen för allt o jag kanske hade kunnat hjälpa dig med att hitta en lösning som sonen tyckte var ok...
Jag vet inte...
Jag vet ingenting...
Vet bara att jag vill ha dig tillbaka i mitt liv o jag kommer vänta på dig för alltid. Jag kommer aldrig hitta den sortens kärlek vi hade igen.
Om du verkligen menade allt du sa så vet jag att du var riktigt lycklig med mig o jag vet att vi kan bli de igen när sonen e redo att låta dig ha ett eget liv. Då kommer vi att hitta tillbaka till det vi hade...
Kram
Älskar dig
måndag 13 augusti 2012
Hej F
Kom precis hem från jobbet. Har mått relativt bra på jobbet... Ja eller bra o bra. Jag har lyckats stänga ute alla känslor o kunnat planera en hel del mer än vad jag trodde när jag åkte dit. Lillprinsen e kvar hos mina föräldrar o jag hämtar honom på dagis i morg.
Trodde den här kvällen skulle bli lite lättare än igår men jag hann inte mer än innanför dörren innan jag bröt ihop o tårarna kom igen. På jobbet vill jag hem men väl här dyker alla minnen upp o allt känns så tomt... Vill inget hellre än att få prata med dig men jag vet att jag inte får höra av mig så det ska jag inte. Vill inte göra de svårare för dig än vad det är. O jag vill absolut inte förstöra nåt mellan dig o din son...
Mamma ligger på sjukhuset men jag orkar inte oroa mig för henne just nu. Om de skulle vara nåt allvarligt så blir min första tanke att ringa dig o få stöd o eftersom jag inte kan de så lever jag på hoppet om att hon mår bra...
Vill tacka för svaret jag fick. Det hjälper mig att bearbeta att du inte längre finns i mitt liv.
Gud vad jag önskar att du låg hos mig här i soffan o höll om mig som du brukade.... Jag pillade i ditt hår o du tog av dig tröjan så att jag skulle komma åt o klia dig på ryggen. Vi har hunnit ha så många fina o underbara stunder ihop o jag saknar allt varje sekund. Jag saknar o se dig, jag saknar o höra din röst, jag saknar o känna dig vid min sida, jag saknar o pilla i ditt hår, jag saknar o skratta åt alla dina tokigheter, jag saknar o må bra. Du fick mig att må så bra...
Hur lång tid kommer detta ta att gå vidare???
Jag kommer aldrig att glömma dig o kommer alltid att älska dig men jag måste lära mig att leva utan dig o jag vet inte hur jag ska göra det...
Funderade igår på om det vore bättre att vi aldrig träffats men jag kommer aldrig kunna ångra att jag träffade dig. Du e den första som jag verkligen älskat på riktigt. Tänk att det tog mig 34 år att hitta sann äkta kärlek o så får jag inte behålla den. Så jävla orättvist...
Du brukade säga att det finns en mening med allt men jag ser ingen mening med det här. Har funderat på alla möjliga anledningar till hur det här skulle kunna leda till nåt med att må så här dåligt men jag kommer inte på nåt. Det finns ingen mening med att man ska behöva må så här dåligt...
Syrran var här igår o lämnade lite micromat, mjölk, chips o choklad. De misstänker att jag inte äter nåt o de har så rätt. Mår mest illa vid tanken på att äta men tvingar i mig nåt litet ibland. Har gått ner 2 kg på knappt en vecka. Ska man se nåt positivt med det här så e de väl att de e en bra bantningskur. Inte för att jag skulle rekommendera den o om jag fick välja hade jag hellre gått upp 2 kg o varit med dig...
Kommer aldrig släppa dig för de kan jag inte. Tror att det e meningen att vi hör ihop o jag tror att vi kommer hitta tillbaka till varandra igen. Det måste jag tro på för annars finns det ingen mening med nåt mer.
Hoppas att du hör av dig när tiden e mogen o sonen e redo för att låta dig ha ett eget liv. Jag vet inte hur många månader jag kan vänta med att höra av mig...
Ha de bäst.
Älskar dig.
Kram
Trodde den här kvällen skulle bli lite lättare än igår men jag hann inte mer än innanför dörren innan jag bröt ihop o tårarna kom igen. På jobbet vill jag hem men väl här dyker alla minnen upp o allt känns så tomt... Vill inget hellre än att få prata med dig men jag vet att jag inte får höra av mig så det ska jag inte. Vill inte göra de svårare för dig än vad det är. O jag vill absolut inte förstöra nåt mellan dig o din son...
Mamma ligger på sjukhuset men jag orkar inte oroa mig för henne just nu. Om de skulle vara nåt allvarligt så blir min första tanke att ringa dig o få stöd o eftersom jag inte kan de så lever jag på hoppet om att hon mår bra...
Vill tacka för svaret jag fick. Det hjälper mig att bearbeta att du inte längre finns i mitt liv.
Gud vad jag önskar att du låg hos mig här i soffan o höll om mig som du brukade.... Jag pillade i ditt hår o du tog av dig tröjan så att jag skulle komma åt o klia dig på ryggen. Vi har hunnit ha så många fina o underbara stunder ihop o jag saknar allt varje sekund. Jag saknar o se dig, jag saknar o höra din röst, jag saknar o känna dig vid min sida, jag saknar o pilla i ditt hår, jag saknar o skratta åt alla dina tokigheter, jag saknar o må bra. Du fick mig att må så bra...
Hur lång tid kommer detta ta att gå vidare???
Jag kommer aldrig att glömma dig o kommer alltid att älska dig men jag måste lära mig att leva utan dig o jag vet inte hur jag ska göra det...
Funderade igår på om det vore bättre att vi aldrig träffats men jag kommer aldrig kunna ångra att jag träffade dig. Du e den första som jag verkligen älskat på riktigt. Tänk att det tog mig 34 år att hitta sann äkta kärlek o så får jag inte behålla den. Så jävla orättvist...
Du brukade säga att det finns en mening med allt men jag ser ingen mening med det här. Har funderat på alla möjliga anledningar till hur det här skulle kunna leda till nåt med att må så här dåligt men jag kommer inte på nåt. Det finns ingen mening med att man ska behöva må så här dåligt...
Syrran var här igår o lämnade lite micromat, mjölk, chips o choklad. De misstänker att jag inte äter nåt o de har så rätt. Mår mest illa vid tanken på att äta men tvingar i mig nåt litet ibland. Har gått ner 2 kg på knappt en vecka. Ska man se nåt positivt med det här så e de väl att de e en bra bantningskur. Inte för att jag skulle rekommendera den o om jag fick välja hade jag hellre gått upp 2 kg o varit med dig...
Kommer aldrig släppa dig för de kan jag inte. Tror att det e meningen att vi hör ihop o jag tror att vi kommer hitta tillbaka till varandra igen. Det måste jag tro på för annars finns det ingen mening med nåt mer.
Hoppas att du hör av dig när tiden e mogen o sonen e redo för att låta dig ha ett eget liv. Jag vet inte hur många månader jag kan vänta med att höra av mig...
Ha de bäst.
Älskar dig.
Kram
söndag 12 augusti 2012
Allt e svart
Ser ingen mening med nåt längre...
Allt har förlorat sin mening. Livet har förlorat sin mening. Inte ens kärleken till min son kan hålla mig ovanför vattenytan...
- Du måste anstränga dig!!!(Alla tjatar)
Jag gör det. Jag anstränger mig för att vakna på morgonen. Jag anstränger mig för att gå ur sängen. Jag anstränger mig för att göra frukost till min son. Jag anstränger mig för att fortsätta andas fast varje andetag gör så ont. Jag anstränger mig för att inte gråta varje sekund. Jag anstränger mig för att fortsätta hitta en mening med att leva.
De enda jag vill e att ringa min bästa vän för att få stöd o tröst men han e borta... Han e borta o jag vill inte inse det. Jag vill inte att de ska vara sant. Jag väntar bara på att nån ska komma o säga att det var på låtsas o att allt ska bli som vanligt igen...
Om de finns nån mening med allt som händer så förstår jag ingenting. Vad e de för mening med att två personer som älskar varandra inte ska få vara tillsammans??? Har jag blivit utsedd till nån sorts slasktratt som får betala för alla andras synder också??? Så mycket ont kan jag väl inte ha gjort för att förtjäna all skit hela tiden???
De e så tungt...
Bestämde mig igår för att verkligen försöka leva med de här o försöka gå vidare o koncentrera mig på min son i men de gick inte så bra. Han har nu åkt med mina föräldrar för o bada o jag ligger i soffan o gråter (igen).
Kommer aldrig kunna sluta hoppas på att han kommer tillbaka även om jag vet att den chansen e minimal. Men jag måste hoppas o tro på det för att orka fortsätta.
Orkar inte, vill inte...
F jag älskar dig för alltid...
Allt har förlorat sin mening. Livet har förlorat sin mening. Inte ens kärleken till min son kan hålla mig ovanför vattenytan...
- Du måste anstränga dig!!!(Alla tjatar)
Jag gör det. Jag anstränger mig för att vakna på morgonen. Jag anstränger mig för att gå ur sängen. Jag anstränger mig för att göra frukost till min son. Jag anstränger mig för att fortsätta andas fast varje andetag gör så ont. Jag anstränger mig för att inte gråta varje sekund. Jag anstränger mig för att fortsätta hitta en mening med att leva.
De enda jag vill e att ringa min bästa vän för att få stöd o tröst men han e borta... Han e borta o jag vill inte inse det. Jag vill inte att de ska vara sant. Jag väntar bara på att nån ska komma o säga att det var på låtsas o att allt ska bli som vanligt igen...
Om de finns nån mening med allt som händer så förstår jag ingenting. Vad e de för mening med att två personer som älskar varandra inte ska få vara tillsammans??? Har jag blivit utsedd till nån sorts slasktratt som får betala för alla andras synder också??? Så mycket ont kan jag väl inte ha gjort för att förtjäna all skit hela tiden???
De e så tungt...
Bestämde mig igår för att verkligen försöka leva med de här o försöka gå vidare o koncentrera mig på min son i men de gick inte så bra. Han har nu åkt med mina föräldrar för o bada o jag ligger i soffan o gråter (igen).
Kommer aldrig kunna sluta hoppas på att han kommer tillbaka även om jag vet att den chansen e minimal. Men jag måste hoppas o tro på det för att orka fortsätta.
Orkar inte, vill inte...
F jag älskar dig för alltid...
lördag 11 augusti 2012
Idiotiska kommentarer
Undanber mig idiotiska kommentarer om min o F:s separation. Du som skrev det e själv en idiot o jag vet precis vem du e.
Ingen mer än F o jag vet vad vi hade ihop o varför de tog slut.
Du kan inte såra mig för jag skiter i dina åsikter lika mycket nu som innan.
Du bröt all kontakt med mig så håll de e du snäll för jag vill inte ha med dig att göra mer...
Du har inget med mitt liv o göra o du vet inget om mig...
Ingen mer än F o jag vet vad vi hade ihop o varför de tog slut.
Du kan inte såra mig för jag skiter i dina åsikter lika mycket nu som innan.
Du bröt all kontakt med mig så håll de e du snäll för jag vill inte ha med dig att göra mer...
Du har inget med mitt liv o göra o du vet inget om mig...
Hej F
Vet inte var jag ska börja...
Att inte få ha kontakt med dig e så fruktansvärt ohanterligt. Saknar o höra din röst. Saknar o få hålla om dig o saknar allt som har med dig o göra.
Försöker att inte tänka på dig men sanningen slår mig som en kniv i hjärtat ungefär var tionde sekund. Vet inte hur jag ska klara av detta.
Jag e helt paralyserad o vet inte hur jag ska bete mig. Allt påminner om dig o jag kommer hela tiden på saker som vi planerade att göra som nu aldrig kommer att bli av. Hela tiden kommer jag på saker vi gjorde som vi aldrig kommer kunna göra om.
Kommer du ihåg vår "Singstar" kväll? En av de lyckligaste kvällarna i mitt liv. Allt var helt fantastiskt o nu e de borta.
Hela tiden funderar jag på vad du gör o var du e o vad du tänker på.
Jag försöker stänga av mina känslor o bli tom men de går inte.
Idag firade vi prinsens födelsedag. En dag jag sett fram mot så länge men det var den jobbigaste jag varit med om. Att hela tiden försöka spela teater o låtsas att man e glad när man hela tiden kämpar för att inte bryta ihop e inte lätt. Prinsen märker på mig att de e nåt men vad ska jag säga. Hur ska jag kunna förklara för honom när jag inte ens klarar av att tänka på det själv utan att börja gråta?
All min kraft, styrka o energi går åt till att inte börja gråta vilket jag e på väg att göra varje sekund.
Jag förstår ditt beslut o jag vet att du inte kunde göra annorlunda men jag önskar av hela mitt hjärta att det inte hade behövt bli så här. Jag skulle aldrig kräva av dig att äventyra din relation med din son men jag hade hoppats på att vi kunnat komma fram till en lösning som han kunde leva med...
Jag älskar dig så otroligt mycket o kommer nog alltid att göra det. Jag har letat efter den kärleken i 34 år o nu e du borta.
Det borde inte få vara så här svårt. Det e tillräckligt svårt att hitta nån som man älskar o som älskar en tillbaka o som man verkligen vill leva med för att det bara ska få ryckas bort.
Jag e inte hel utan dig o jag vet inte om jag någonsin kommer att bli det...
Att veta att du försöker radera mig ur ditt liv o radera alla dina känslor för mig känns väldigt tungt. Smärtan jag känner i varje atom av min kropp e så fruktansvärt outhärdlig att den inte ens går att beskriva. Tror ingen vet hur de känns. Möjligtvis du...
Vill bara att du ska veta att jag aldrig kommer att vara arg på dig för ditt beslut o inte heller på din son. Önskar bara att jag hade kunnat få träffa honom innan han bestämde sig för att jag inte var bra. Önskar bara att han hade kunnat förstå att du hade kunnat bli en mycket bättre o gladare o lyckligare pappa om han inte tvingat dig att lämna mig.
Jag gråter konstant o saknaden jag känner e enorm. Önskar ibland att vi aldrig träffats men hur kan jag önska bort det bästa som hänt mig trots att det gett mig så mycket sorg? Det går inte...
Ingenting går mer. Jag fungerar inte o jag orkar inte känna så här. Jag klarar inte mer...
Att inte få ha kontakt med dig e så fruktansvärt ohanterligt. Saknar o höra din röst. Saknar o få hålla om dig o saknar allt som har med dig o göra.
Försöker att inte tänka på dig men sanningen slår mig som en kniv i hjärtat ungefär var tionde sekund. Vet inte hur jag ska klara av detta.
Jag e helt paralyserad o vet inte hur jag ska bete mig. Allt påminner om dig o jag kommer hela tiden på saker som vi planerade att göra som nu aldrig kommer att bli av. Hela tiden kommer jag på saker vi gjorde som vi aldrig kommer kunna göra om.
Kommer du ihåg vår "Singstar" kväll? En av de lyckligaste kvällarna i mitt liv. Allt var helt fantastiskt o nu e de borta.
Hela tiden funderar jag på vad du gör o var du e o vad du tänker på.
Jag försöker stänga av mina känslor o bli tom men de går inte.
Idag firade vi prinsens födelsedag. En dag jag sett fram mot så länge men det var den jobbigaste jag varit med om. Att hela tiden försöka spela teater o låtsas att man e glad när man hela tiden kämpar för att inte bryta ihop e inte lätt. Prinsen märker på mig att de e nåt men vad ska jag säga. Hur ska jag kunna förklara för honom när jag inte ens klarar av att tänka på det själv utan att börja gråta?
All min kraft, styrka o energi går åt till att inte börja gråta vilket jag e på väg att göra varje sekund.
Jag förstår ditt beslut o jag vet att du inte kunde göra annorlunda men jag önskar av hela mitt hjärta att det inte hade behövt bli så här. Jag skulle aldrig kräva av dig att äventyra din relation med din son men jag hade hoppats på att vi kunnat komma fram till en lösning som han kunde leva med...
Jag älskar dig så otroligt mycket o kommer nog alltid att göra det. Jag har letat efter den kärleken i 34 år o nu e du borta.
Det borde inte få vara så här svårt. Det e tillräckligt svårt att hitta nån som man älskar o som älskar en tillbaka o som man verkligen vill leva med för att det bara ska få ryckas bort.
Jag e inte hel utan dig o jag vet inte om jag någonsin kommer att bli det...
Att veta att du försöker radera mig ur ditt liv o radera alla dina känslor för mig känns väldigt tungt. Smärtan jag känner i varje atom av min kropp e så fruktansvärt outhärdlig att den inte ens går att beskriva. Tror ingen vet hur de känns. Möjligtvis du...
Vill bara att du ska veta att jag aldrig kommer att vara arg på dig för ditt beslut o inte heller på din son. Önskar bara att jag hade kunnat få träffa honom innan han bestämde sig för att jag inte var bra. Önskar bara att han hade kunnat förstå att du hade kunnat bli en mycket bättre o gladare o lyckligare pappa om han inte tvingat dig att lämna mig.
Jag gråter konstant o saknaden jag känner e enorm. Önskar ibland att vi aldrig träffats men hur kan jag önska bort det bästa som hänt mig trots att det gett mig så mycket sorg? Det går inte...
Ingenting går mer. Jag fungerar inte o jag orkar inte känna så här. Jag klarar inte mer...
fredag 10 augusti 2012
Det gör så ont
Nu e han borta...
Borta för alltid...
Jag får aldrig mer träffa honom o aldrig mer prata med honom o de gör så ont så jag inte kan andas.
Har legat på golvet o krampat sen han åkte men lyckades ta mig upp i soffan nu. Kan inte leva utan honom. Vill inte leva utan honom. Vet inte hur jag ska få dagarna att funka utan honom.
Jag älskar honom så mycket. Jag älskar honom mer än jag trodde att jag kunde älska nån. O nu e han bara borta.
Borta... Det gör så ont o tänka på det...
Allt för att hans son inte vill att han träffar nån. Allt för att hans son sagt att han vägrar träffa sin pappa om han fortsätter att ha kontakt med mig...
Det är inte rättvist...
Han kommer aldrig hit mer. Jag kommer aldrig få krama honom mer.
Varför ska vi behöva sitta olyckliga på varsitt håll bara för att hans son vill de??? Jag fattar ingenting.
Jag vet att han lider han med men det gör det inte lättare. Om han inte älskade mig så hade det ju varit hopplöst men nu gör han ju det. Han älskar mig o jag älskar honom o vi får inte vara tillsammans.
Hur bearbetar man det??? Jag har ingen aning...
Kommer i alla fall alltid att älska honom o jag tänker aldrig träffa nån annan.
Tänker aldrig utsätta mig för den här smärtan igen... ALDRIG!!!
Kan inte andas o bara gråter. Tar aldrig tårarna slut?
Det känns som han har dött o jag får inte tillbaka honom.
Klarar inte de här...
Borta för alltid...
Jag får aldrig mer träffa honom o aldrig mer prata med honom o de gör så ont så jag inte kan andas.
Har legat på golvet o krampat sen han åkte men lyckades ta mig upp i soffan nu. Kan inte leva utan honom. Vill inte leva utan honom. Vet inte hur jag ska få dagarna att funka utan honom.
Jag älskar honom så mycket. Jag älskar honom mer än jag trodde att jag kunde älska nån. O nu e han bara borta.
Borta... Det gör så ont o tänka på det...
Allt för att hans son inte vill att han träffar nån. Allt för att hans son sagt att han vägrar träffa sin pappa om han fortsätter att ha kontakt med mig...
Det är inte rättvist...
Han kommer aldrig hit mer. Jag kommer aldrig få krama honom mer.
Varför ska vi behöva sitta olyckliga på varsitt håll bara för att hans son vill de??? Jag fattar ingenting.
Jag vet att han lider han med men det gör det inte lättare. Om han inte älskade mig så hade det ju varit hopplöst men nu gör han ju det. Han älskar mig o jag älskar honom o vi får inte vara tillsammans.
Hur bearbetar man det??? Jag har ingen aning...
Kommer i alla fall alltid att älska honom o jag tänker aldrig träffa nån annan.
Tänker aldrig utsätta mig för den här smärtan igen... ALDRIG!!!
Kan inte andas o bara gråter. Tar aldrig tårarna slut?
Det känns som han har dött o jag får inte tillbaka honom.
Klarar inte de här...
onsdag 8 augusti 2012
Mardröm
De e som att ha hamnat i en mardröm som jag inte kan vakna upp ifrån...
Önskar att nån kunde väcka mig o säga att jag drömt allt men vet att de inte kommer hända.
Sanningen skär mig som en kniv i hjärtat varje gång jag inser att de faktiskt e sant. Att han faktiskt e borta. Jag kan inte andas o jag kämpar med att hålla tillbaka tårarna varje sekund.
Det skulle vara min tur nu...
Det skulle vara vi två för alltid...
Hans son förstörde min lycka o om jag bara kunde hata honom för det hade känslorna varit lättare att handskas med men de går inte.
Hur kan man hata en kille för att han vill ha sin pappa för sig själv?
Hur kan man hata en man för att han sätter sin sons lycka före sin egen?
Jag vet varken ut eller in just nu. Det gör så ont o jag orkar inte mer...
Jag orkar inte vara stark mer...
Jag orkar inte leva ensam o olycklig mer...
Jag hade hittat mitt livs kärlek o nu e han borta. Vill inte leva utan honom...
Önskar att nån kunde väcka mig o säga att jag drömt allt men vet att de inte kommer hända.
Sanningen skär mig som en kniv i hjärtat varje gång jag inser att de faktiskt e sant. Att han faktiskt e borta. Jag kan inte andas o jag kämpar med att hålla tillbaka tårarna varje sekund.
Det skulle vara min tur nu...
Det skulle vara vi två för alltid...
Hans son förstörde min lycka o om jag bara kunde hata honom för det hade känslorna varit lättare att handskas med men de går inte.
Hur kan man hata en kille för att han vill ha sin pappa för sig själv?
Hur kan man hata en man för att han sätter sin sons lycka före sin egen?
Jag vet varken ut eller in just nu. Det gör så ont o jag orkar inte mer...
Jag orkar inte vara stark mer...
Jag orkar inte leva ensam o olycklig mer...
Jag hade hittat mitt livs kärlek o nu e han borta. Vill inte leva utan honom...
tisdag 7 augusti 2012
Själv igen
Så sitter jag här själv igen...
Trodde verkligen att de var min tur att få vara lycklig nu.
Önskar jag hade nån att vara förbannad på så hade de varit lite lättare att hanskas med allt.
Tyvärr finns de bara mig själv kvar att vara arg på. Arg för att jag lät mig själv bli upp över öronen förälskad. Arg för att jag lät mig själv älska. Arg för att jag lät mig själv tro att det här var på riktigt.
Känns tungt o andas o jag undrar hur jag ska kunna somna ikväll. Börjar jobba i morg efter semestern o det var ju bra tajming...
Hoppas ni andra mår bättre än vad jag gör...
Kramis
Trodde verkligen att de var min tur att få vara lycklig nu.
Önskar jag hade nån att vara förbannad på så hade de varit lite lättare att hanskas med allt.
Tyvärr finns de bara mig själv kvar att vara arg på. Arg för att jag lät mig själv bli upp över öronen förälskad. Arg för att jag lät mig själv älska. Arg för att jag lät mig själv tro att det här var på riktigt.
Känns tungt o andas o jag undrar hur jag ska kunna somna ikväll. Börjar jobba i morg efter semestern o det var ju bra tajming...
Hoppas ni andra mår bättre än vad jag gör...
Kramis
torsdag 19 juli 2012
Tom
Känner mig bara tom. Tom på allt...
Svårt att förklara men när F åker härifrån så känns de som att jag inte kan andas... Saknaden e så stor o jag förstår inte riktigt själv hur jag fungerar. Hur kan man bli så beroende av någon? Jag svor på att aldrig bli de igen men nu sitter jag här o bara längtar...
Hoppas han kommer tillbaka snart.
Kramis
Svårt att förklara men när F åker härifrån så känns de som att jag inte kan andas... Saknaden e så stor o jag förstår inte riktigt själv hur jag fungerar. Hur kan man bli så beroende av någon? Jag svor på att aldrig bli de igen men nu sitter jag här o bara längtar...
Hoppas han kommer tillbaka snart.
Kramis
tisdag 3 juli 2012
Sommarvärme
Idag är det riktigt härligt väder o de blir till att åka o bada med lillprinsen :)
Saknaden efter F är enorm men han kommer snart tillbaka o nu gäller de o hålla igång så dagarna går snabbt.
Jobbet känns väldigt långt borta nu på sommaren men tankarna går ändå till fackets förhandlingar ibland. Undrar hur länge de kan hålla emot o hur långt de är villiga att gå för att få igenom sina krav???
Men nu e de sommar o jobbet får jag bekymra mig om sen.
Kramis
Saknaden efter F är enorm men han kommer snart tillbaka o nu gäller de o hålla igång så dagarna går snabbt.
Jobbet känns väldigt långt borta nu på sommaren men tankarna går ändå till fackets förhandlingar ibland. Undrar hur länge de kan hålla emot o hur långt de är villiga att gå för att få igenom sina krav???
Men nu e de sommar o jobbet får jag bekymra mig om sen.
Kramis
söndag 1 juli 2012
Tokkär
Visste inte vad kärlek var förrän jag träffade F...
Hade ingen aning om att man kunde må så här bra. Att en annan människa kunde få en att känna sig så hel o må så bra. När han inte är hos mig så känns allt så tomt o jag kan inte fokusera på nåt annat än på hur mycket jag saknar honom.
Jag hade tappat tron på att jag faktiskt kunde älska någon på riktigt o så dyker han upp o tar mig med storm :) Jag hade ställt in mig på o hitta någon som jag tyckte om o hitta någon som jag kunde "nöja" mig med. Inte kunde jag tro att jag skulle bli upp över öronen förälskad o tokkär...
Nu har vi haft ännu en underbar helg tillsammans o de gör redan ont i hjärtat av saknad fast han inte har åkt hem än...
Hoppas på många lika fantastiska helger till o att dessa underbara känslor som bubblar i mig får stanna kvar för alltid :)
Lycklig!!!
Hade ingen aning om att man kunde må så här bra. Att en annan människa kunde få en att känna sig så hel o må så bra. När han inte är hos mig så känns allt så tomt o jag kan inte fokusera på nåt annat än på hur mycket jag saknar honom.
Jag hade tappat tron på att jag faktiskt kunde älska någon på riktigt o så dyker han upp o tar mig med storm :) Jag hade ställt in mig på o hitta någon som jag tyckte om o hitta någon som jag kunde "nöja" mig med. Inte kunde jag tro att jag skulle bli upp över öronen förälskad o tokkär...
Nu har vi haft ännu en underbar helg tillsammans o de gör redan ont i hjärtat av saknad fast han inte har åkt hem än...
Hoppas på många lika fantastiska helger till o att dessa underbara känslor som bubblar i mig får stanna kvar för alltid :)
Lycklig!!!
fredag 29 juni 2012
Besviken o sårad
Inte så mycket för min egen del men för min lille prins...
För ett par månader sen beslutade jag mig för att ta kontakt med hans pappa o försöka få de till ta upp umgänget igen då sonen väldigt gärna ville träffa sin pappa. Jag velade länge men beslutade mig tillslut för att ge det ett försök.
Jag var verkligen övertydlig med att jag inte ville att han skulle försvinna ur sin sons liv igen om de började träffas o han lovade att det verkligen inte var vad han ville heller. Han blev själv sviken av sin pappa när han var liten o han ville inte att hans son skulle behöva vara med om samma sak...
De träffades två gånger innan han började jobba i Norge. Han skulle komma hem på helgerna o då skulle han ta sig tid att träffa sin son som han verkligen ville ha kontakt med.
Jag lät mig övertygas av hans löften o de träffades o sonen blev jätte glad. Men sen visade han sin rätta sida igen. Efter 5 veckor i Norge kom han hem men då hade han inte "tid" att träffa sin son. Han tyckte att jag skulle förstå att han hade skapat sig ett "eget" liv utan sin son o att han kunde träffa honom nån gång ibland när han hade "tid".
Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Psykopaten visar återigen sin rätta sida...
Egentligen visste jag att det skulle bli så här men jag ville tro på att det skulle funka för sonens skull.
Jaja... Nu vet i alla fall sonen att han har en pappa o vem det är även om det är en skitstövel. Jag måste tro på att det är bättre att veta att han finns än att känna sig pappalös.
Han har i alla fall mig o jag kommer alltid att göra ALLT för min lille älskade pojk :)
Jag ber er alla där ute att passa er för alla dolda psykopater... Läs på så att ni vet hur man känner igen dem. De är inte lätta att upptäcka förrän det är för sent. Önskar ingen annan att utstå vad de gör med en...
Kramis på er alla
För ett par månader sen beslutade jag mig för att ta kontakt med hans pappa o försöka få de till ta upp umgänget igen då sonen väldigt gärna ville träffa sin pappa. Jag velade länge men beslutade mig tillslut för att ge det ett försök.
Jag var verkligen övertydlig med att jag inte ville att han skulle försvinna ur sin sons liv igen om de började träffas o han lovade att det verkligen inte var vad han ville heller. Han blev själv sviken av sin pappa när han var liten o han ville inte att hans son skulle behöva vara med om samma sak...
De träffades två gånger innan han började jobba i Norge. Han skulle komma hem på helgerna o då skulle han ta sig tid att träffa sin son som han verkligen ville ha kontakt med.
Jag lät mig övertygas av hans löften o de träffades o sonen blev jätte glad. Men sen visade han sin rätta sida igen. Efter 5 veckor i Norge kom han hem men då hade han inte "tid" att träffa sin son. Han tyckte att jag skulle förstå att han hade skapat sig ett "eget" liv utan sin son o att han kunde träffa honom nån gång ibland när han hade "tid".
Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Psykopaten visar återigen sin rätta sida...
Egentligen visste jag att det skulle bli så här men jag ville tro på att det skulle funka för sonens skull.
Jaja... Nu vet i alla fall sonen att han har en pappa o vem det är även om det är en skitstövel. Jag måste tro på att det är bättre att veta att han finns än att känna sig pappalös.
Han har i alla fall mig o jag kommer alltid att göra ALLT för min lille älskade pojk :)
Jag ber er alla där ute att passa er för alla dolda psykopater... Läs på så att ni vet hur man känner igen dem. De är inte lätta att upptäcka förrän det är för sent. Önskar ingen annan att utstå vad de gör med en...
Kramis på er alla
lördag 23 juni 2012
Små presenter
Lycka är o komma hem o hitta så här fina presenter i köket :)
Att dessutom få avloppsbrunnen rensad, spisen skurad, spisfläkten rengjord, torktumlaren rensad o choklad i kylen gör ju att man blir så mycket mer kär än vad jag trodde var möjligt...
Tror att de äntligen e min tur att bli riktigt, riktigt lycklig :)
Kramis
Att dessutom få avloppsbrunnen rensad, spisen skurad, spisfläkten rengjord, torktumlaren rensad o choklad i kylen gör ju att man blir så mycket mer kär än vad jag trodde var möjligt...
Tror att de äntligen e min tur att bli riktigt, riktigt lycklig :)
Kramis
torsdag 14 juni 2012
Nu kommer han
I morgon kommer F äntligen tillbaka.
Som jag har längtat...
Trodde jag skulle bli galen ett tag men nu e de inte långt kvar o jag e så lycklig :)
Hoppas, hoppas, hoppas att den lyckliga känslan får stanna kvar länge. O som det känns nu så tror jag faktiskt det. Har aldrig känt så här för nån annan tidigare o trodde faktiskt inte att jag kunde det. Men så fel jag hade o tur e väl de...
Nu ska snart lillprinsen hoppa i säng o sen e de bara en kväll kvar att längta.
Kramis
Som jag har längtat...
Trodde jag skulle bli galen ett tag men nu e de inte långt kvar o jag e så lycklig :)
Hoppas, hoppas, hoppas att den lyckliga känslan får stanna kvar länge. O som det känns nu så tror jag faktiskt det. Har aldrig känt så här för nån annan tidigare o trodde faktiskt inte att jag kunde det. Men så fel jag hade o tur e väl de...
Nu ska snart lillprinsen hoppa i säng o sen e de bara en kväll kvar att längta.
Kramis
onsdag 6 juni 2012
Jag är kär
Hade en helt underbar dag igår...
F kom äntligen o hälsade på o han var lika underbar som jag trodde.
Från början var det meningen att vi skulle vara vänner o sen se om de kunde leda till nåt bra men de gick inte riktigt som planerat...
Jag är kär :)
Så där tokigt kär så att inget fungerar. Allt e kaos o de enda jag kan tänka på e F.
De e underbart o hemskt på samma gång men jag e lycklig.
Helt underbart, fantastiskt lycklig :)
Kramis
F kom äntligen o hälsade på o han var lika underbar som jag trodde.
Från början var det meningen att vi skulle vara vänner o sen se om de kunde leda till nåt bra men de gick inte riktigt som planerat...
Jag är kär :)
Så där tokigt kär så att inget fungerar. Allt e kaos o de enda jag kan tänka på e F.
De e underbart o hemskt på samma gång men jag e lycklig.
Helt underbart, fantastiskt lycklig :)
Kramis
tisdag 5 juni 2012
Överraskning
Det kom ett litet blomogram idag :)
En härlig överraskning som man alltid blir lika glad över...
En härlig överraskning som man alltid blir lika glad över...
onsdag 30 maj 2012
söndag 20 maj 2012
Snart lov
Längtar väldigt mycket till lovet just nu.
Ett par dagars ledighet påminde om hur skönt det kommer att bli :)
Att börja dagen i solen på balkongen med en kopp te är verkligen nåt som jag kan leva med :)
Hoppas nu bara att vi får en riktigt fin o varm sommar så det kan bli mycket bad o solning...
Kramis
Ett par dagars ledighet påminde om hur skönt det kommer att bli :)
Att börja dagen i solen på balkongen med en kopp te är verkligen nåt som jag kan leva med :)
Hoppas nu bara att vi får en riktigt fin o varm sommar så det kan bli mycket bad o solning...
Kramis
torsdag 17 maj 2012
lördag 5 maj 2012
fredag 4 maj 2012
torsdag 3 maj 2012
Jobbglädjen tillbaka
Nu händer det grejer...
Ja snart i alla fall hoppas jag. Regeringen ska äntligen se över alla "extra" arbetsuppgifter vi lärare har fått de sista åren. All dokumentation de har lagt på oss ska ses över o de ska se om verkligen allt leder till bättre resultat vilket var meningen.
Jag kan se den goda tanken med de uppgifter vi har fått men de glömde att ge oss tid till att genomföra allt. Som det har sett ut nu så har tiden tagits från våra elever o det har varit väldigt frustrerande. Jobbet som lärare är för mig att jobba med mina elever. Att hjälpa de att lära sig så mycket som möjligt o att hjälpa alla att nå målen. Som det är nu hinner man knappt med sina elever o det gör ont i ett lärarhjärta att inte ha den tid att hjälpa som man vill o som man ser att de behöver.
Största glädjen med att jobba som lärare är att se sina elever nå sina mål o känna att man har gjort skillnad. Att känna att det jobb man gör faktiskt ger resultat. Jag bryr mig om alla mina elever o viker mig dubbelt för att ge de allt jag kan. Jag vill så mycket mer än jag hinner o kan men hoppas att de senare i livet ska komma ihåg mig som en lärare som betydde något.
Nu hoppas jag på att regering o politiker äntligen inser att vårt uppdrag med de resurser, brist på tid o arbetsuppgifter är en omöjlighet o att de drar ner på all dokumentation vi är ålagda så att vi får mer tid till eleverna o att förbereda o efterarbeta våra lektioner. Då kommer all min arbetsglädje komma tillbaka o jag slipper stressa ihjäl mig för att hinna med allt o jag hinner med att ta de extra möten med elever som jag ofta känner att jag skulle vilja.
Min stress beror på att jag bryr mig så mycket om mina elever o det kommer jag aldrig att sluta med. Inte ens om det skulle leda till att jag bränner ut mig. Mitt engagemang i mitt jobb betyder allt för mig o utan det skulle jag vara en usel lärare.
För mig gäller allt eller inget...
Nu gäller det att hålla energin på topp de sista veckorna innan sommaren så att min nuvarande fantastiska klass kan få all min hjälp o allt mitt stöd för att gå ut nian med så bra betyg de bara kan få. Det är den bästa klass jag någonsin haft o jag kommer inte att ge mig förrän jag vet att både de o jag har gjort vårt absolut bästa.
Kommer att sakna dem alla otroligt mycket trots att jag bara har haft den äran att vara deras lärare i knappt ett läsår...
Kramis
Ja snart i alla fall hoppas jag. Regeringen ska äntligen se över alla "extra" arbetsuppgifter vi lärare har fått de sista åren. All dokumentation de har lagt på oss ska ses över o de ska se om verkligen allt leder till bättre resultat vilket var meningen.
Jag kan se den goda tanken med de uppgifter vi har fått men de glömde att ge oss tid till att genomföra allt. Som det har sett ut nu så har tiden tagits från våra elever o det har varit väldigt frustrerande. Jobbet som lärare är för mig att jobba med mina elever. Att hjälpa de att lära sig så mycket som möjligt o att hjälpa alla att nå målen. Som det är nu hinner man knappt med sina elever o det gör ont i ett lärarhjärta att inte ha den tid att hjälpa som man vill o som man ser att de behöver.
Största glädjen med att jobba som lärare är att se sina elever nå sina mål o känna att man har gjort skillnad. Att känna att det jobb man gör faktiskt ger resultat. Jag bryr mig om alla mina elever o viker mig dubbelt för att ge de allt jag kan. Jag vill så mycket mer än jag hinner o kan men hoppas att de senare i livet ska komma ihåg mig som en lärare som betydde något.
Nu hoppas jag på att regering o politiker äntligen inser att vårt uppdrag med de resurser, brist på tid o arbetsuppgifter är en omöjlighet o att de drar ner på all dokumentation vi är ålagda så att vi får mer tid till eleverna o att förbereda o efterarbeta våra lektioner. Då kommer all min arbetsglädje komma tillbaka o jag slipper stressa ihjäl mig för att hinna med allt o jag hinner med att ta de extra möten med elever som jag ofta känner att jag skulle vilja.
Min stress beror på att jag bryr mig så mycket om mina elever o det kommer jag aldrig att sluta med. Inte ens om det skulle leda till att jag bränner ut mig. Mitt engagemang i mitt jobb betyder allt för mig o utan det skulle jag vara en usel lärare.
För mig gäller allt eller inget...
Nu gäller det att hålla energin på topp de sista veckorna innan sommaren så att min nuvarande fantastiska klass kan få all min hjälp o allt mitt stöd för att gå ut nian med så bra betyg de bara kan få. Det är den bästa klass jag någonsin haft o jag kommer inte att ge mig förrän jag vet att både de o jag har gjort vårt absolut bästa.
Kommer att sakna dem alla otroligt mycket trots att jag bara har haft den äran att vara deras lärare i knappt ett läsår...
Kramis
Systerdotter
Idag har jag varit o träffat min underbart söta systerdotter :)
E hon inte den finaste??? Förutom min son såklart.
Kramis
E hon inte den finaste??? Förutom min son såklart.
Kramis
tisdag 1 maj 2012
Moster
Idag fick min syster en liten prinsessa o jag har äntligen blivit moster o lillprinsen har fått en kusin.
Nu är det bara syster nr 2 kvar som väntas trycka ut sin lilla bebis om ungefär en vecka.
Riktig babyboom i vår familj nu :)
Kramis
Nu är det bara syster nr 2 kvar som väntas trycka ut sin lilla bebis om ungefär en vecka.
Riktig babyboom i vår familj nu :)
Kramis
måndag 30 april 2012
Förtvivlat barn
Idag har min lilla prins äntligen gjort sig av med sina nappar.
Efter ett besök i Pippiparken hängde han sina nappar i pippiträdet o fortsatte sen att leka glatt. Efter ett tag blev han dock trött o slog sig o ville ha sina nappar igen. Det ledde till att jag fick bära med mig en trött förtvivlad kille från lekplatsen utan sina älskade nappar.
Även om man vet att han kommer klara sig lika bra utan napparna så river det i en mammas hjärta att se sin son så ledsen o helst vill man bara rusa tillbaka o hämta napparna så att han blir glad igen. Men vi vet alla att den dagen kommer förr eller senare o jag antar att det bara e att finnas där o trösta honom de gånger han blir ledsen o saknar sin napp.
Nu sover han i alla fall snart o jag e glad över att det första steget äntligen e taget.
Kramisar
Efter ett besök i Pippiparken hängde han sina nappar i pippiträdet o fortsatte sen att leka glatt. Efter ett tag blev han dock trött o slog sig o ville ha sina nappar igen. Det ledde till att jag fick bära med mig en trött förtvivlad kille från lekplatsen utan sina älskade nappar.
Även om man vet att han kommer klara sig lika bra utan napparna så river det i en mammas hjärta att se sin son så ledsen o helst vill man bara rusa tillbaka o hämta napparna så att han blir glad igen. Men vi vet alla att den dagen kommer förr eller senare o jag antar att det bara e att finnas där o trösta honom de gånger han blir ledsen o saknar sin napp.
Nu sover han i alla fall snart o jag e glad över att det första steget äntligen e taget.
Kramisar
Trevligt problem
Ja ganska trevligt e de i alla fall...
Men viktminskning har lett till ett antal centimeters minskning av midjemåttet vilket är jätte kul. Det har dock medfört att inga byxor sitter på plats som de ska o jag har inte riktigt pengar till att köpa nya just nu.
Har ett antal gamla byxor hemma men för att komma i de krävs det ett par centimeters minskning till. Så nu är det en liten jobbig mellanperiod då inget passar.
Men hellre det än att väga så mycket som jag gjorde innan :)
Kramisar
Men viktminskning har lett till ett antal centimeters minskning av midjemåttet vilket är jätte kul. Det har dock medfört att inga byxor sitter på plats som de ska o jag har inte riktigt pengar till att köpa nya just nu.
Har ett antal gamla byxor hemma men för att komma i de krävs det ett par centimeters minskning till. Så nu är det en liten jobbig mellanperiod då inget passar.
Men hellre det än att väga så mycket som jag gjorde innan :)
Kramisar
onsdag 25 april 2012
Funderingar
Vill så gärna vara i stallet så ofta jag hinner men känner nu att jag inte hinner...
Meningen var ju att det skulle vara nåt som gav mig energi o inte nåt som tar energi genom att jag måste planera o stressa så mycket för o hinna med.
Har nog kommit fram till att inridning av den lilla hästen får vänta lite. Jag hinner helt enkelt inte dit så ofta som jag vill för att det ska kunna bli nån kontinuitet i träningen. Tills vidare ska jag hjälpa till att rida tävlingshästen så ofta hon behöver hjälp med det o hoppas på att det blir minst en gång i veckan...
Ska dit i dag o då blir det en tur ut i skogen. Ska bli skit kul :)
Kramis
Meningen var ju att det skulle vara nåt som gav mig energi o inte nåt som tar energi genom att jag måste planera o stressa så mycket för o hinna med.
Har nog kommit fram till att inridning av den lilla hästen får vänta lite. Jag hinner helt enkelt inte dit så ofta som jag vill för att det ska kunna bli nån kontinuitet i träningen. Tills vidare ska jag hjälpa till att rida tävlingshästen så ofta hon behöver hjälp med det o hoppas på att det blir minst en gång i veckan...
Ska dit i dag o då blir det en tur ut i skogen. Ska bli skit kul :)
Kramis
onsdag 18 april 2012
Världens lyckligaste kille
Efter mycket tjat o mycket väntande kom äntligen sonens pappa o hälsade på...
O gud vad lycklig prinsen blev. Han sprang ut i trappen o slängde sig om halsen på sin pappa. Sen lekte de länge o väl o kramades o pussades om vartannat.
Gissa om jag blir en lycklig mamma av att se min son bli så glad. Jag hoppas, hoppas att det detta kommer att fortsätta o att de kan få en ordentlig relation äntligen...
Nu ligger han i sängen o har svårt att somna o jag gissar att han kommer drömma sött om sin pappa när han väl somnar.
Kramisar
O gud vad lycklig prinsen blev. Han sprang ut i trappen o slängde sig om halsen på sin pappa. Sen lekte de länge o väl o kramades o pussades om vartannat.
Gissa om jag blir en lycklig mamma av att se min son bli så glad. Jag hoppas, hoppas att det detta kommer att fortsätta o att de kan få en ordentlig relation äntligen...
Nu ligger han i sängen o har svårt att somna o jag gissar att han kommer drömma sött om sin pappa när han väl somnar.
Kramisar
tisdag 17 april 2012
Lillprinsens pappa
Då var det dags...
I morgon kommer sonens pappa o hälsar på för första gången på nästan 2 år. Han kommer att bli så glad :)
Hoppas nu bara att de kommer fortsätta att träffas så att de kan bygga upp en ordentlig relation.
Hopp har jag mycket men de e svårt att ta bort alla tvivel. Finns väl inget att göra mer än att låta tiden visa hur de kommer att gå...
Kramis
I morgon kommer sonens pappa o hälsar på för första gången på nästan 2 år. Han kommer att bli så glad :)
Hoppas nu bara att de kommer fortsätta att träffas så att de kan bygga upp en ordentlig relation.
Hopp har jag mycket men de e svårt att ta bort alla tvivel. Finns väl inget att göra mer än att låta tiden visa hur de kommer att gå...
Kramis
söndag 15 april 2012
Underverket
Här är det lilla underverket...
Ja kanske inte riktigt än men hon kommer att bli.
Idag blev det lite träning i gången med att ryktas o kratsa hovarna när hon var uppbunden. Det gick jätte bra trots att hon tyckte det var hemskt tråkigt att stå stilla o sparkade glatt efter mig när jag gav mig på bakhovarna...
Nästa gång är det dags för lite arbete för hand på banan :)
Kramis
Ja kanske inte riktigt än men hon kommer att bli.
Idag blev det lite träning i gången med att ryktas o kratsa hovarna när hon var uppbunden. Det gick jätte bra trots att hon tyckte det var hemskt tråkigt att stå stilla o sparkade glatt efter mig när jag gav mig på bakhovarna...
Nästa gång är det dags för lite arbete för hand på banan :)
Kramis
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)