Förtvivlat barn

Idag har min lilla prins äntligen gjort sig av med sina nappar.

Efter ett besök i Pippiparken hängde han sina nappar i pippiträdet o fortsatte sen att leka glatt. Efter ett tag blev han dock trött o slog sig o ville ha sina nappar igen. Det ledde till att jag fick bära med mig en trött förtvivlad kille från lekplatsen utan sina älskade nappar.

Även om man vet att han kommer klara sig lika bra utan napparna så river det i en mammas hjärta att se sin son så ledsen o helst vill man bara rusa tillbaka o hämta napparna så att han blir glad igen. Men vi vet alla att den dagen kommer förr eller senare o jag antar att det bara e att finnas där o trösta honom de gånger han blir ledsen o saknar sin napp.

Nu sover han i alla fall snart o jag e glad över att det första steget äntligen e taget.

Kramisar

Trevligt problem

Ja ganska trevligt e de i alla fall...

Men viktminskning har lett till ett antal centimeters minskning av midjemåttet vilket är jätte kul. Det har dock medfört att inga byxor sitter på plats som de ska o jag har inte riktigt pengar till att köpa nya just nu.

Har ett antal gamla byxor hemma men för att komma i de krävs det ett par centimeters minskning till. Så nu är det en liten jobbig mellanperiod då inget passar.

Men hellre det än att väga så mycket som jag gjorde innan :)

Kramisar

Funderingar

Vill så gärna vara i stallet så ofta jag hinner men känner nu att jag inte hinner...

Meningen var ju att det skulle vara nåt som gav mig energi o inte nåt som tar energi genom att jag måste planera o stressa så mycket för o hinna med.

Har nog kommit fram till att inridning av den lilla hästen får vänta lite. Jag hinner helt enkelt inte dit så ofta som jag vill för att det ska kunna bli nån kontinuitet i träningen. Tills vidare ska jag hjälpa till att rida tävlingshästen så ofta hon behöver hjälp med det o hoppas på att det blir minst en gång i veckan...

Ska dit i dag o då blir det en tur ut i skogen. Ska bli skit kul :)

Kramis

Världens lyckligaste kille

Efter mycket tjat o mycket väntande kom äntligen sonens pappa o hälsade på...

O gud vad lycklig prinsen blev. Han sprang ut i trappen o slängde sig om halsen på sin pappa. Sen lekte de länge o väl o kramades o pussades om vartannat.

Gissa om jag blir en lycklig mamma av att se min son bli så glad. Jag hoppas, hoppas att det detta kommer att fortsätta o att de kan få en ordentlig relation äntligen...

Nu ligger han i sängen o har svårt att somna o jag gissar att han kommer drömma sött om sin pappa när han väl somnar.

Kramisar

Lillprinsens pappa

Då var det dags...

I morgon kommer sonens pappa o hälsar på för första gången på nästan 2 år. Han kommer att bli så glad :)

Hoppas nu bara att de kommer fortsätta att träffas så att de kan bygga upp en ordentlig relation.

Hopp har jag mycket men de e svårt att ta bort alla tvivel. Finns väl inget att göra mer än att låta tiden visa hur de kommer att gå...

Kramis

Underverket

Här är det lilla underverket...

Ja kanske inte riktigt än men hon kommer att bli.

Idag blev det lite träning i gången med att ryktas o kratsa hovarna när hon var uppbunden. Det gick jätte bra trots att hon tyckte det var hemskt tråkigt att stå stilla o sparkade glatt efter mig när jag gav mig på bakhovarna...

Nästa gång är det dags för lite arbete för hand på banan :)

Kramis

Färdigrättad

Äntligen klar med all rättning jag hade med mig hem över lovet :)

Har suttit  mer än hälften av alla kvällar så den som tycker att vi lärare har det så fantastiskt bra med alla våra "lov" kan dra nånstans...

Nu får jag sista kvällen ledigt o kan sen ta itu med resten av allt som behöver göras när jag kommer tillbaka till jobbet på måndag.

Nu blir det lite film med chips o vin som belöning till duktiga mig :)

Kramis på er

Ullared

Igår var jag med sonen i Ullared  och inhandlade diverse ridkläder.

Det blev helskodda ridbyxor, skor med stålhätta, shortchaps och vantar för 750 kr. Ett bra pris med tanke på att skorna i vanliga fall kostar 700 kr bara dem...

Nu e jag redo för den lilla hästen o ser fram mot att börja jobba med den.

Givetvis blev det lite handlat till prinsen med som fick både solglasögon och simglasögon så nu e han redo för sommaren.

Han e så duktig att ha med sig o handla även om han tycker de e lite tråkigt när jag står i provrummet.

Får se om de blir en tur till stallet idag eller vad vi ska hitta på...

Kramis

Nytt projekt

Nu så händer de grejer :)

Kompisen som lånade ut sin tävlingshäst till mig har två fyraåringar med. Den ena fungerar bara som sällskap så nu har jag fått erbjudande om att rida in den för att ha nåt att rida på...

Ska bli riktigt kul o en riktig utmaning. Visst har jag ridit in ett par hästar förut men det var ju några år sen o de var åtminstone suttna på innan jag fick dem.

Den här hästen har inte ens haft träns på sig så det blir att börja helt från början. De ska bli jätte kul.

Tänkte blogga om mina förväntade framgångar så ni får veta hur det går. Första steget blir att hantera den för hand i grimma innan tränset åker på.

Undrar hur lång tid de tar innan jag vågar mig upp på ryggen på den???

Nu ser jag fram mot många dagar i stallet o hoppas att jag kan få barnvakt så ofta som jag vill. Dock kommer prinsen att få följa med ett par gånger för annars kommer jag inte att få ihop det.

I morgon ska de inhandlas ridkläder...

Kramis

Ifrågasättande

Fattar inte varför nån ska ifrågasätta mig i mitt beslut över att kontakta prinsens pappa o be honom att träffa sin son igen.

Jag är väl ändå den som känner min son bäst o vet vad som e bäst för honom. Det är väl ändå jag som ensam vårdnadshavare som bestämmer det.

Ingen annan har rätt att lägga sig i. De får tycka som de vill men beslutet är mitt o jag e inte skyldig någon en förklaring.

Det enda jag vill är att min son ska veta vem hans pappa är så att han kan relatera till det. Just nu är det en massa frågor om var hans pappa är o varför han inte kommer o hälsar på. Han har så mycket tankar i sitt lilla huvud o just nu känner han att han inte har nån pappa alls. Han säger ofta att han också vill ha en pappa o har lite svårt att förstå att han existerar om han inte får träffa honom.

Skulle han vilja träffa honom o sen försvinner ur hans liv så har prinsen i alla fall ett minne av sin pappa o han vet att han finns. Jag tror att de e bättre än att känna sig faderslös...

Hoppas nu bara att han vill träffa sin son...

Så om nån mer har nåt att ifrågasätta så kan de dra åt helvete med sina frågor o låta oss leva vårt liv som vi vill o bestämmer.

Han e min son o jag vet bäst...

Kramisar

Lillprinsens pappa

Har äntligen tagit tag i att kontakta sonens biologiska pappa.

Jag önskar att de kan ta upp kontakten igen efter snart två år så att han kan få lära känna sin riktiga pappa. Vi har tittat en hel del på kort och han frågar mycket efter honom och undrar varför han inte kommer och hälsar på.

Har velat mycket fram och tillbaka men har nu tagit beslutet att det är bättre att de får träffas ven om det bara blir ett par gånger. Om hans pappa försvinner igen så kommer han givetvis att bli jätte ledsen men då vet han i alla fall vem det är och att han finns. Har länge skyllt på att prinsen har varit så liten men han har blivit stor nu och har väldigt många tankar och funderingar.

Det har varit som att välja mellan pest eller kolera men jag tror ändå att det här blir det bästa.

Om han vill träffa sin son vill säga...

Ja, ja. Nu har jag ställt frågan i alla fall och mycket mer än så kan jag inte göra. Vill han inte träffa sin son så kan jag inte tvinga honom...

Hoppas att allt blir till det bästa för min älskade son som betyder mest för mig i hela världen :)

Kramisar