Förtvivlat barn

Idag har min lilla prins äntligen gjort sig av med sina nappar.

Efter ett besök i Pippiparken hängde han sina nappar i pippiträdet o fortsatte sen att leka glatt. Efter ett tag blev han dock trött o slog sig o ville ha sina nappar igen. Det ledde till att jag fick bära med mig en trött förtvivlad kille från lekplatsen utan sina älskade nappar.

Även om man vet att han kommer klara sig lika bra utan napparna så river det i en mammas hjärta att se sin son så ledsen o helst vill man bara rusa tillbaka o hämta napparna så att han blir glad igen. Men vi vet alla att den dagen kommer förr eller senare o jag antar att det bara e att finnas där o trösta honom de gånger han blir ledsen o saknar sin napp.

Nu sover han i alla fall snart o jag e glad över att det första steget äntligen e taget.

Kramisar

Trevligt problem

Ja ganska trevligt e de i alla fall...

Men viktminskning har lett till ett antal centimeters minskning av midjemåttet vilket är jätte kul. Det har dock medfört att inga byxor sitter på plats som de ska o jag har inte riktigt pengar till att köpa nya just nu.

Har ett antal gamla byxor hemma men för att komma i de krävs det ett par centimeters minskning till. Så nu är det en liten jobbig mellanperiod då inget passar.

Men hellre det än att väga så mycket som jag gjorde innan :)

Kramisar