Idag har de varit en aningens annorlunda dag med tanke på mina känslor...
E så vansinnigt trött på att de alltid e jag som ska vara så förstående o ta hänsyn till vad alla andra vill, känner o behöver. Varför e de aldrig nån som frågar hur jag mår? Varför e de aldrig nån som frågar mig vad jag känner? Varför e de aldrig nån som frågar mig vad jag behöver?
Varför e de aldrig nån som respekterar mina behov o försöker få mig att må bra?
Tror jag håller på att bli tokig av alla känslor o tankar som oavbrutet far runt i huvudet...
Sonen frågade efter F idag. Vet inte vad jag ska säga... Hur ska jag kunna förklara att han antagligen aldrig kommer hit igen när jag själv hela tiden hoppas på att de inte ska vara så? Jag vet varken ut eller in.
Bara önskar att allt vore annorlunda...
Bara önskar att jag mådde bra...
Bara önskar att mitt liv kunde vara så lyckligt som jag önskar.
Bara önskar att min saga kunde få ett lyckligt slut...
