lördag 31 mars 2012

Hästbiten

Som jag trodde. Jag fick verkligen mersmak av att rida idag. Fy fan vad roligt de e. O ännu roligare kommer de att bli när jag fått tillbaka lite av min styrka i benen så att jag klarar av att rida som jag vill.

Fick låna världens mest underbara häst av min kompis o önskar att jag nån dag har råd o tid att köpa en lika härlig.

Kommer ha grymt ont i hela kroppen i morg men de var de värt...

Här kommer en bild på Nina :)

Kramis

Ridning

Idag ska jag sitta på en häst igen för första gången på många år...

Har ridet hela mitt liv o haft egna hästar o tävlat men det var som sagt ett tag sen nu. E absolut inte nervös utan taggad till max...

Vet redan att de ridmuskler jag en gång hade e borta sen länge o att inte mina ben alls kommer att lyda mina order men det gör inget. Ska ändå bli skitkul :)

E dock lite rädd för att jag ska bli ordentligt biten igen o jag har knappast tid eller pengar att ta upp det intresset igen. Tur dock att bästa kompisen har hästar o att jag kommer kunna fortsätta hjälpa henne ibland. Önskar dock att jag kunde rida regelbundet varje vecka o att jag även kunde träna lite dressyr o hoppning.

Men de kanske kommer en dag då jag kan ta upp ridningen på allvar igen...

Då ska jag ha en Andalusier :) (En skimmel)

Kramis

torsdag 29 mars 2012

Tillbaka på jobbet

Så var man tillbaka på jobbet igen efter ett par dagar hemma. Vet inte om jag kan säga att jag e frisk men hoppas att jag e tillräckligt frisk för att orka jobba...

I alla fall så är det bara 5 jobbdagar kvar till lovet så de borde jag väl klara av.

Längtar vansinnigt mycket till sommaren o värmen nu. Vill kunna gå i shorts o linne o sitta i solen. Ska bli så skönt att få lite färg på kroppen igen efter en lång vinter.

Kramis

söndag 25 mars 2012

Min drömkille

I natt träffade jag min drömkille...

Min framtida man...

Ja i mina drömmar alltså :)

Hade den mest fantastiska drömmen o ville inte alls vakna. Undrar om han finns på riktigt??? Jag vill tro det i alla fall.

Visst är det det härligt med de drömmar där den härliga känslan av lycka kan sitta kvar i flera dagar efteråt??? Jag älskar det...

Direkt när jag vaknade så bokade jag in en ny träff med honom i natt så vi får väl se om han kommer tillbaka :)

Kramis på er

Brorsans rockband

Vill bara dela med mig av brorsans band "Double Destination"

Jag är visserligen helt partisk men visst är de bra. Ljudet är lite dåligt på filmen men jag tycker ändå att man hör bra.

De kom på plats 5 i livekarusellen i Halland.

Sista låten är klart bäst...

Lyssna o njut.



Kramis


Jobba eller inte???

Är i valet o kvalet om jag ska jobba i morg. Var sjukskriven i fredags pga förkylning o e inte helt bra än.

Har varit sjuk fram o tillbaka i 1,5 månader nu o vill verkligen bli frisk. Risken är att jag blir sämre igen om jag jobbar i morg men samtidigt e ansvarskänslan för jobbet så stor.. Har så mycket att göra o kommer ännu mer efter om jag e hemma mer.

Samtidigt kanske det rör sig om ett par dagar nu då jag kan bli frisk eller ännu fler dagar om jag går till jobbet o blir sämre igen...

Vet verkligen inte vad jag ska göra.

Vill bara vara frisk o pigg o inte så jävla trött hela tiden som jag har varit nu ett tag...

Svårt beslut.

Kramis

torsdag 22 mars 2012

Äntligen

Inte för att det är klart än men snart...

Familjerätten kommer att meddela tingsrätten att de inte ser det som nån nackdel för min älskade son att byta efternamn så snart blir det bestämt. Nu dröjer det inte länge till innan vi har samma efternamn o det känns fantastiskt bra...

Kändes dock lika jobbigt som alltid att prata om hans biologiska pappa o jag undrar om det någonsin kommer att bli lättare. Men förhoppningsvis dröjer det ordentligt lång tid tills jag blir tvungen att göra det igen. Vill och orkar inte rota i det som varit. Vill bara släppa det nu o leva i nuet med min lille prins.

Snart kan vi fixa pass o så kanske resan i sommar kan bli av som jag planerar...

Kramis

Namnbyte

Dags för en liten tur till familjerätten för att försöka få de att förstå att min son ska byta efternamn...

Jag vill att han ska ha mitt o inte sin pappas.

Mer info kommer senare...

Önska mig lycka till

Kramis

tisdag 20 mars 2012

Födelsedag

Jaha så fyller man år igen...

Känner mig ändå fortfarande som 25 men på pappret står de nåt helt annat :)

Händer väl inte för mycket idag kan jag tro. Sonen är ju bara 3,5 år så där blir det inte mycket uppvaktning. Fast det gör inte så mycket. Känner väl inte att det är så mycket att fira längre.

Det som är positivt med att fylla år är att man får ännu ett tillfälle att träffa nära o kära o det ska jag göra på lördag då de blir lite kalas hos mig.

En dag som alla andra. Min födelsedag :)

Grattis på mig!!!

Kramis

torsdag 15 mars 2012

Handla på internet

Har funderat en del på säkerheten med att handla saker på internet. Visst har det väl hänt en del att man betalat för en vara man inte fått eller att pengarna har försvunnit på vägen...

Fast det var kanske längesen...

Nu för tiden finns det många olika alternativ för säker betalning via internet så att man inte tvunget behöver fylla sitt kontonummer. I alla fall tycker alltid jag att det känns hemskt otrevligt att göra det. Känns som att vem som helst kan komma åt mitt konto o mina pengar.

Men nu har jag hittat ett bättre sätt att betala med Payson.

Där kan man nu välja att betala med faktura. Enkelt o smidigt o inget krångel. Det enda du behöver göra är att lämna ditt personnummer o din adress.

Både det du har beställt o fakturan skickas sedan hem till dig o du har chans att se att varan motsvarar dina förväntningar innan du betalar.

I alla fall jag tycker att det känns mycket säkrare att betala efter att varan har kommit hem.

Nästa gång jag handlar på internet kommer jag i alla fall använda mig av tjänsten Paysonfaktura...

Kramisar

Framtidsplaner

Funderar väldigt mycket på vad jag ska göra med mitt jobb...

Jag älskar att undervisa men som det ser ut i skolan just nu så finns det ingen tid över till att undervisa. Jag håller på att stressa ihjäl mig o mår inte längre bra av att åka till jobbet. Att skuldbeläggas hela tiden blir för mycket. Även om jag inte tar åt mig av allt då jag vet att jag är en bra lärare o gör ett bra jobb så orkar jag inte längre med att alla skyller allt på mig.

Går det inte bra på ett prov så är det mitt fel. Ingen funderar på om eleven har gjort sin del av jobbet. Allt är bara mitt fel hela, hela tiden.

Men vad fan ska jag göra istället???

Jag har ingen aning. Längtar bara efter ett jobb som man kan släppa när man åker från jobbet. Ett jobb som inte håller en vaken på kvällarna. Ett jobb som inte ger mig dåligt samvete hela tiden.

Har ni nåt förslag så dela gärna med er :)

Under tiden fortsätter jag att fundera vidare...

Kramis

tisdag 13 mars 2012

Examensarbete

När jag gick min lärarutbildning skrev jag o en tjej till ett examensarbete som hette:

Va! Ska du bli lärare? E du inte riktigt klok?

I det arbetet lyfte vi fram alla de positiva sidor vi kunde hitta hos yrket o försökte verkligen få de som läste arbetet att förstå varför vi valde just det yrket o inget annat.

Hade vi skrivit det arbetet idag så e jag övertygad om att vi hade avslutat mitt i o kommit till insikt att vi valt helt fel utbildning. Hade jag fått välja om hade det definitivt blivit nåt helt annat. ALDRIG lärare!!!

Avråder härmed alla att läsa till lärare... I alla fall som det ser ut i skolan idag...

Kramis

Brev till Johan Kant

Hittade in till Johan Kants blogg och läste ett minst sagt starkt brev som hade skickats till honom om hur det är att vara lärare i dagens svenska skola.


Känner igen mig i allt o vill bara sprida vidare hur det är att vara lärare.


Blev helt matt av att läsa brevet o gensvaret som Johan fick i sin blogg av andra desperata lärare är slående o deprimerande :) 


Vi är många som känner frustration över att mycket av glädjen med vårt yrke har försvunnit o genom att sprida brevet vidare vill jag försöka hjälpa till att få upp ögonen på politiker o andra i beslutsposition för att försöka få fram en förändring. 


Om man i Sverige vill ha kvar duktiga pedagoger som brinner för sitt yrke måste det ske en förändring inom en snar framtid...

Här kommer brevet:

Vad ska man säga? Jag har jobbat som lärare i tio år och jag älskar/älskade det jobbet. Men jag slutade. Det var lite som att göra slut med sin första flickvän. Men just nu vill jag inte tillbaka. Vad kan det bero på?1. Jag vill inte bli misstrodd. Jag vill att rektorer, skolpolitiker och journalister m.fl. ska utgå från att jag är ett proffs tills motsatsen bevisats. Nu är utgångsläget väldigt mycket att något är fel om inte motsatsen bevisats. Detta leder till en situation som påminner om Josef K:s i Processen. Man ska dokumentera allt man gör, så att man kan bevisa att inget felaktigt har skett. Det finns ingen tydlig anklagelse, så för att föregripa en potentiell anklagelse (vilken som helst) så måste man visa att man aldrig gjort något fel. Det ska skrivas pedagogiska planeringar, trots att alla vet att undervisning inte kan följa en planering. Den måste kontinuerligt planeras och planeras om utifrån förutsättningar. Lik förbaskat ska det lämnas in ett litet papper som beskriver något som i själva verket inte kommer att inträffa.
Sedan ska alla kunskapsresultat dokumenteras på sådant sätt att andra kan ta del av den – inte ändamålsenligt – dvs. så att jag kan hålla reda på vad eleven kan och kan tala om det för eleven – utan så att vem som helst kan läsa och förstå det. Dessutom är betygs- och uppföljningstrycket så stort att man får lägga på tok för mycket tid på att försäkra sig om att man tar upp alla föreskrivna mål och allt innehåll och att alla betygskriterier används vid bedömningen (för man kan inte missa någon del för då får eleven F). Detta går ut över friheten i arbetet. Det går ut över medinflytandet och gör lärarjobbet mer till ett kamrersjobb än till ett pedagogiskt arbete
Sedan ska åtgärdsprogram upprättas och möten hållas. Att det tar tid och fokus från själva åtgärderna verkar ingen tänkt på. Det är viktigare med pappren än det man gör. Om ingen planering finns, om resultaten bara finns i mina anteckningar om inga åtgärdsprogram upprättas då har inte undervisningen planerats, inga resultat uppvisats och inga åtgärder vidtagits – för det finns ingen tillit. Ingen verkar längre räkna med att någon lärare kan vara samvetsgrann, engagerad och ansvarsfull. Alla är skyldiga till motsatsen bevisats.
Och till och med när alla planer är skrivna och alla lektioner, prov, bedömningsformer och omdömen gjorda och dokumenterade, kommunicerade och förankrade – enligt konstens alla regler och i enlighet med alla bestämmelser – så ringer ändå någon förälder (som aldrig kommit på utvecklingssamtal och som inte har en aning om all denna myckna dokumentation och allt detta monumentala arbete) och klagar och river upp himmel och jord över att deras barn “bara” fått Godkänt som betyg. I dessa lägen har du inget stöd att vänta från din rektor. Det spelar ingen roll hur mycket du dokumenterat, hur bra utvärderingar du har och hur engagerad du är. Du får inget stöd utan får ensam ta smällen och får på sena kvällstimmar sitta i timmar med föräldern och tålmodigt förklara vad betyget beror på. De litar förstås inte heller på dig som lärare. Det spelar ingen roll att eleven sagt att man är “bästa läraren” – de vet ju, de har ju läst i tidningen, att alla lärare är inkompetenta.
2. Jag vill undervisa. Men undervisningen ges inte mer plats än de schemalagda lektionerna. Man förväntas teleportera sig från ena änden av skolan till den andra för att hinna till nästa lektion. Och man verkar tro att läraren kör samma gamla lektioner om och om igen och att lektioner tarvar varken förarbete eller efterarbete.
Det tar tid att botanisera runt på nätet och att läsa på i olika böcker och diskutera med kollegor. Man kanske själv måste gå på ett studiebesök eller gå en kurs ibland? Man kanske rentav måste sitta en stund i lugn och ro och tänka? Men inga möten kan du utebli ifrån och inga lektioner ställas in. Från 7.30 till 13.00 kan du vara i arbete utan rast eller mat. Det viktiga är att du är där (på plats) inte kvaliteten på din insats. Nej, det har inte bara hänt en gång.
3. Jag vill vara ledig någon gång.
4. Jag vill att det jag gör ska tas på allvar. Jag vill få tid och möjlighet inom ramen för 45 timmar (inte 50, inte 60) att göra research för undervisningen, hitta inspiration så att jag kan sprida glöd och engagemang, tid att analysera resultaten i klasserna och framförallt tid att tänka ut, formulera, testa och utvärdera min undervisning. Ska du göra det du har utbildning till måste du jobba 10 timmar gratis i veckan. Om du reducerar dig själv till en kopia av dig själv eller till en megafon för ett läromedel och skriver omdömen som du i hemlighet skäms för, ja, då kan du kanske få fason på din arbetstid och ha tid till dina egna barn.
5. Jag vill få kunna göra fel. I den nuvarande misstroskulturen finns inget utrymme för misstag. Allt måste vara på plats. Alla papper inne i tid. Alla betygskriterier bedömda. Allt innehåll behandlat. All närvaro införd. Alla telefonsamtal ringda. Alla PK-orden sagda. Jobbet är omänskligt. Gör du minsta miss så har du inte gjort det du ska. “Good enough”-nivån är att allt ska vara gjort. Och den inbäddade kritiken, eller öppna klagomålet uteblir inte heller. Även om du gjort rätt på allt i åratal så är kan du räkna med att någon lagt märke till att du la in omdömen i en klass lite sent eller glömt frånvarorapportera i en klass. Då väger kvaliteten på undervisningen och relationen till eleverna plötsligt lätt.
Slutligen
I nuläget verkar alla utom lärarna själva veta vad som ska göras i skolan och hur det ska göras. I tidningarna slås de sviktande resultaten upp på förstasidorna och diverse förståsigpåare lägger ut texten kring vad som måste göras. Alla kan lägga till nya arbetsuppgifter åt lärarna som allt som oftast genererar ännu ett papper. Forskarna skriver i raljerande ordalag om lärarnas felaktiga betyg, lustiga och bristfälliga omdömen och utvecklingssamtal; eller om deras bristande IT-kompetens; eller om hur de inte följer kursplanen. Alla kan säga vad som är fel, men ingen verkar kunna göra rätt. Det är kanske lättare att döma, kritisera och recensera än att undervisa?
Att alla utom en själv kan formulera vad man ska göra är typiskt för de mest simpla, ofria och okvalificerade jobben. Telefonsäljare följer ju ett färdigt manuskript. Numer så har de stora skolföretagen börjat med standardiserade lektioner. Läraren förväntas inte längre vara kompetent att förebereda, genomföra och utvärdera sin egen undervisning. Det behövs gemensamma planeringar, standardiserade lektioner och centralt framtagna prov. Det verkar kanske harmlöst men är ett tydligt bevis för proletariseringen och den ökande ofriheten i ett stolt yrke, Sveriges viktigaste.
I nuläget kommer jag inte tillbaka. Nej, fan heller.

måndag 12 mars 2012

En ny katt?

Lillprinsen tjatar om att han vill ha en egen liten katt...

O när han får en katt så ska den heta Sylvester som syrrans hund :) Den ska tycka om köttbullar o vilja leka med honom hela dagarna. Dessutom ska den bita de barnen som inte är snälla o alla de tjuvar som säger ska komma hem till oss.

Inte lite krav han ska ha på katten :)


Visst är det underbart med husdjur men jag vet inte om det är riktigt läge för det just nu.


Vi bor själva i en lägenhet på andra våning o om jag köper katt igen så vill jag att den ska kunna gå ut. Jag vill att den ska kunna springa i gräset o kunna klättra i träd. Dessutom vet jag ju inte hur länge till vi ska bo kvar här.

Hade förut två katter (skogisar) o blir det katt igen så blir det nog en ny sån. Jag bestämmer ras så får sonen välja bland kattungarna sen :)

Eller varför inte åka till ett katthem o ta hand om en stackars övergiven katt???

Ja, ja. Vi får se hur det blir. Han är snart 4 år o jag tycker nog att vi ska vänta ett tag till. Men ett nytt husdjur blir det absolut.


Förr eller senare...


Kramisar

lördag 10 mars 2012

Skatan

Har en trevlig skata som bygger bo i trädet precis utanför mitt sovrum...

Mysigt med vårkänslor men vet inte riktigt hur mysigt de kommer bli att bli väckt av en massa skatungar som skriker efter mat varje morgon???

Kramisar

fredag 9 mars 2012

Ensam

Jag är inte bra på att vara ensam...

Jag vill inte lära mig att vara ensam...

Varför ska det vara så jävla bra att lära sig att leva ensam och dessutom tycka att det är bra???

Jag förstår inte. Jag är en flockvarelse som törstar efter kärlek o närhet o saknar det varje dag. Om jag skulle lära mig att tycka om att vara ensam så går jag emot hela min natur. Det funkar inte.

Visst jag har några kompisar o jag har min underbara son men det är inte samma sak. De ger mig inte all den kärlek jag behöver. Jag har andra behov som de inte kan tillfredsställa :(

Jag behöver att någon tar hand om mig ibland o det kan knappast min son göra. Han är barn o jag e vuxen. Ansvaret e mitt o inte hans. Visst får jag hans ovillkorliga kärlek men det är inte samma sak. Jag behöver o vill ha mer...

Jag vill kunna vara liten ibland o ha en trygg axel att luta mig mot. Jag vill kunna lita på att någon kan ta hand om mig när jag inte orkar vara stark mer. Jag vill ha mer...

Problemet är bara att jag inte vågar lita på någon. Vågar inte lita på att jag kommer att träffa den rätta. O om han skulle dyka upp hur vet jag att jag kan lita på honom??? Vill, orkar o kan inte bli sårad igen. Vill, orkar o kan inte upptäcka att prinsen inte är den han verkade från början. Vill, orkar o kan inte börja om igen.

Tankarna snurrar dagligen o jag fortsätter att vara ensam...

Vill inte mer...

Kram på er

onsdag 7 mars 2012

Ambulansfärd

Som att det inte räckte med att jag redan var fantastiskt trött...

Igår hade vi friluftsdag med skolan o jag åkte med mina underbara elever till Hestra för en dag i skidbacken. Solen sken o det var en helt underbar dag fram till den första olyckan.

En kille hade åkt omkull med sin snowboard o slagit i huvudet ordentligt så det skickades efter en ambulans.

Han hade knappt hunnit åka iväg med sin lärare förrän nästa olycka var framme. Då var det en tjej i min klass som ramlat så att hon slagit i armen ordentligt o nästa ambulans skickades efter. Den här gången var det jag som åka med.

Väl uppe på sjukhuset var det mycket väntan o det tog en evighet innan det konstaterades att de inte var värre skadade än att de kunde åka hem. Vi fick då åka taxi i 1,5 timme till skolan o därifrån körde jag mina 30 min hem o kom hem SEEEENT!!!

Är fruktansvärt trött idag. Bara en dag i backen med min snowboard hade känts idag men att även tillbringa halva dagen på akuten o komma hem så sent var lite mer än jag hade räknat med.

Nu kämpar jag på för att genomlida den här dagen o sen blir det att lägga sig tidigt ikväll.

Tur i oturen ska man väl säga att de inte skadade sig värre än vad de gjorde. Det hade kunnat gå riktigt illa...

Kramis

måndag 5 mars 2012

Flirta med mig :)

E fortfarande förbannat trött efter helgens eskapader :(

Gick o lade mig tidigt igår men det känns verkligen att man ligger ett antal timmar efter i sömn...

Tänk att en kväll kan förändra så mycket o få en att må så mycket bättre med sig själv??? Visst finns fortfarande hålet där men självförtroendet får sig verkligen en knuff uppåt när man märker att det finns en hel del som fortfarande tycker att det är värt att flirta med en.

Vet inte om det beror på att jag verkligen inte letar efter någon o att jag verkligen inte är intresserad av att träffa någon men härligt är det ändå att få lite uppmärksamhet :)

Nu väntar en intensiv vecka med en tur till Hestra på ons med min underbara klass för att åka lite snowboard. Undrar om jag kommer ihåg hur man gör??? Hoppas det kommer tillbaka efter nåt åk då det var ett tag sen jag åkte sist. Ska i alla fall göra vad jag kan för att hålla mig på benen o inte bryta nåt.

Kramis på er alla underbara bloggläsare

söndag 4 mars 2012

Oh what a night

Hade en fantastisk kväll med goa vänner igår :)

Vi hamnade på Bond o dansade typ konstant från det vi kom till de stängde. Fötterna ömmar något idag o jag känner av att det nog blev lite väl mycket dricka men det är det värt...

Det var längesen jag hade så roligt o dessutom fick jag tillfälle att träna lite på min engelska då jag träffade en trevlig turk att prata med.

Antar att det blev så kul som det blev bara för att jag inte var inställd på nåt. På dagen var jag så trött att jag i stället var inställd på att följa med in till stan en liten stund bara o sen åka hem relativt tidigt för att passa på att sova ut ordentligt nu när jag hade barnvakt. Men så blev det uppenbarligen inte...

Nu väntar ett par tunga timmar innan sonen ska sova o sen blir det en tidig kväll för mig så jag orkar jobba i morgon. Märks att man inte orkar lika mycket som när man var 20 :)

Kramis på er alla underbara

lördag 3 mars 2012

Utgång

Laddar för fest ikväll :) Hör inte direkt till vanligheterna som ensamstående mamma då de krävs barnvakt till allt man ska göra...

Men ikväll e de dags o i morg väntar en välbehövlig sovmorgon..

Kramis

fredag 2 mars 2012

Bingo med mormor

När jag var liten brukade jag ibland följa med min mormor och spela bingo. Det var en mysig stund som vi hade tillsammans och jag tyckte det var extra spännande när man även kunde vinna något.

Tyvärr var väl inte priserna alltid något som tilltalade mig direkt men spänningen och gemenskapen fanns ändå där.

Kan fortfarande komma ihåg hur pulsen steg när man bara hade ett nummer kvar och vinsten var så nära att man nästan kunde känna den. Hur härligt det kändes att berätta för mormor att nu var det nära :)

Fast oftast var det givetvis någon annan som lyckades få sitt sista nummer före mig och snuvade mig på vinsten.

De gångerna blev jag givetvis lite irriterad men samtidigt lite lättad då jag var otroligt blyg och nästan inte vågade ropa bingo rakt ut så att alla kunde höra mig.

Men i slutänden var det ju inte vinsterna som var det viktiga utan att vara där tillsammans med min mormor och att vi kunde dela på de stunderna. Det är något som jag kommer bära med mig för resten av mitt liv.

Minnena kommer alltid att finnas och jag kommer för alltid att önska att min älskade mormor fanns kvar här för att dela fler stunder med mig.

Kramis