Blandade känslor

Jag vet inte, de kanske e konstigt men jag oroar mig väldigt mycket för hur han mår...
Antar att de en del i att älska nån att man vill att han ska må bra.

Om han mår bra o har de bra o e nöjd o belåten med situationen så skulle det vara så skönt o få veta det. Då skulle jag bara behöva tänka på mig själv o mitt eget liv o försöka få ordning på det igen.
Men om han mår dåligt så skulle jag vilja hålla om honom o trösta honom. Jag skulle vilja tala om för honom att allt kommer att bli bra. Jag skulle vilja tala om för honom att de e helt ok att välja sin sons välbefinnande före sitt eget. Att barnen alltid kommer först o att det kommer att belöna sig i framtiden.
Jag skulle vilja tala om för honom att jag bara älskar honom mer för att han e en sån bra pappa o att jag önskar att min egen son haft turen att ha en lika bra...
Jag skulle vilja tala om för honom att om de e så att han nån dag vill komma tillbaka till mig när allt annat har lugnat sig o hans o sonens relation e så bra den bara kan bli så kommer jag alltid att finnas här. Jag skulle vilja tala om för honom att jag skulle ta emot honom med öppna armar men att jag förstår att han måste vara med sin son nu.
Jag skulle vilja tala om för honom att han inte ska ha nåt som helst dåligt samvete för att han har sårat mig.  Att det inte var nåt som han kunde råda över. Att det bara var så det blev. Att de inte var nåt som nån av oss kunde göra nåt åt.
Jag skulle vilja tala om för honom att jag aldrig hade tillåtit honom att välja annorlunda. Att jag aldrig skulle tillåta honom att riskera relationen med sin son för min skull.
Jag skulle vilja tala om för honom hur mycket jag älskar honom...

O om det nu skulle vara så att han helt har gått vidare o inte har några som helst tankar på att någonsin komma tillbaka till mig så skulle jag vilja veta det med. Även om det skulle göra oerhört ont att få höra så skulle det hjälpa mig att gå vidare.

Oavsett alla mina tankar så kommer tomheten aldrig att fyllas...
Saknaden kommer aldrig att försvinna...
Kärleken kommer aldrig att dö...

Kärleken övervinner allt...

Upp o ner

Allt går upp o ner...
Den här dagen har varit konstig. Tyckte först att jag mådde ganska bra efter omständigheterna men sen hände nåt som fick alla minnen o känslor att komma rusande tillbaka.
Mår inte alls bra nu...
Vet inte hur jag ska hantera allt de här.
Vill inget hellre än att må bra igen men vet inte hur de ska gå till. Jag kan inte bara stänga av mina känslor o sluta älska honom o sluta o känna. Jag kan inte bara sluta o vilja ha honom tillbaka även om han skulle förlora alla känslor för mig. Mina känslor kommer ändå vara lika starka o lika plågsamma.

Hur han än känner o hur han än tänker så kommer jag alltid att sakna honom o älska honom. Det kommer alltid att kännas lika tomt utan honom.
Jag vill inte att han ska ha dåligt samvete för att jag mår dåligt. Jag vill att han ska må bra. Jag vill att han ska få det livet han vill ha. Jag kommer aldrig vilja honom nåt ont. Hur skulle jag kunna det när jag älskar honom så mycket.

Jag hoppas att jag aldrig kommer att göra nåt för att få honom att må dåligt eller som kommer få honom att hata mig...