fredag 29 april 2011

Pulverdiet

http://www.aftonbladet.se/vikt/article12655054.ab

För ett tag sen skrev jag om hur jag nu skulle ta tag i träningen och minska min vikt med ett antal kilon.

Det har inte gått nåt vidare. Med det menar jag att jag har gjort mitt jobb med träning och kost men vågen står helt still.

Har på min höjd gått ner ca 0,2 kg.

Ja, jag vet att man inte ska stirra sig blind på vågen utan ta midjemått osv. men det har inte minskat där heller :(

Sur o irriterad efter uteblivna resultat har jag nu tagit ett annat beslut.

För att hålla min motivation uppe måste siffrorna på vågen minska och det ska nu ske med pulver diet. Du kanske inte tycker att det är den smartaste idén men just nu känns det som det är den enda utvägen.

Jag kommer att byta ut ett par måltider per dag men även äta riktig mat på dagarna. Detta gör jag för att gå ner ett par kilon och slutar med pulvret när jag känner att jag börjar bli nöjd med vikten. Träningen fortsätter jag givetvis med i den mån det går och sedan kommer jag att hålla koll på kosten för att bibehålla vikten.

Jag tror att detta kommer funka och jag återkommer vid senare tillfälle med resultat....

Längd: 165 cm
Nuvarande vikt: 77 kg
Målvikt: 65 kg

http://www.aftonbladet.se/vikt/article13567198.ab

torsdag 28 april 2011

Hatar mina fötter

http://www.aftonbladet.se/wellness/article12448264.ab

Nu e jag så jävla trött o förbannad på allt som har med mina fötter o göra. O på de som borde ha hjälpt mig med min Hallux Valgus.

Har haft problem sen jag var tonåring o opererade båda fötterna första gången när jag var 16 år. KUL!!!

Den ena foten blev sedan snabbt sämre och opererades en andra gång när jag var 22 år.

Nu har den foten varit dålig igen under lång tid o nu har jag fått nog.

Träffade en ortoped idag som direkt sa att jag hade så mycket pronation på mina fötter att det inte var konstigt att jag hade så svåra problem. Dessutom berodde mina dåliga knän på samma sak. För att åtgärda och förebygga mer problem måste jag ha special ljutna inlägg.

Tänk om någon inom sjukvården under alla dessa år hade tagit en liten titt på mina fötters vinkel o insett vad allt berodde på??? Men nej, de sa bara att det var ärftligt o att det får man leva med...

Tänk så mycket smärta de hade kunnat rädda mig ifrån.......

Nu till nästa problem.

För att få ett par inlägg utan att betala skjortan måste man gå igenom hela systemet IGEN. Först ett besök till vårdcentralen för en remiss till ortopeden och sedan en ortoped som ska undersöka o komma fram till att jag behöver inlägg. Sedan ska de ljutas o sen tar det minst en vecka innan de är klara.

E så trött på karusellen o att det drar ut på tiden. Jag har kommit igång med motionering o löpning o nu måste det avstanna för att allt tar sån tid.

Jag blir tokig!!!

Hatar mina fötter.

fredag 22 april 2011

Strängt förbjudet

Så jävla rätt.

Varför är det så jävla tabu att prata om hur jobbigt det är att ha barn. Hela tiden ska det vara så underbart och mysigt. Hur mycket de än skriker och hur mycket de än bråkar så får man aldrig klaga. Alltid ska man vara så tacksam för att man har ett friskt barn och förstå att det är så det är att ha barn.....

Jag älskar givetvis min son över allt annat och skulle göra precis vad som hellst för honom precis som de flesta andra föräldrar men ibland driver han mig till vansinne.

Ibland vill jag bara gå ut genom dörren och glömma att jag har barn. Ibland vill jag bara vara fri att göra vad som helst. Ibland vill jag bara skrika. Ibland längtar jag tillbaka till den tiden då det bara var jag. Ibland så är jag bara tom.

Ingen har man att prata med. För alla är det strängt förbjudet att prata om hur jobbigt det är. VARFÖR???

Vore det inte så mycket lättare om man fick höra om hur jobbigt andra föräldrar har det?
Vore det inte ett stort stöd bara att få höra att andra föräldrar också sliter sitt hår i förtvivlan vissa stunder?

Nej i stället sitter alla bara och berättar hur mysigt det är och hur duktiga deras barn är vilket bara får en att undra om det är nåt allvarligt fel på en. Om man verkligen är en så dålig mamma???

Jag älskar min son och skulle aldrig vilja göra honom ogjord. Han ger mitt liv en mening och gör mig till den jag är. Han är anledningen till att jag finns. Han får mig alltid att le.

Men jag är bara människa. Ibland kan även jag ha en dålig dag men jag skulle aldrig skada honom....

fredag 15 april 2011

Skrämmande

Tycker det känns väldigt skrämmande att kunna sälja sina organ. Ännu mer skrämmande är det att det i Sverige är så många som är villiga att göra det. Har vi det verkligen så dåligt ställt att det är så många som är villiga att lägga sig under skalpellen för att få lite pengar. Visst är det mycket pengar men är det inte värt mer att ha kvar sina organ.

Önskar hellre att folk kunde donera organ genom att bara vara medmänskliga.....

torsdag 14 april 2011

Bitter som fan

Kan inte sluta vara bitter o jävligt förbannad. Vet inte hur jag ska bli av med de känslorna. Vet att jag måste släppa taget men jag kan inte.....

En av mina kompisar fick en liten dotter igår och jag blev givetvis jätte glad för deras skull. Men samtidigt kommer alla känslor tillbaka. Alla mina arga känslor. Alla mina minnen.

Hur han tog ifrån mig min "lyckliga" tid på BB. Hur han kunde förvandla den tiden som skulle varit en underbar tid till nåt helt annat. Till en fantastiskt jobbig tid. Till en tid helt utan stöd, till en tid utan sömn o vila o utan hjälp. Han som borde vara den som ställde upp dag som natt. Han tog inget ansvar alls och om jag klagade över hur trött jag var fick jag bara höra detta hagel av anklagelser.  Hur värdelös jag var. Hur tråkig jag var. Hur jag omöjligt kunde vara trött när jag bara var hemma o var "ledig".

Jag blir bara ARG!!! Arg för att han tog ifrån mig nåt underbart. Arg för att han tog ifrån min son sin pappa. Arg, arg, arg o bitter som fan.

Jag vill inte känna så men känslorna kommer över mig ändå. Hur ska jag sluta? Varför kan jag inte släppa taget o bara vara lycklig här o nu?

Nu börjar tanken på ett syskon komma o även här går mina tankar isär.

Jag vill att min son ska få ett syskon. Jag är övertygen att han skulle bli en underbar storebror. Men mitt ständigt dåliga samvete gentemot min son får mig att backa en aning. Jag vill inte att han ska få ett syskon som får nåt han aldrig kommer få. Jag vill inte att han ska känna att han blir älskad mindre som inte har en pappa. Jag vill inte att han ska känna sig utanför. Jag vill inte att han på något sätt ska känna att han saknar nåt.

Jag klandrar mig själv varje dag för att jag valde att skaffa barn med en så dålig pappa. För att min son fick en så dålig pappa.

Kan helt enkelt inte sluta vara bitter o arg.........

måndag 11 april 2011

NU ska det ske...

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/viktklubbse/article12854294.ab

NU (igen) ska det börjas tränas igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte men nu måste det fungera. Kilona har kommit smygandes över åren och sedan min graviditet har jag många, många kilon för mycket kvar. Kläderna sitter som skit och jag ser ut som en uppsvälld korv i allt som jag sätter på mig.

Men nu måste det alltså ske en förändring. Det är NU eller ALDRIG. Det är NU, NU, NU.....

Om jag inte ändrar på mina rutiner nu är jag rädd att det aldrig kommer att ske. Jag har en liten lista på saker som jag ska ändra på:

  • Inget godis, chips eller läsk.
  • Minst en tur på slingan/dag. (längre slingan efterhand som konditionen blir bättre)
  • Äta efter tallriksmodellen.
  • Golf så ofta jag hinner.
  • Försöka minska ner på kalorierna och välja lite nyttigare alternativ.
  • Efter ett tag när jag kommit in i mina "nya" rutiner får jag en "ätardag" i veckan.
  • Armhävningar varje kväll.
Målet är kort och gott att kunna visa mig ute i shorts och linne vilket jag inte kan nu. Bikini är inget och snacka om. En sorgligare syn har jag aldrig sett när jag provade den igår :( 

Hinner kanske inte hela vägen fram till sommaren en en klar förbättring väntar jag mig......

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/viktklubbse/article12854533.ab

Vems verklighet?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12861134.ab

Det är verkligen på tiden att våra politiker sätter sig in i hur livet faktiskt ser ut för andra som inte tjänar flera tiotusen i månaden.

Hur ska de gottgöra alla som levt ett helvetes liv de senaste åren sen den blå regeringen skulle försöka "tvinga" ut alla "snyltare" i arbetslivet. Visst är jag bedrövligt medveten om att de finns som utnyttjar systemet till fullo för att vara lediga och hitta på andra "roligare" saker. De finns som klarar av att gå 1 mil varje dag men som inte "klarar" av att arbeta.

Men man får aldrig glömma bort (som våra politiker gjorde) de som faktiskt är så sjuka att de inte är arbetsföra. De har kränkts under lång tid och behandlats som sämre människor än vi som välsignats med ett friskt liv. FY!!! säger jag bara. Så borde det inte få gå till. Inte i Sverige.

Men nu äntligen ska reglerna ses över. Nu äntligen hoppas jag att de får lite upprättelse.

Politikerna borde ta sig en ordentlig funderare på vems verklighet de ändrar innan de genomför alla sina "fantastiska" förslag på "förbättringar".....

torsdag 7 april 2011

Beroende

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article12847716.ab

Jag struntar i vad alla kritiker säger.....

Jag ÄLSKAR Twilight!!! Alla böckerna är helt kanon och de filmer som är färdigställda är minst lika bra. Måste erkänna att jag är lite beroende :)

De får alla fram känslor som inte alltid är så lätt i ord och handling. Kanske är det för att jag älskar att skriva som böckerna talar så mycket till mig. Min dröm att kunna skriva en bok som verkligen hugger tag i läsaren och fångar en. En bok som inte går att lägga ifrån sig.

Ja ja, vi får väl se. Boken är påbörjad och en vacker dag ska jag hinna avsluta den också. Får se om jag vågar lägga ut ett smakprov på min blogg senare så jag kan få lite kommentarer om den.....

Men tillbaka till Twilight.... Dags för nytt film maraton snart i väntan på nästa film.....