Din sång

Den här sången sjöng jag för F o jag menade varje ord jag sjöng...
Det gör jag fortfarande.
Älskar dig o saknar dig

Let me hold you one last time

Göra karriär

Blir så trött på allt prat om att lärarnas status ska höjas genom att ge oss större möjlighet att göra karriär...

Karriär genom vad? Vad menar de att vi ska göra?

De flesta lärarna jag känner vill inte göra karriär. De vill hålla på med just det vi har utbildat oss till. Att jobba med våra barn och ungdomar. Vi vill vara lärare o vi vill ha chansen att göra det vi är bra på o inte sitta o dokumentera hela dagarna.

När ska våra politiker lyssna på oss som lever ute i verksamheten dagligen? Låt oss sköta vårt jobb o ge oss de resurser som vi anser nödvändiga för att ge alla våra barn en vettig chans till en bra start i livet. Finns inget mer nedslående än att konstatera var problemen ligger o dokumentera det för framtida ev påhopp. Att lösa problemen finns det inga resurser till så eleven får klara sig på egen hand men vi har i alla fall ryggen fri genom att vi har upptäckt problemet o skrivit ner det på ett papper.

Jag hatar att inte räcka till för mina elever o om jag en dag slutar som lärare så kommer det vara för att mitt samvete inte klarar mer. Att veta att man hade kunnat hjälpa så många fler elever om bara tiden o resurserna fanns känns inte bra. Att inte kunna göra nåt känns inget bra.

Jag ber alla politiker att komma o undervisa på en 7-9 skola i ett antal veckor o sen kan ni se vad ni tycker måste ändras. Sen kan ni se vad det är för karriär vi ska göra...

Kramis

Öm

Nu e jag riktigt öm i kroppen...

Körde ett nytt pass från Bodyrock idag trots rejäl träningsverk från igår. Ett fantastiskt roligt program som jag kommer kunna köra hundra gånger innan jag kommer upp i fullt antal rep på en hyfsad tid. Där har jag nåt att bita i.
Nu känns hela kroppen som spagetti men det känns riktigt bra att vara igång med träningen. Nästa vecka ska jag försöka dra igång med löpningen med om jag lyckas få barnvakt. I värsta fall får det bli löpbandet fast det inte alls e lika kul som att springa ute. Men det får gå ändå bara jag får tränat ordentligt.
Ska bli spännande o se vilket resultat det blir på en månad...

Till helgen är det dags för släktgolf o trots att jag knappt hunnit spela i år ska jag göra mitt bästa för att återta min titel från första året.

Kommer dock kännas i magen till helgen då F skulle ha kommit hit då. Saknaden finns där hela tiden men all min fokusering på träningen hjälper mig verkligen igenom dagarna. Det ger mig ett mål o nåt att kämpa för. Det hjälper mig att se lite ljusare på framtiden o får mig att längta lite till nästa dag o nästa träningspass. En längtan som jag verkligen har mått dåligt av att inte ha...

Att inte ha nåt att se fram mot har varit det absolut jobbigaste att bearbeta. Jag mår långt ifrån bra men nu känns i alla fall inte varje dag som en lång plåga...

Kramis

Bodyrock

Har just kört mitt första pass med bodyrock.tv

Riktigt jävla jobbigt måste jag säga men ruskigt kul. Började med ett 12 min långt pass som jag innan trodde att jag skulle klara hyfsat eftersom jag förenklade övningarna en aning för att hamna på min nivå. Men shit vad jobbigt det var. E som spagetti i både ben o armar nu o gissar att det kommer kännas lagom mycket i morg.

Planen nu e att köra bodyrock minst 4 ggr i veckan o springa minst 2 ggr i veckan.

Har tagit en förebild som jag publicerar med efterbilden om ca en månad. Detta ska ge ett bra resultat om jag håller planen o inget oväntat händer.

Nu jävlar ska jag komma i den form som jag suktat efter i flera år men som jag inte orkat ta tag i... Mammamagen ska bort en gång för alla.

Om nån har andra bra tips på bra träningssidor så tar jag gärna emot :)

Testa gärna bodyrock.tv o dela med er av era åsikter.

Kramis    

Löfte

Eftersom det kom lite emellan nu när jag tänkte sluta röka som ett krossat hjärta o allt som följer med det så har jag nu satt upp ett nytt mål...

Den dag jag väger 66 kg ska jag sluta. Har bara knappt 2 kilo kvar så det lär gå ganska snabbt :)

Sen får jag göra allt jag kan för att inte gå upp nåt igen. Jag ska ju ner till 60...

Har haft en ganska bra dag idag. Visst tänker jag på honom hela tiden men idag har det varit en dag när det känns som att jag är inne i en mardröm som snart kommer att ta slut o det kan jag leva på i en dag eller två...

Dessutom e de måndag o helgen e slut. Jag kan återgå till jobbet o lägga mitt eget liv åt sidan ett tag o det är så jävla skönt. Att dessutom fokusera på hur jag ska nå mitt viktminskningsmål o planera för det hjälper oxå till. Om han nu nån gång skulle komma tillbaka så tänker jag slå honom med häpnad över hur jag ser ut...

Har väl så smått börjat inse att det kommer dröja väldigt länge tills han hör av sig om han nu nån gång kommer att göra det. Det enda jag kan hoppas på e att han ger oss en chans när han väl e redo att träffa nån igen. Jag önskar att han kontaktar mig då så att vi får träffas för att se om känslorna finns kvar. För hans del vet jag inte hur det kommer att bli men för min egen kommer jag aldrig att kunna släppa honom förrän jag har träffat honom igen. För att släppa o kunna gå vidare måste jag få se honom i ögonen o få höra från honom att inget finns kvar. Att allt e dött o att inte har några som helst känslor kvar för mig. Utan det kommer jag alltid att gå o hoppas. Jag kommer alltid att älska honom o kommer aldrig hitta nån annan som honom igen.

Saknar hur han fick mig o skratta...

Saknar hur han fick mitt hjärta att slå dubbelslag bara genom att titta på mig...

Saknar allt...

Men nu e de träning o kosthållning som gäller för att hålla min hjärna o mina tankar i schack...

Kramis

Träning

Eftersom livet just nu saknar all typ av mening så har jag nu bestämt mig för att försöka koncentrera mig på nåt annat än att allt känns tråkigt o meningslöst.
Det jag ska göra e o koncentrera mig på min träning o viktminskning...
Jag har nu gått ner 10 kg sen i julas o siktar nu in mig på att komma ner till 60 kg. Det blir mitt enda fokus fram till jul.
Det blir löpning 2 el 3 ggr i veckan. Sen har jag hittat en bra sida på internet som lägger upp ny träningsvideo varje dag som jag tänkte köra de andra dagarna.
Dessutom ska jag fortsätta hålla koll på hur mycket jag stoppar i mig o vad.
Beach 2013 here I come :)

Detta borde väl hjälpa mig att hålla tankarna från honom lite bättre i alla fall.

Återkommer med resultat o lite före o efter bilder...

Kramis

Förjävligt

De e rent ut sagt förjävligt att må så här dåligt utan att veta nåt om hur han mår...

Jag skulle bara vilja veta vad som försiggår i hans huvud. Vad han tänker på. Hur han tänker på framtiden. Vad han gör. Hur han har det med sonen. Om han saknar mig nåt o om han tänker på mig nåt.

När jag nu inte får prata med honom så snurrar alla mina tankar bara runt...

Om han nån gång läser detta så skulle jag bara vilja be honom om en sak. En väldigt liten sak.

-Snälla, snälla F. Kan du inte bara berätta för mig hur du mår o vad du tänker. Saknar du mig nåt? Har du några känslor kvar för mig eller har du lyckats förtränga allt redan? Tänker du någonsin på allt vi gjorde o allt vi sa?
Det skulle hjälpa mig så mycket om du var snäll o svarade på mina frågor. Snälla gör mig den här tjänsten.

Skicka ett mail bara. Jag lovar att inte svara. Jag ska inte bryta löftet på att inte höra av mig men jag dör lite för varje dag som går av att inte veta.

Det har gått exakt två veckor sen han hämtade sina saker o tomheten blir bara värre. Jag trodde att det skulle bli bättre för varje dag men det är helt tvärtom. Han blev en så stor del av mitt hjärta o mitt liv att det är omöjligt att få ut honom därifrån.

Saknar honom så mycket...

Kramis

Upprepning

Kollade igenom mina inlägg under den senaste tiden o insåg att det var MYCKET upprepning...

För er som läser min blogg kanske det blir lite tråkigt att läsa o jag ska försöka börja skriva om annat oxå. Det är ju faktiskt annat som händer i mitt liv med förutom om hur dåligt jag mår.

Förhandlingarna om lärarlönerna ska snart sätta igång igen o då kommer det garanterat lite kommentarer o åsikter om hur det artar sig. Har svårt att se att facken äntligen kommer att stå på sig men jag hoppas verkligen att de kan få fram ett riktigt bra avtal åt oss den här gången.

Vill slutligen bara säga att den största anledningen till att jag har min blogg är för att jag har ett väldigt stort behov av att skriva av mig om det som pågår i mitt huvud så det är svårt att undvika upprepningar...

Ta hand om er

Kramis

Som sagt...

Ingen bra dag idag...

Varför ska man drömma om sånt som får en att må så dåligt i vaket tillstånd? Förstår inte alls innebörden med det. Saknaden e så stor idag igen att jag blir tokig. Trodde jag hade bestämt mig för att inte må dåligt mer men det funkar tydligen inte så...

Behovet av att höra hans röst e enormt o jag kan inte sluta tänka på honom. Varje dag har jag ett litet hopp om att han ska vara här när jag kommer hem o ta mig i sin famn o säga att han aldrig kommer lämna mig igen. Jag vet ju innerst inne att han inte kommer att komma men besvikelsen e ändå lika stor varje dag när han inte står här o väntar.

Önskar så att jag fick hålla om honom igen o känna hans varma kropp mot min o känna hans underbara doft o bara må bra...

Har mat i kyl o frys som jag inte klarar av att äta för att de påminner för mycket om honom. Inte för att jag klarar av att äta så mycket annat heller men i alla fall.

Klarar av att lyssna på musik igen men många låtar går fortfarande inte så då får jag stänga av. Filmer klarar jag inte heller av att titta på då saknaden efter att sitta i soffan med honom i min famn o mina armar runt honom blir för stark. Har tittat lite på TV de sista dagarna men inte på nåt djupare utan ytliga program som inte lockar fram så många känslor.

De e svårt att leva o försöka hålla känslorna på en lagom låg nivå... Man får inte känna för mycket av någonting för då brister det. Alla känslor ligger så nära varandra så om jag tillåter mig själv att bli glad eller att må bra för en sekund så dyker sorgen, saknaden o allt annat som håller på att äta upp mig inifrån upp som ett brev på posten.

E så trött på det här...

Saknar honom så mycket o har fortfarande så svårt att acceptera att han inte finns i mitt liv mer. Så svårt att acceptera att jag inte får ringa o prata med honom när det är nåt som jag har ett så stort behov av. Så svårt att acceptera att jag inte får träffa honom...

Önskar jag kunde åka o hälsa på honom bara för att se att han mår bra...

Men det svåraste e att acceptera att allt var så bra precis innan han släppte bomben. Allt vi sa, allt vi gjorde... Kan bara inte förstå hur det kunde bli så här. Allt blev bara bättre o bättre ju mer vi träffades o sen plötsligt tog det bara slut.

Jag trodde verkligen att jag träffat mannen i mitt liv. Jag trodde verkligen att jag hade träffat den mannen som jag skulle gifta mig med o som jag skulle leva tillsammans med resten av mitt liv.

Hoppet lever visserligen vidare men att vara ifrån honom o helt avskärmad från hans liv e det svåraste jag varit med om.

Saknar honom mer än jag kan beskriva...

Kramis  

Dålig dag

Har ingen direkt bra dag idag...

Många saker som påverkar dock. Trött, förkyld o uppsvälld.

Men mest tror jag att de har o göra med att jag drömde om honom i natt igen. Det var den sortens dröm som man inte vill vakna ifrån. Den sortens dröm som önskar var verklig. Den sortens dröm som gör en så påmind om hur olycklig man egentligen är fast man försöker förtränga det så gott man kan.

Kan inte skaka av mig saknaden efter o vara så lycklig som jag var i somras...

Kramis

Förslag på helggöra

Sonens förslag på vad vi skulle göra till helgen:

- Vi kan åka o hälsa på min pappa!
Ja det var ju en jätte bra idé som jag inte kan göra nåt åt.

- Vi kan åka o hälsa på F!
Ja det kan vi ju inte heller göra.

Känns inte jätte bra att jag gör honom besviken hela tiden. Även om det inte e mitt fel att vi inte kan hälsa på nån av dem så e de ju ändå jag som får komma med de dåliga nyheterna.

Hoppas han förstår nån dag att jag alltid har gjort mitt bästa för att han ska må så bra som möjligt...

Alla mina beslut grundar sig på att han ska må bra.

Kramis

Glömmer

Nu har det gått så lång tid sen jag pratade med F att jag har glömt hur hans röst låter....
Det jag inte kommer att glömma e dock hur hans röst fick mig att känna. Lugn, älskad, hel o som att hitta hem.
Att vara med honom fick mig att känna att jag kommit hem.

Hoppas jag får känna av de underbara känslorna igen...

Kramis

Besviken

Just nu e jag bara så fruktansvärt arg, besviken o ledsen över att de har blivit så här...
Förstår inte hur allt det underbara jag var med om i somras har kunnat sluta så här...

En sak e i alla fall säker. Jag orkar inte krypa mer. Nu reser jag mig upp o går vidare. Nu fokuserar jag på min son o på att lära mig leva utan honom i mitt liv.

Hoppet kommer alltid att leva kvar men jag kan inte gå o bara vänta på nåt som kanske aldrig kommer. Nån annan kommer jag inte att vara intresserad av men jag måste kunna leva utan honom för min sons skull.

Ingen skulle bli lyckligare än jag om han en dag vill ta upp kontakten igen men just nu lägger jag på locket.

Just nu måste jag fokusera på mig...

Kram på er alla där ute

Frustrerad

Idag har de varit en aningens annorlunda dag med tanke på mina känslor...
E så vansinnigt trött på att de alltid e jag som ska vara så förstående o ta hänsyn till vad alla andra vill, känner o behöver. Varför e de aldrig nån som frågar hur jag mår? Varför e de aldrig nån som frågar mig vad jag känner? Varför e de aldrig nån som frågar mig vad jag behöver?
Varför e de aldrig nån som respekterar mina behov o försöker få mig att må bra?
Tror jag håller på att bli tokig av alla känslor o tankar som oavbrutet far runt i huvudet...
Sonen frågade efter F idag. Vet inte vad jag ska säga... Hur ska jag kunna förklara att han antagligen aldrig kommer hit igen när jag själv hela tiden hoppas på att de inte ska vara så? Jag vet varken ut eller in.
Bara önskar att allt vore annorlunda...
Bara önskar att jag mådde bra...
Bara önskar att mitt liv kunde vara så lyckligt som jag önskar.
Bara önskar att min saga kunde få ett lyckligt slut...

Blandade känslor

Jag vet inte, de kanske e konstigt men jag oroar mig väldigt mycket för hur han mår...
Antar att de en del i att älska nån att man vill att han ska må bra.

Om han mår bra o har de bra o e nöjd o belåten med situationen så skulle det vara så skönt o få veta det. Då skulle jag bara behöva tänka på mig själv o mitt eget liv o försöka få ordning på det igen.
Men om han mår dåligt så skulle jag vilja hålla om honom o trösta honom. Jag skulle vilja tala om för honom att allt kommer att bli bra. Jag skulle vilja tala om för honom att de e helt ok att välja sin sons välbefinnande före sitt eget. Att barnen alltid kommer först o att det kommer att belöna sig i framtiden.
Jag skulle vilja tala om för honom att jag bara älskar honom mer för att han e en sån bra pappa o att jag önskar att min egen son haft turen att ha en lika bra...
Jag skulle vilja tala om för honom att om de e så att han nån dag vill komma tillbaka till mig när allt annat har lugnat sig o hans o sonens relation e så bra den bara kan bli så kommer jag alltid att finnas här. Jag skulle vilja tala om för honom att jag skulle ta emot honom med öppna armar men att jag förstår att han måste vara med sin son nu.
Jag skulle vilja tala om för honom att han inte ska ha nåt som helst dåligt samvete för att han har sårat mig.  Att det inte var nåt som han kunde råda över. Att det bara var så det blev. Att de inte var nåt som nån av oss kunde göra nåt åt.
Jag skulle vilja tala om för honom att jag aldrig hade tillåtit honom att välja annorlunda. Att jag aldrig skulle tillåta honom att riskera relationen med sin son för min skull.
Jag skulle vilja tala om för honom hur mycket jag älskar honom...

O om det nu skulle vara så att han helt har gått vidare o inte har några som helst tankar på att någonsin komma tillbaka till mig så skulle jag vilja veta det med. Även om det skulle göra oerhört ont att få höra så skulle det hjälpa mig att gå vidare.

Oavsett alla mina tankar så kommer tomheten aldrig att fyllas...
Saknaden kommer aldrig att försvinna...
Kärleken kommer aldrig att dö...

Kärleken övervinner allt...

Upp o ner

Allt går upp o ner...
Den här dagen har varit konstig. Tyckte först att jag mådde ganska bra efter omständigheterna men sen hände nåt som fick alla minnen o känslor att komma rusande tillbaka.
Mår inte alls bra nu...
Vet inte hur jag ska hantera allt de här.
Vill inget hellre än att må bra igen men vet inte hur de ska gå till. Jag kan inte bara stänga av mina känslor o sluta älska honom o sluta o känna. Jag kan inte bara sluta o vilja ha honom tillbaka även om han skulle förlora alla känslor för mig. Mina känslor kommer ändå vara lika starka o lika plågsamma.

Hur han än känner o hur han än tänker så kommer jag alltid att sakna honom o älska honom. Det kommer alltid att kännas lika tomt utan honom.
Jag vill inte att han ska ha dåligt samvete för att jag mår dåligt. Jag vill att han ska må bra. Jag vill att han ska få det livet han vill ha. Jag kommer aldrig vilja honom nåt ont. Hur skulle jag kunna det när jag älskar honom så mycket.

Jag hoppas att jag aldrig kommer att göra nåt för att få honom att må dåligt eller som kommer få honom att hata mig...

Dödläge

Så känns de i alla fall...
Vill inte vara här o nu o vill inte framåt heller. Vad hjälper de att längta efter morgondagen när den inte kommer att vara bättre än idag. Hittills blir bara dagarna värre o värre. Ju längre tiden går sen jag hade kontakt med F desto värre mår jag.
Har aldrig mått så här dåligt o då har jag ändå haft ett par riktigt djupa svackor i mitt liv... Men jag har o andra sidan aldrig mått så bra heller som jag gjorde med F.
Vad finns de för mening med nånting om man inte får vara med den man älskar???
Har funderat mycket på det valet han gjort o även om jag i viss mån förstår varför han tog det så skulle jag aldrig kunna göra det själv.
Om jag valt bort min första riktiga kärlek vilken sorts mamma skulle jag blivit då??? Inte en bra i alla fall. Jag hade troligen blivit en bitter o tråkig mamma...
Men vad vet jag? Ingenting tydligen... Jag trodde att det vi hade skulle vara för alltid o att vi skulle gifta oss på Söderstadion. Jag trodde att turen äntligen hade kommit till mig. Så fel jag hade.
Jag vet inte vad han tänker eller vad han känner. Jag vet inte om han gett upp allt hopp eller om han liksom jag har ett hopp kvar om att de ska kunna bli vi igen...
Jag vet ingenting förutom att jag inte kan leva så här... De går bara inte... O jag ser ingen ljusning. Ser inte att de ska kunna kännas bättre någonsin. Kommer aldrig hitta nån som honom igen. Vill inte hitta nån annan...

Har ingen framtidstro alls o de känns så ofantligt tomt att de känns som att hjärtat ska sprängas.

Nere

Har verkligen ingen bra dag idag :(

Tankarna o känslorna bara far runt okontrollerat o jag skulle bara vilja krypa ner i sängen o försvinna...

Hej igen F

Vrider o vänder på allt du har sagt o allt du har gjort men jag får inte ihop de...

Jag försvarar dig varje dag om varför du gjorde som du gjorde. Alla jag pratar med anser att ett barn inte kan bestämma hur en vuxen ska leva sitt liv o jag kan inte annat än att hålla med... O det tror jag att du egentligen oxå gör.
Jag tror att du kommer att fortsätta o prata med din son om varför du behöver ha ett eget liv o att han så småningom kommer att förstå det.
Att du kommer att fortsätta prata med honom att han aldrig kommer att försvinna ur ditt liv. Att du aldrig kommer sluta älska honom o att han alltid kommer att vara det viktigaste i ditt liv även om du träffar en tjej o har ett eget liv oxå... Att du kommer att bli en bättre pappa om du får vara lycklig o må bra.
Att du gör det valet du gör förstår jag om du fortsätter att prata med din son med målet att du får börja leva igen. Att du gör valet att må dåligt får stå för dig men det drabbar så många fler... Det drabbar mig o min son. Det drabbar resten av min familj som måste plocka upp spillrorna av mig o det kommer att drabba din son i längden. Det han lär sig är att han kan bestämma över dig o de e lite ombytta roller...
Givetvis tycker jag att du nu bör ägna extra mycket tid för din son när han mår dåligt eftersom att hans välbefinnande e mycket viktigare än ditt eget men det måste vara ett mål att försöka få honom att förstå...
En ny tjej skulle aldrig innebära att du försvann. En ny tjej skulle aldrig innebära att du slutade älska honom. En ny tjej skulle aldrig innebära att du inte skulle ställa upp för honom så fort han behövde det. Det här valet måste kunna bevisa det för honom.
Jag hade lätt kunnat flytta på mig för att underlätta er relation.
Om din son hade lärt känna mig tror jag att han hade förstått att jag alltid tycker att barnen kommer i första hand o att jag aldrig haft för mål att ta hans pappa ifrån honom. Jag e ju lärare för guds skull o jobbar med barn varje dag o jag bryr mig så mycket om allihop. Han hade nog snart märkt att hans välmående hade varit minst lika viktigt för mig som för hans pappa. Önskar att jag hade fått chansen att visa honom vem jag e. Kanske hade han haft en annan syn på det här då...
Nu blev det ännu ett långt brev till dig som du troligen inte kommer att läsa men jag hoppas att din nyfikenhet en dag tar över o leder dig in till min blogg.
Detta e mitt sätt att bearbeta allt eftersom jag inte får kontakta dig. Det e bättre än ingenting o jag måste bara få ur mig alla tankar som snurrar i huvudet dagligen.

Mamma ska antagligen opereras i morg o jag önskar att jag hade kunnat prata med dig om det o fått ditt stöd. Orkar inte oroa mig just nu utan hoppas bara att allt ska gå bra.

Jag vet att jag lovade att inte höra av mig till dig mer men om nåt händer min mamma vet jag inte om jag klarar av att hålla det löftet. Hoppas inte du hatar mig för de i så fall.

Snälla fortsätt att prata med din son. Jag väntar på dig...

Kram
Älskar dig

Hej F

Idag har varit en konstig dag...
På jobbet kändes de som vanligt o jag har varit på väg o skriva till dig så många gånger. Men varje gång jag kom på att jag inte får det slog det mig att du faktiskt e borta :( Gör lika ont varje gång...
Har tänkt mycket på att jag ska respektera ditt sätt att hantera det här på med att bryta kontakten. Jag vill verkligen inte göra de svårare för dig men tänk om du skulle respektera mitt sätt att hantera de här? Det hade varit att vi fortfarande hade kontakt. Jag vet att du har lovat din son att inte göra de men det hade varit mitt sätt att må bättre... Det hade hjälpt mig så mycket att få prata med dig. Att få veta vad du gör o hur du mår. Vad du o sonen pratar om o hur du tänker. Du lämnade mig utanför i alla beslut o jag önskar att du inte hade gjort det. Kanske hade de kunnat vara annorlunda om jag hade fått vara med o fundera fram en lösning.
Jag hade varit öppen för allt o jag kanske hade kunnat hjälpa dig med att hitta en lösning som sonen tyckte var ok...
Jag vet inte...
Jag vet ingenting...
Vet bara att jag vill ha dig tillbaka i mitt liv o jag kommer vänta på dig för alltid. Jag kommer aldrig hitta den sortens kärlek vi hade igen.
Om du verkligen menade allt du sa så vet jag att du var riktigt lycklig med mig o jag vet att vi kan bli de igen när sonen e redo att låta dig ha ett eget liv. Då kommer vi att hitta tillbaka till det vi hade...
Kram
Älskar dig

Hej F

Kom precis hem från jobbet. Har mått relativt bra på jobbet... Ja eller bra o bra. Jag har lyckats stänga ute alla känslor o kunnat planera en hel del mer än vad jag trodde när jag åkte dit. Lillprinsen e kvar hos mina föräldrar o jag hämtar honom på dagis i morg.
Trodde den här kvällen skulle bli lite lättare än igår men jag hann inte mer än innanför dörren innan jag bröt ihop o tårarna kom igen. På jobbet vill jag hem men väl här dyker alla minnen upp o allt känns så tomt... Vill inget hellre än att få prata med dig men jag vet att jag inte får höra av mig så det ska jag inte. Vill inte göra de svårare för dig än vad det är. O jag vill absolut inte förstöra nåt mellan dig o din son...
Mamma ligger på sjukhuset men jag orkar inte oroa mig för henne just nu. Om de skulle vara nåt allvarligt så blir min första tanke att ringa dig o få stöd o eftersom jag inte kan de så lever jag på hoppet om att hon mår bra...
Vill tacka för svaret jag fick. Det hjälper mig att bearbeta att du inte längre finns i mitt liv.
Gud vad jag önskar att du låg hos mig här i soffan o höll om mig som du brukade.... Jag pillade i ditt hår o du tog av dig tröjan så att jag skulle komma åt o klia dig på ryggen. Vi har hunnit ha så många fina o underbara stunder ihop o jag saknar allt varje sekund. Jag saknar o se dig, jag saknar o höra din röst, jag saknar o känna dig vid min sida, jag saknar o pilla i ditt hår, jag saknar o skratta åt alla dina tokigheter, jag saknar o må bra. Du fick mig att må så bra...
Hur lång tid kommer detta ta att gå vidare???
Jag kommer aldrig att glömma dig o kommer alltid att älska dig men jag måste lära mig att leva utan dig o jag vet inte hur jag ska göra det...
Funderade igår på om det vore bättre att vi aldrig träffats men jag kommer aldrig kunna ångra att jag träffade dig. Du e den första som jag verkligen älskat på riktigt. Tänk att det tog mig 34 år att hitta sann äkta kärlek o så får jag inte behålla den. Så jävla orättvist...
Du brukade säga att det finns en mening med allt men jag ser ingen mening med det här. Har funderat på alla möjliga anledningar till hur det här skulle kunna leda till nåt med att må så här dåligt men jag kommer inte på nåt. Det finns ingen mening med att man ska behöva må så här dåligt...
Syrran var här igår o lämnade lite micromat, mjölk, chips o choklad. De misstänker att jag inte äter nåt o de har så rätt. Mår mest illa vid tanken på att äta men tvingar i mig nåt litet ibland. Har gått ner 2 kg på knappt en vecka. Ska man se nåt positivt med det här så e de väl att de e en bra bantningskur. Inte för att jag skulle rekommendera den o om jag fick välja hade jag hellre gått upp 2 kg o varit med dig...
Kommer aldrig släppa dig för de kan jag inte. Tror att det e meningen att vi hör ihop o jag tror att vi kommer hitta tillbaka till varandra igen. Det måste jag tro på för annars finns det ingen mening med nåt mer.
Hoppas att du hör av dig när tiden e mogen o sonen e redo för att låta dig ha ett eget liv. Jag vet inte hur många månader jag kan vänta med att höra av mig...
Ha de bäst.
Älskar dig.

Kram 

Allt e svart

Ser ingen mening med nåt längre...
Allt har förlorat sin mening. Livet har förlorat sin mening. Inte ens kärleken till min son kan hålla mig ovanför vattenytan...
- Du måste anstränga dig!!!(Alla tjatar)
Jag gör det. Jag anstränger mig för att vakna på morgonen. Jag anstränger mig för att gå ur sängen. Jag anstränger mig för att göra frukost till min son. Jag anstränger mig för att fortsätta andas fast varje andetag gör så ont. Jag anstränger mig för att inte gråta varje sekund. Jag anstränger mig för att fortsätta hitta en mening med att leva.
De enda jag vill e att ringa min bästa vän för att få stöd o tröst men han e borta... Han e borta o jag vill inte inse det. Jag vill inte att de ska vara sant. Jag väntar bara på att nån ska komma o säga att det var på låtsas o att allt ska bli som vanligt igen...

Om de finns nån mening med allt som händer så förstår jag ingenting. Vad e de för mening med att två personer som älskar varandra inte ska få vara tillsammans??? Har jag blivit utsedd till nån sorts slasktratt som får betala för alla andras synder också??? Så mycket ont kan jag väl inte ha gjort för att förtjäna all skit hela tiden???

De e så tungt...

Bestämde mig igår för att verkligen försöka leva med de här o försöka gå vidare o koncentrera mig på min son i men de gick inte så bra. Han har nu åkt med mina föräldrar för o bada o jag ligger i soffan o gråter (igen).

Kommer aldrig kunna sluta hoppas på att han kommer tillbaka även om jag vet att den chansen e minimal. Men jag måste hoppas o tro på det för att orka fortsätta.

Orkar inte, vill inte...

F jag älskar dig för alltid...

Idiotiska kommentarer

Undanber mig idiotiska kommentarer om min o F:s separation. Du som skrev det e själv en idiot o jag vet precis vem du e.
Ingen mer än F o jag vet vad vi hade ihop o varför de tog slut.
Du kan inte såra mig för jag skiter i dina åsikter lika mycket nu som innan.
Du bröt all kontakt med mig så håll de e du snäll för jag vill inte ha med dig att göra mer...

Du har inget med mitt liv o göra o du vet inget om mig...

Hej F

Vet inte var jag ska börja...

Att inte få ha kontakt med dig e så fruktansvärt ohanterligt. Saknar o höra din röst. Saknar o få hålla om dig o saknar allt som har med dig o göra.
Försöker att inte tänka på dig men sanningen slår mig som en kniv i hjärtat ungefär var tionde sekund. Vet inte hur jag ska klara av detta.
Jag e helt paralyserad o vet inte hur jag ska bete mig. Allt påminner om dig o jag kommer hela tiden på saker som vi planerade att göra som nu aldrig kommer att bli av. Hela tiden kommer jag på saker vi gjorde som vi aldrig kommer kunna göra om.
Kommer du ihåg vår "Singstar" kväll? En av de lyckligaste kvällarna i mitt liv. Allt var helt fantastiskt o nu e de borta.
Hela tiden funderar jag på vad du gör o var du e o vad du tänker på.
Jag försöker stänga av mina känslor o bli tom men de går inte.
Idag firade vi prinsens födelsedag. En dag jag sett fram mot så länge men det var den jobbigaste jag varit med om. Att hela tiden försöka spela teater o låtsas att man e glad när man hela tiden kämpar för att inte bryta ihop e inte lätt. Prinsen märker på mig att de e nåt men vad ska jag säga. Hur ska jag kunna förklara för honom när jag inte ens klarar av att tänka på det själv utan att börja gråta?

All min kraft, styrka o energi går åt till att inte börja gråta vilket jag e på väg att göra varje sekund.

Jag förstår ditt beslut o jag vet att du inte kunde göra annorlunda men jag önskar av hela mitt hjärta att det inte hade behövt bli så här. Jag skulle aldrig kräva av dig att äventyra din relation med din son men jag hade hoppats på att vi kunnat komma fram till en lösning som han kunde leva med...

Jag älskar dig så otroligt mycket o kommer nog alltid att göra det. Jag har letat efter den kärleken i 34 år o nu e du borta.
Det borde inte få vara så här svårt. Det e tillräckligt svårt att hitta nån som man älskar o som älskar en tillbaka o som man verkligen vill leva med för att det bara ska få ryckas bort.

Jag e inte hel utan dig o jag vet inte om jag någonsin kommer att bli det...
Att veta att du försöker radera mig ur ditt liv o radera alla dina känslor för mig känns väldigt tungt. Smärtan jag känner i varje atom av min kropp e så fruktansvärt outhärdlig att den inte ens går att beskriva. Tror ingen vet hur de känns. Möjligtvis du...

Vill bara att du ska veta att jag aldrig kommer att vara arg på dig för ditt beslut o inte heller på din son. Önskar bara att jag hade kunnat få träffa honom innan han bestämde sig för att jag inte var bra. Önskar bara att han hade kunnat förstå att du hade kunnat bli en mycket bättre o gladare o lyckligare pappa om han inte tvingat dig att lämna mig.

Jag gråter konstant o saknaden jag känner e enorm. Önskar ibland att vi aldrig träffats men hur kan jag önska bort det bästa som hänt mig trots att det gett mig så mycket sorg? Det går inte...

Ingenting går mer. Jag fungerar inte o jag orkar inte känna så här. Jag klarar inte mer... 

Det gör så ont

Nu e han borta...

Borta för alltid...

Jag får aldrig mer träffa honom o aldrig mer prata med honom o de gör så ont så jag inte kan andas.

Har legat på golvet o krampat sen han åkte men lyckades ta mig upp i soffan nu. Kan inte leva utan honom. Vill inte leva utan honom. Vet inte hur jag ska få dagarna att funka utan honom.

Jag älskar honom så mycket. Jag älskar honom mer än jag trodde att jag kunde älska nån. O nu e han bara borta.

Borta... Det gör så ont o tänka på det...

Allt för att hans son inte vill att han träffar nån. Allt för att hans son sagt att han vägrar träffa sin pappa om han fortsätter att ha kontakt med mig...

Det är inte rättvist...

Han kommer aldrig hit mer. Jag kommer aldrig få krama honom mer.

Varför ska vi behöva sitta olyckliga på varsitt håll bara för att hans son vill de??? Jag fattar ingenting.

Jag vet att han lider han med men det gör det inte lättare. Om han inte älskade mig så hade det ju varit hopplöst men nu gör han ju det. Han älskar mig o jag älskar honom o vi får inte vara tillsammans.

Hur bearbetar man det??? Jag har ingen aning...

Kommer i alla fall alltid att älska honom o jag tänker aldrig träffa nån annan.

Tänker aldrig utsätta mig för den här smärtan igen... ALDRIG!!!

Kan inte andas o bara gråter. Tar aldrig tårarna slut?

Det känns som han har dött o jag får inte tillbaka honom.

Klarar inte de här...

Mardröm

De e som att ha hamnat i en mardröm som jag inte kan vakna upp ifrån...
Önskar att nån kunde väcka mig o säga att jag drömt allt men vet att de inte kommer hända.
Sanningen skär mig som en kniv i hjärtat varje gång jag inser att de faktiskt e sant. Att han faktiskt e borta. Jag kan inte andas o jag kämpar med att hålla tillbaka tårarna varje sekund.
Det skulle vara min tur nu...
Det skulle vara vi två för alltid...
Hans son förstörde min lycka o om jag bara kunde hata honom för det hade känslorna varit lättare att handskas med men de går inte.
Hur kan man hata en kille för att han vill ha sin pappa för sig själv?
Hur kan man hata en man för att han sätter sin sons lycka före sin egen?

Jag vet varken ut eller in just nu. Det gör så ont o jag orkar inte mer...

Jag orkar inte vara stark mer...

Jag orkar inte leva ensam o olycklig mer...

Jag hade hittat mitt livs kärlek o nu e han borta. Vill inte leva utan honom...

Själv igen

Så sitter jag här själv igen...

Trodde verkligen att de var min tur att få vara lycklig nu.

Önskar jag hade nån att vara förbannad på så hade de varit lite lättare att hanskas med allt.

Tyvärr finns de bara mig själv kvar att vara arg på. Arg för att jag lät mig själv bli upp över öronen förälskad. Arg för att jag lät mig själv älska. Arg för att jag lät mig själv tro att det här var på riktigt.

Känns tungt o andas o jag undrar hur jag ska kunna somna ikväll. Börjar jobba i morg efter semestern o det var ju bra tajming...

Hoppas ni andra mår bättre än vad jag gör...

Kramis