Hörde på radion att man alltid är två om ett gräl. Att båda har lika stort ansvar.
Har inte kunnat lägga de orden åt sidan utan de har förföljt mig varje sekund. Som offer för psykisk misshandel kan jag inte hålla med.
Skulle jag haft lika stort ansvar för alla de gräl vi hade???
Skulle de ha varit mitt fel att han störde sig på allt jag gjorde. Skulle det ha varit mitt fel att han tyckte att jag bredde min smörgås noggrant??? Skulle det ha varit mitt fel att han kallade mig både det ena o det andra utan att jag tyckte att det var OK???
NEJ, det var inte mitt fel. NEJ, jag bär inget ansvar för att han betedde sig som han gjorde....
Att man är två i ett förhållande o att det är bådas ansvar för att det ska fungera, det kan jag hålla med om. Det krävs två för att ett förhållande ska fungera o det krävs att båda två arbetar för att det ska vara bra.
Om viljan bara finns hos den ena, om det bara är den ena som försöker gå framåt, då är det inget förhållande. I alla fall inget bra.
Om den ena parten i ett förhållande mår dåligt o talar om det för den andra borde han då inte vilja göra allt som står i hans makt för att hon ska må bra igen???
I ett normalt fungerande förhållande borde det fungera så.
Det är i alla fall min åsikt.
Det är i ett sånt förhållande jag vill leva. Där båda tar hand om varandra o får varandra att må bra. Man lyssnar på varandra o visar varandra ömsesidig respekt. Man känner kärleken varje dag.
Jag har tidigare gjort ett inlägg med ett citat av Nalle Puh som säger så mycket. Man ska inte behöva stava till ordet kärlek utan man ska känna det. En klok liten björn....
Tack för mig
Kram till alla där ute som läser min blogg.....
