Bokdebut

Ett litet smakprov från min bokdebut. Den är inte klar ännu men min dröm är att en dag få den publicerad.
Kom gärna med synpunkter och kommentarer.....

VÄGEN TILLBAKA 

PROLOG

Aldrig kunde jag tro att livet skulle ta sådana vändningar. Drömmarna jag hade som barn kändes så avlägsna nu som om den tiden aldrig existerat. Som om den tiden var en evighet sen. Som om allt bara vore påhittat. Drömmarna som byggde på fantasier hos en liten flicka som ännu inte upptäckt hur underbar men samtidigt hemsk verkligheten kunde vara. Den lilla flickan som trodde blint på den stora kärleken, kärlek vid första ögonkastet, den svarta riddaren i skinande rustning på sin ståtliga springare och att alla sagor slutade lyckligt.

Jag såg framför mig hur även jag som alla andra skulle få träffa den rätte och bli tagen med storm. Att allt skulle stämma och att vi skulle leva lyckliga tillsammans i alla våra dagar. Vi skulle få ta del av den stora lyckan som jag kallade livet. Vi skulle få följa med på den stora resan. Jag skulle få följa med på den stora resan.

Någonstans på vägen gick det fel. Någonstans valde jag fel väg. Eller gjorde jag det? Ännu är inte min resa över. Ännu kommer mycket att hända. Ännu kan det vända. Ännu finns det en chans att få en liten del av den stora söta kakan som jag en gång drömde om. Som den lilla flickan en gång tog för givet. Som den lilla flickan aldrig tvivlade på att jag skulle få.

Jag skriver det här till de personer som betytt mest för mig på min krokiga resa genom livet. Ni som fått mig in på alla villospår. Ni som fortfarande förvirrar min värld till det oändliga och till er som borde ha låtit mig vara. Allt har lett mig fram till den plats där jag befinner mig idag och det enda som återstår är att lista ut vilken väg jag ska ta nu. Vilken riktning jag ska gå. Om den säkra vägen är den riktiga eller om jag helt ska börja om och födas på nytt. Ta de stora riskerna och resa mig ur askan som en ny människa. Men hur gör man? Hur gör jag?

Detta är berättelsen om min resa. Min väg genom livet. Mina erfarenheter. Mina sagor. En dag kommer jag att förstå vad som var meningen med allt och då kommer jag förstå. Förstå vad som var min roll i detta stora förvirrande men ändå så fantastiska spel och förstå vad som var din. Vi alla har en del i hur slutstationen kommer att se ut. Ingen går omärkt förbi. Ingen.

1

BESLUT

Det tomma nyöppnade dokumentet stirrade frågande på mig. Vad var det som skulle hända? Vad var det jag skulle skriva. Inget verkade mer logiskt just nu än att jag skulle få ner allt på papper, men med vilka ord? Beslutet att jag skulle reda ut allt en gång för alla och få ur mig allt hade växt fram under lång tid men det var först nu som jag kände att jag hade motivationen och orken att ta upp allt. Orken att plocka upp alla de tunga perioderna till ytan igen. Orken att se mina svarta perioder i vitögat och stå till svars för mina handlingar. Orken att möta mina inre demoner som legat gömda så länge.

Först nu kände jag att jag orkade gå tillbaka till början och gå igenom allt som hänt för att se om jag hade kunnat svänga undan någonstans. Om jag hade kunnat undvika att ta det felaktiga steget eller om det faktiskt var meningen att jag skulle ta det. 

Att börja skriva var det svåraste jag gjort på riktigt länge och då hade jag ändå nyligen gått igenom både separation och flertalet möten med advokater. Alla orden snurrade runt i huvudet och jag tvingade mig själv att gå igenom alla minnen för att sortera och planera hur skrivandet skulle gå till.

Jag ville skriva om mitt liv men visste inte riktigt var och när det började. Började det när jag föddes? Började det när jag började skolan? Började det när jag blev myndig? Att bestämma vart berättelsen skulle ta sin början var svårare än vad jag hade tänkt mig men ett beslut till var tvunget att tas.

Jag insåg snabbt att det var många beslut som skulle behöva tas de närmsta månaderna innan allt var på pränt. Insåg att det var ännu en lång resa som jag hade gett mig in på. Men den här gången var det på mitt eget initiativ och den här gången skulle det sluta lyckligt. Det skulle sluta som jag ville att det skulle sluta. Jag skulle göra allt som stod i min makt för att få det slut på sagan som jag förtjänade.

Utanför dånade en buss förbi och störde mina tankar. Bussen var näst intill folktom sånär som på två personer. En medelålders man i den bakre halvan som satt hopkurad på sin plats vid fönstret och en ung kvinna med hängande huvud i den främre. De betedde sig som om det värsta som kunde hända var att den andre skulle säga något. Att den andre skulle lägga märke till att inget hindrade att de satt nära varandra och faktiskt kunde berika varandras liv. De satt djupt koncentrerade på sina egna verkligheter utan att se det minsta lyckliga ut. Snarare tvärtom. De såg ut som om jordens undergång var nära och det enda som vore bättre var att den kom snabbare. Insikten att det var så jag hade levt mitt liv de senaste åren fick mig att rysa. Jag hade verkligen skärmat av mig från resten av världen utan att jag själv hade varit medveten om det. Jag hade varit så dyster och avståndstagande från allt och inte förmått mig att se det som var positivt i mitt liv. Jag hade gjort det mest förbjudna, brutit mot den mest grundläggande av alla lagar. Jag hade låtit en annan person tala om för mig vem jag var, vad jag tyckte och vad jag ville. Jag hade tappat bort mig själv.

Bussen lämnade sakta hållplatsen och rullade genom en enorm vattenpöl utan att någon vare sig klev av eller på och försvann neråt gatan. Snön fortsatte att i stora vackra snöflingor dala ner mot den redan snöbeklädda marken och mina tankar återvände till mitt förflutna.

Var det verkligen rätt beslut att återvända eller skulle jag bara låta det vara i det förflutna och inrikta mig på framtiden. Att jag skulle snubbla över många gamla minnen som återigen skulle få mina ögon att fyllas av tårar det visste jag redan. Att det skulle göra ont i hjärtat av saknad efter vad jag en gång hade haft men förlorat det visste jag också. Men skulle jag klara av att verkligen helhjärtat gå vidare utan att se tillbaka? Utan att verkligen rannsaka mig själv? Utan att ta lärdom om vad jag hade gjort och inte hade gjort? Jag visste att när väl beslutet var taget fanns det ingen återvändo. Då skulle jag inte ha något annat val än att låta mina tankar och minnen långsamt lotsa mig igenom den djungel av händelser som alla hade lett mig hit. Visst fanns där väl även många lyckliga minnen som skulle förgylla min resa? Inte hade jag väl bara sorg med mig i min ryggsäck?

I mitt nya liv efter en förlösande separation hade jag verkligen bestämt mig för att hitta tillbaka till mig själv. Jag skulle från och med den dagen prioritera mig själv och ta hand om mig själv. Jag skulle göra det som fick mig att må bra och fokusera på det som gjorde mig glad. Alla självförverkligande guider och råd hade jag sökt upp likt en törstig kamel i en öken. Jag läste och sållade. Jag lyssnade och sållade och jag tittade och sållade. Många saker var väldigt logiska och jag kunde inte låta bli att undra hur jag någonsin hade kunnat leva utan att applicera det på mitt liv. Hur hade jag kunnat glömma bort att tankens kraft var så viktig? Hur hade jag kunnat tappa bort mitt positiva tänkande och låta mig dras ner i en avgrund utan en stege att klättra upp för?

Beslutet var nu inte långt borta. Jag kände mer och mer att jag var tvungen att verkligen ta en titt i backspegeln och konfronteras med mina värsta och bästa minnen. Det enda sättet för mig att kunna gå framåt och se framtiden som en ljus och välkomnande plats var att lägga mitt förflutna bakom mig. Alla steg och alla beslut som jag en gång tagit skulle nu hamna under mitt förstoringsglas för att jag skulle kunna försonas med det och bli tillfreds med vad jag hade gjort.

Jag skulle inte ge mig förrän jag kunde förlåta mig själv för alla de misstag jag gjort som förföljt mig genom åren och hindrat mig från att hitta lyckan. Nu skulle demonerna jagas bort och jag skulle sedan äntligen kunna hitta min lycka så som jag en gång drömde. Så som den lilla flickan en gång drömde. Som den lilla flickan såg i sin glaskula varje gång hon såg in i sin egen framtid. Och jag visste nu precis när mitt liv började.

Om du har orkat läsa igenom allt kan du väl vara snäll att skriva in en liten kommentar också så att jag får veta om någon tycker det är intressant nog för att fortsätta läsa. Vill du läsa mer??? Skriv det så publicerar jag mer.....

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/spela/article12843589.ab
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article12829325.ab
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article12848269.ab
http://www.aftonbladet.se/wendela/article12954028.ab
http://www.aftonbladet.se/halsa/article13404856.ab
http://www.aftonbladet.se/wellness/article12453786.ab