Har fått kommentarer om att det är starkt av mig att skriva om mina erfarenheter helt öppet men jag vet inte.
Det är bara mitt sätt att hantera allt. Jag skriver. Har alltid älskat att skriva och insåg snabbt med min blogg att behållningen blev så mycket större när någon faktiskt läser vad jag skriver.
Ibland tror jag kanske att det oklokt att skriva så mycket om det men om det får mig att må bättre så skiter jag i vilket.
Folk får helt enkelt tycka vad de vill.
Jag kommer ändå alltid att fortsätta skriva :)
onsdag 23 mars 2011
Värdelös och ful
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article12770498.ab
Under flera år fick jag lära mig hur ful, värdelös, dum och tråkig jag var. Mitt X gav mig så djupa sår som kommer ta flera år till för att läka men till skillnad från Rihanna fick jag aldrig några skador eller märken att visa upp.
Inga bevis för vad jag fick utstå fanns att visa upp.
Jag svalde och svalde tills jag trodde på allt han sa. Tills orden hade satt sig så djupt att de blev verkliga. Att de blev sanna. Trots att jag i början lät orden rinna av mig och bortförklarade alla hans "dumma" påhitt så började jag sakta att tro på allt. Kanske var det faktiskt så att jag var onödigt överkänslig? Kanske var det så att jag faktiskt var riktigt tråkig och att ingen ville umgås med mig? Kanske var jag verkligen så ful och luktade så illa jämt att ingen ville ta i mig?
Jag började tro på allt och blev ordentligt hjärntvättad. Jag har fortfarande mycket av det kvar i min hjärna och jag jobbar dagligen med att försöka bevisa för mig själv att han hade fel. Att jag visst duger som jag är. Att jag visst är värd att bli älskad. Men det tar tid. Det är svårt.
Fallgroparna är många och minsta motgång kan riva upp alla gamla känslor igen.
Att gå på stan är inte längre en njutning. För tänk om jag springer på honom. Tänk om jag ser honom. Han påverkar fortfarande mitt liv mycket mer än jag vill tillåta. Det är inte lätt. Inget är lätt.
Det syns inte på oss som blivit utsatta för psykisk misshandel men såren det skapar är lika verkliga. För oss är smärtan lika verklig. För oss är förnedringen lika verklig.
För oss var det ett helvete.....
http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article13612893.ab
Under flera år fick jag lära mig hur ful, värdelös, dum och tråkig jag var. Mitt X gav mig så djupa sår som kommer ta flera år till för att läka men till skillnad från Rihanna fick jag aldrig några skador eller märken att visa upp.
Inga bevis för vad jag fick utstå fanns att visa upp.
Jag svalde och svalde tills jag trodde på allt han sa. Tills orden hade satt sig så djupt att de blev verkliga. Att de blev sanna. Trots att jag i början lät orden rinna av mig och bortförklarade alla hans "dumma" påhitt så började jag sakta att tro på allt. Kanske var det faktiskt så att jag var onödigt överkänslig? Kanske var det så att jag faktiskt var riktigt tråkig och att ingen ville umgås med mig? Kanske var jag verkligen så ful och luktade så illa jämt att ingen ville ta i mig?
Jag började tro på allt och blev ordentligt hjärntvättad. Jag har fortfarande mycket av det kvar i min hjärna och jag jobbar dagligen med att försöka bevisa för mig själv att han hade fel. Att jag visst duger som jag är. Att jag visst är värd att bli älskad. Men det tar tid. Det är svårt.
Fallgroparna är många och minsta motgång kan riva upp alla gamla känslor igen.
Att gå på stan är inte längre en njutning. För tänk om jag springer på honom. Tänk om jag ser honom. Han påverkar fortfarande mitt liv mycket mer än jag vill tillåta. Det är inte lätt. Inget är lätt.
Det syns inte på oss som blivit utsatta för psykisk misshandel men såren det skapar är lika verkliga. För oss är smärtan lika verklig. För oss är förnedringen lika verklig.
För oss var det ett helvete.....
http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article13612893.ab
Är inte lärare experter???
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12770074.ab
OK. Det är alltså experter som krävs för att elevers mattekunskaper ska bli bättre i den svenska skolan....
Vad är vi lärare då? Inga experter på det vi gör och är utbildade till verkar det som....
Än en gång trycks vi ner och får stämplat i pannan att vi inte kan utföra vårt jobb. Att det krävs fler vuxna i skolan har vi flaggat för länge och det skulle verkligen bli en lättnad i vår arbetsbörda om det kom ut extra personal för att hjälpa oss med undervisningen. Men experter finns det redan. Det vi behöver är TID och åter TID. Tid för att planera bättre lektioner. Tid för att sitta mer enskilt med eleverna. Tid till att ägna oss åt undervisning i stället för att springa runt och leka poliser och ordningsvakter.
Det finns många elever som är jätte duktiga och har det riktiga mattetänket men det är sällan som man hinner med att utmana deras tankar och ge de riktigt härliga matteuppgifter att bita i. Nej i stället går tiden till att få lilla "Olle" att sitta på sin plats och inte springa omkring, lilla "Anna" måste ha enskild genomgång på bråk för att förstå, envise "August" behöver någon som jagar på honom så att han får mer än 1 tal gjort per lektion. Samtidigt har man för det mesta 10 händer upp i luften på en gång så att man måste springa runt som en skollad råtta för att hinna hjälpa så många som möjligt innan lektionen tar slut.
Jag tror dock inte på att några "experter" skulle vara en lösning. Nej, satsa mer pengar på skolan i stället och anställ mer personal.
Fler utbildade lärare och mindre barngrupper. Det tror jag är lösningen.
En minskad arbetsbörda är det som jag tror kommer krävas för att vi ska orka. Minskad arbetsbörda och högre status där omgivningen tror på oss och vår kapacitet.
En status som inte blir bättre om inte lönerna höjs rejält........
OK. Det är alltså experter som krävs för att elevers mattekunskaper ska bli bättre i den svenska skolan....
Vad är vi lärare då? Inga experter på det vi gör och är utbildade till verkar det som....
Än en gång trycks vi ner och får stämplat i pannan att vi inte kan utföra vårt jobb. Att det krävs fler vuxna i skolan har vi flaggat för länge och det skulle verkligen bli en lättnad i vår arbetsbörda om det kom ut extra personal för att hjälpa oss med undervisningen. Men experter finns det redan. Det vi behöver är TID och åter TID. Tid för att planera bättre lektioner. Tid för att sitta mer enskilt med eleverna. Tid till att ägna oss åt undervisning i stället för att springa runt och leka poliser och ordningsvakter.
Det finns många elever som är jätte duktiga och har det riktiga mattetänket men det är sällan som man hinner med att utmana deras tankar och ge de riktigt härliga matteuppgifter att bita i. Nej i stället går tiden till att få lilla "Olle" att sitta på sin plats och inte springa omkring, lilla "Anna" måste ha enskild genomgång på bråk för att förstå, envise "August" behöver någon som jagar på honom så att han får mer än 1 tal gjort per lektion. Samtidigt har man för det mesta 10 händer upp i luften på en gång så att man måste springa runt som en skollad råtta för att hinna hjälpa så många som möjligt innan lektionen tar slut.
Jag tror dock inte på att några "experter" skulle vara en lösning. Nej, satsa mer pengar på skolan i stället och anställ mer personal.
Fler utbildade lärare och mindre barngrupper. Det tror jag är lösningen.
En minskad arbetsbörda är det som jag tror kommer krävas för att vi ska orka. Minskad arbetsbörda och högre status där omgivningen tror på oss och vår kapacitet.
En status som inte blir bättre om inte lönerna höjs rejält........
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)