Kollade igenom mina inlägg under den senaste tiden o insåg att det var MYCKET upprepning...
För er som läser min blogg kanske det blir lite tråkigt att läsa o jag ska försöka börja skriva om annat oxå. Det är ju faktiskt annat som händer i mitt liv med förutom om hur dåligt jag mår.
Förhandlingarna om lärarlönerna ska snart sätta igång igen o då kommer det garanterat lite kommentarer o åsikter om hur det artar sig. Har svårt att se att facken äntligen kommer att stå på sig men jag hoppas verkligen att de kan få fram ett riktigt bra avtal åt oss den här gången.
Vill slutligen bara säga att den största anledningen till att jag har min blogg är för att jag har ett väldigt stort behov av att skriva av mig om det som pågår i mitt huvud så det är svårt att undvika upprepningar...
Ta hand om er
Kramis
onsdag 22 augusti 2012
Som sagt...
Ingen bra dag idag...
Varför ska man drömma om sånt som får en att må så dåligt i vaket tillstånd? Förstår inte alls innebörden med det. Saknaden e så stor idag igen att jag blir tokig. Trodde jag hade bestämt mig för att inte må dåligt mer men det funkar tydligen inte så...
Behovet av att höra hans röst e enormt o jag kan inte sluta tänka på honom. Varje dag har jag ett litet hopp om att han ska vara här när jag kommer hem o ta mig i sin famn o säga att han aldrig kommer lämna mig igen. Jag vet ju innerst inne att han inte kommer att komma men besvikelsen e ändå lika stor varje dag när han inte står här o väntar.
Önskar så att jag fick hålla om honom igen o känna hans varma kropp mot min o känna hans underbara doft o bara må bra...
Har mat i kyl o frys som jag inte klarar av att äta för att de påminner för mycket om honom. Inte för att jag klarar av att äta så mycket annat heller men i alla fall.
Klarar av att lyssna på musik igen men många låtar går fortfarande inte så då får jag stänga av. Filmer klarar jag inte heller av att titta på då saknaden efter att sitta i soffan med honom i min famn o mina armar runt honom blir för stark. Har tittat lite på TV de sista dagarna men inte på nåt djupare utan ytliga program som inte lockar fram så många känslor.
De e svårt att leva o försöka hålla känslorna på en lagom låg nivå... Man får inte känna för mycket av någonting för då brister det. Alla känslor ligger så nära varandra så om jag tillåter mig själv att bli glad eller att må bra för en sekund så dyker sorgen, saknaden o allt annat som håller på att äta upp mig inifrån upp som ett brev på posten.
E så trött på det här...
Saknar honom så mycket o har fortfarande så svårt att acceptera att han inte finns i mitt liv mer. Så svårt att acceptera att jag inte får ringa o prata med honom när det är nåt som jag har ett så stort behov av. Så svårt att acceptera att jag inte får träffa honom...
Önskar jag kunde åka o hälsa på honom bara för att se att han mår bra...
Men det svåraste e att acceptera att allt var så bra precis innan han släppte bomben. Allt vi sa, allt vi gjorde... Kan bara inte förstå hur det kunde bli så här. Allt blev bara bättre o bättre ju mer vi träffades o sen plötsligt tog det bara slut.
Jag trodde verkligen att jag träffat mannen i mitt liv. Jag trodde verkligen att jag hade träffat den mannen som jag skulle gifta mig med o som jag skulle leva tillsammans med resten av mitt liv.
Hoppet lever visserligen vidare men att vara ifrån honom o helt avskärmad från hans liv e det svåraste jag varit med om.
Saknar honom mer än jag kan beskriva...
Kramis
Varför ska man drömma om sånt som får en att må så dåligt i vaket tillstånd? Förstår inte alls innebörden med det. Saknaden e så stor idag igen att jag blir tokig. Trodde jag hade bestämt mig för att inte må dåligt mer men det funkar tydligen inte så...
Behovet av att höra hans röst e enormt o jag kan inte sluta tänka på honom. Varje dag har jag ett litet hopp om att han ska vara här när jag kommer hem o ta mig i sin famn o säga att han aldrig kommer lämna mig igen. Jag vet ju innerst inne att han inte kommer att komma men besvikelsen e ändå lika stor varje dag när han inte står här o väntar.
Önskar så att jag fick hålla om honom igen o känna hans varma kropp mot min o känna hans underbara doft o bara må bra...
Har mat i kyl o frys som jag inte klarar av att äta för att de påminner för mycket om honom. Inte för att jag klarar av att äta så mycket annat heller men i alla fall.
Klarar av att lyssna på musik igen men många låtar går fortfarande inte så då får jag stänga av. Filmer klarar jag inte heller av att titta på då saknaden efter att sitta i soffan med honom i min famn o mina armar runt honom blir för stark. Har tittat lite på TV de sista dagarna men inte på nåt djupare utan ytliga program som inte lockar fram så många känslor.
De e svårt att leva o försöka hålla känslorna på en lagom låg nivå... Man får inte känna för mycket av någonting för då brister det. Alla känslor ligger så nära varandra så om jag tillåter mig själv att bli glad eller att må bra för en sekund så dyker sorgen, saknaden o allt annat som håller på att äta upp mig inifrån upp som ett brev på posten.
E så trött på det här...
Saknar honom så mycket o har fortfarande så svårt att acceptera att han inte finns i mitt liv mer. Så svårt att acceptera att jag inte får ringa o prata med honom när det är nåt som jag har ett så stort behov av. Så svårt att acceptera att jag inte får träffa honom...
Önskar jag kunde åka o hälsa på honom bara för att se att han mår bra...
Men det svåraste e att acceptera att allt var så bra precis innan han släppte bomben. Allt vi sa, allt vi gjorde... Kan bara inte förstå hur det kunde bli så här. Allt blev bara bättre o bättre ju mer vi träffades o sen plötsligt tog det bara slut.
Jag trodde verkligen att jag träffat mannen i mitt liv. Jag trodde verkligen att jag hade träffat den mannen som jag skulle gifta mig med o som jag skulle leva tillsammans med resten av mitt liv.
Hoppet lever visserligen vidare men att vara ifrån honom o helt avskärmad från hans liv e det svåraste jag varit med om.
Saknar honom mer än jag kan beskriva...
Kramis
Dålig dag
Har ingen direkt bra dag idag...
Många saker som påverkar dock. Trött, förkyld o uppsvälld.
Men mest tror jag att de har o göra med att jag drömde om honom i natt igen. Det var den sortens dröm som man inte vill vakna ifrån. Den sortens dröm som önskar var verklig. Den sortens dröm som gör en så påmind om hur olycklig man egentligen är fast man försöker förtränga det så gott man kan.
Kan inte skaka av mig saknaden efter o vara så lycklig som jag var i somras...
Kramis
Många saker som påverkar dock. Trött, förkyld o uppsvälld.
Men mest tror jag att de har o göra med att jag drömde om honom i natt igen. Det var den sortens dröm som man inte vill vakna ifrån. Den sortens dröm som önskar var verklig. Den sortens dröm som gör en så påmind om hur olycklig man egentligen är fast man försöker förtränga det så gott man kan.
Kan inte skaka av mig saknaden efter o vara så lycklig som jag var i somras...
Kramis
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)