Idag har varit en konstig dag...
På jobbet kändes de som vanligt o jag har varit på väg o skriva till dig så många gånger. Men varje gång jag kom på att jag inte får det slog det mig att du faktiskt e borta :( Gör lika ont varje gång...
Har tänkt mycket på att jag ska respektera ditt sätt att hantera det här på med att bryta kontakten. Jag vill verkligen inte göra de svårare för dig men tänk om du skulle respektera mitt sätt att hantera de här? Det hade varit att vi fortfarande hade kontakt. Jag vet att du har lovat din son att inte göra de men det hade varit mitt sätt att må bättre... Det hade hjälpt mig så mycket att få prata med dig. Att få veta vad du gör o hur du mår. Vad du o sonen pratar om o hur du tänker. Du lämnade mig utanför i alla beslut o jag önskar att du inte hade gjort det. Kanske hade de kunnat vara annorlunda om jag hade fått vara med o fundera fram en lösning.
Jag hade varit öppen för allt o jag kanske hade kunnat hjälpa dig med att hitta en lösning som sonen tyckte var ok...
Jag vet inte...
Jag vet ingenting...
Vet bara att jag vill ha dig tillbaka i mitt liv o jag kommer vänta på dig för alltid. Jag kommer aldrig hitta den sortens kärlek vi hade igen.
Om du verkligen menade allt du sa så vet jag att du var riktigt lycklig med mig o jag vet att vi kan bli de igen när sonen e redo att låta dig ha ett eget liv. Då kommer vi att hitta tillbaka till det vi hade...
Kram
Älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar