Blandade känslor efter dagens möte

Vet inte om jag ska skratta eller gråta.....

Vad ska jag säga om mötet??? I stället för att sätta igång världens gräl ville min sons pappa bli av med allt ansvar. det enda han ville var att skriva på papper så att jag fick ensam vårdnad så att han kunde skita i allt sen. Mötet varade i typ 3 minuter. Så fort han skrivit på drog han.

Känslorna är blandade.....

Hur ska jag känna???

Halva jag kan inte vara lyckligare. Halva jag slipper att ha med min plågoande att göra och jag slipper att oroa mig över att han ska ha ett negativt inflytande över min lilla prins. Halva jag kan äntligen slappna av efter ett år av oro och börja andas igen.

Den andra halvan är sårad och förtvivlad för min sons skull. Såret det skapar innombords över att hans pappa inte vill ha med honom att göra är svårt att läka. Jag är bara glad över att han än så länge är för liten för att förstå men en dag kommer frågorna. En dag måste jag stå där och förklara varför hans pappa valde bort honom. En dag kommer jag att vara tvungen att trösta honom och försöka att förklara att vi har haft det bättre utan honom. En dag kommer min son att hata mig för att jag har hållt honom ifrån sin pappa. En dag kommer jag få skulden för allt.

Vi firade med skumpa idag men jag kan inte låta bli att förundras. Hur kan man välja bort sitt barn? Hur kan man inte bry sig?

Jag kommer aldrig att förstå.........ALDRIG

En unge i minuten

En del artiklar är skrattretande.....

http://www.aftonbladet.se/wendela/article8687315.ab">http://www.aftonbladet.se/wendela/article8687315.ab</a>

I den här serien visar de precis hur det går till vid en förlossning. Jag känner igen mig i mycket. Framförallt förstår jag inte alls hur Gun kan tro att det gör mer skada än nytta. För mig var det precis tvärtom. De här programmen var det enda som verkligen förberedde mig inför förlossningen.
Alla andra berättade bara om någon förskönad bild som beskrev hur smärtan skulle vara så positiv och hur allt skulle gå över så fort barnet var ute. Ingen berättade om det faktiska helvete som en förlossning är. Hur jävla ont det faktiskt gör och att man är på gränsen till att bli galen.
Att barnmorskorna kommer in med jämna mellanrum för att läsa av värdena och se att allt står rätt till innan de går igen. Att man skriker och svär av smärta fick då ingen att komma och ta hand om mig och vara speciellt stöttande.

Jag tackar alla producenter för att de gör en otroligt bra skildring av verkligheten och för att de förberedde mig inför den värsta och bästa dagen i mitt liv.
Dagen då jag fick min son :)

Min mardröm

Idag måste jag träffa honom igen......

Idag måste jag sitta i samma rum som honom igen....

Idag måste jag försöka samarbeta med honom igen.....

Med han som skadat mig mest av alla. Med han som har behandlat mig så jävla respektlöst. Med han som får mig att må illa och ger mig en panikkänsla bara genom att tänka på att han snart kommer att vara i samma rum som mig.

Hela mitt inre skriker till försvar men när vi sitter i samma rum kan jag knappt prata. Än mindre tänka. Han paralyserar hela min kropp och jag slutar helt att fungera.

Alla säger att jag måste stå på mig och att jag måste ställa krav men hur ska det kunna gå till?????

Allt jag vill är bara att gå därifrån och ta min son bort från honom. Aldrig låta de träffas och glömma att han finns. Glömma hur han har behandlat mig. Glömma hur han skiter i sin son. Glömma att jag valde en så usel pappa till min älskade son.

Men idag ska vi alltså träffas igen. Idag ska jag åter försöka komma överens med en man som alltid behandlat mig nedvärderande. Som alltid behandlat mig som att jag är helt dum i huvudet. Som svek mig på värsta tänkbara sätt. Som menar att inget av det jag säger betyder nåt. Som tycker att allt jag gör bara är för att ställa till det för honom.

Förra mötet gick åt helvete och jag har inga förhoppningar att det här kommer att gå bättre.

Jag rustar mig från topp till tå för att kunna möta honom igen trots att mitt hjärta håller på att sluta slå. Jag får aldrig visa honom att jag är rädd. Jag får aldrig visa honom att jag blir svag i hans närhet. Jag får aldrig visa honom en tår.

Ingen förstår hur det känns om man inte varit med om det själv. Bara den som varit med om att den man älskar sårar en så fruktansvärt kan förstå vad det gör med ens inre. Bara du kan förstå. Hur ska jag kunna förklara???