Mardröm

De e som att ha hamnat i en mardröm som jag inte kan vakna upp ifrån...
Önskar att nån kunde väcka mig o säga att jag drömt allt men vet att de inte kommer hända.
Sanningen skär mig som en kniv i hjärtat varje gång jag inser att de faktiskt e sant. Att han faktiskt e borta. Jag kan inte andas o jag kämpar med att hålla tillbaka tårarna varje sekund.
Det skulle vara min tur nu...
Det skulle vara vi två för alltid...
Hans son förstörde min lycka o om jag bara kunde hata honom för det hade känslorna varit lättare att handskas med men de går inte.
Hur kan man hata en kille för att han vill ha sin pappa för sig själv?
Hur kan man hata en man för att han sätter sin sons lycka före sin egen?

Jag vet varken ut eller in just nu. Det gör så ont o jag orkar inte mer...

Jag orkar inte vara stark mer...

Jag orkar inte leva ensam o olycklig mer...

Jag hade hittat mitt livs kärlek o nu e han borta. Vill inte leva utan honom...