Jag e så jävla trött på allt.....
Egentligen e de inget som har hänt mer än att allt jag gör skiter sig. Fick för mig att jag skulle börja måla så jag hämtade hem grejer från pappa o satte igång. Färg, penslar, dukar m.m.
Full av entusiasm satte jag igång o visste precis vad jag skulle göra o hur det skulle se ut men allt sket sig. Inget stämmer o färgerna blandar sig o blir skit allihop.
De e inte världens undergång tycker du säkert o de kan hända att jag håller med men ändå väller känslorna upp ur mig som lava ur en vulkan. Jag sitter o stirrar på min misslyckade bild o tårarna bara sprutar. Varför kan jag inte lyckas med nåt??? Varför förvandlas allt jag tar i till aska???
Känner bara mig så jävla ensam o övergiven. Ingen bryr sig om vad jag gör eller hur jag mår. Allt e bara skit...
Jag kämpar på på jobbet o har fått kontakt med en kollega som jag verkligen kan prata med. Vi pratar om allt o han får mig o skratta o glömma all skit för en liten stund men det kommer alltid tillbaka ändå...
Jag ska fortsätta måla o jag kommer inte ge mig förrän jag får fram den bilden som finns i mitt huvud men det kommer nog att bli många, många tårar på vägen e jag rädd...
Vill just nu bara rymma från mitt liv ett tag o få få en paus o hämta kraft att fortsätta men de e så klart omöjligt... I stället e de bara o fortsätta ta det ena steget efter det andra o hoppas på att allt blir bättre en vacker dag. Även om jag just nu har väldigt svårt att se det...
Hoppas inte det finns många andra där ute som mår som jag gör för det förtjänar ingen.
Kramis
