Maktlös

Idag var tredje dagen som min lille prins har dragits med sin öroninflammation. Den har vägrat ge med sig så idag var vi hos läkaren och fick penicillin.
Hoppas nu att den ger med sig fort för jag måste verkligen få sova ordentligt snart.

I tre nätter har det varit tårar, skrik och smärta.

Så maktlös man känner sig när man inte kan göra annat än att trösta, krama och hålla handen...

Tröttheten gör mig galen och jag får ingenting gjort. Inte för att jag tvunget måste göra nåt just nu men jag vill. Jag vill skriva. Jag vill jobba med MF Hand and Heart.

Men det är väl bara att inse att idag finns inga krafter kvar hur mycket jag än skulle vilja.

Kramis

Fånga dina drömmar

Just nu händer det mycket....

Har tyvärr inte haft tid att uppdatera min blogg under en tid men det har sina förklaringar.
För ett tag sen fick jag kontakt med en kollega (lärare) från Stockholm. Vi var båda upprörda över det dåliga läraravtal som kom i stånd för ett tag sen och började prata lite via en sida på FB där avtalet sågades hej vilt.
I början pratade vi bara om läraryrket och stöttade varandra i den stress vi kände över alla våra arbetsuppgifter men efter bara ett litet tag insåg vi att vi delade betydligt mer än bara ett yrke.
Vi delade drömmen om att skriva och skapa så vi bestämde oss för att gå ihop och hjälpas åt med att förverkliga våra drömmar.
Vi jobbar dagligen med detta via datorkontakt och har kommit en bra bit på väg....

Om ni vill kan ni besöka oss på http://mfhandheart.blogspot.se  och se vad vi gör....

Vi tror på våra drömmar och att vi kommer att lyckas.
Hoppas M vet hur mycket han betyder för mig och att jag vill fortsätta att skriva med honom för alltid...

Se till att fånga era drömmar.

Kramis

Trött

Jag e så jävla trött på allt.....

Egentligen e de inget som har hänt mer än att allt jag gör skiter sig. Fick för mig att jag skulle börja måla så jag hämtade hem grejer från pappa o satte igång. Färg, penslar, dukar m.m.

Full av entusiasm satte jag igång o visste precis vad jag skulle göra o hur det skulle se ut men allt sket sig. Inget stämmer o färgerna blandar sig o blir skit allihop.

De e inte världens undergång tycker du säkert o de kan hända att jag håller med men ändå väller känslorna upp ur mig som lava ur en vulkan. Jag sitter o stirrar på min misslyckade bild o tårarna bara sprutar. Varför kan jag inte lyckas med nåt??? Varför förvandlas allt jag tar i till aska???

Känner bara mig så jävla ensam o övergiven. Ingen bryr sig om vad jag gör eller hur jag mår. Allt e bara skit...

Jag kämpar på på jobbet o har fått kontakt med en kollega som jag verkligen kan prata med. Vi pratar om allt o han får mig o skratta o glömma all skit för en liten stund men det kommer alltid tillbaka ändå...

Jag ska fortsätta måla o jag kommer inte ge mig förrän jag får fram den bilden som finns i mitt huvud men det kommer nog att bli många, många tårar på vägen e jag rädd...

Vill just nu bara rymma från mitt liv ett tag o få få en paus o hämta kraft att fortsätta men de e så klart omöjligt... I stället e de bara o fortsätta ta det ena steget efter det andra o hoppas på att allt blir bättre en vacker dag. Även om jag just nu har väldigt svårt att se det...

Hoppas inte det finns många andra där ute som mår som jag gör för det förtjänar ingen.

Kramis