Hej igen F

Vrider o vänder på allt du har sagt o allt du har gjort men jag får inte ihop de...

Jag försvarar dig varje dag om varför du gjorde som du gjorde. Alla jag pratar med anser att ett barn inte kan bestämma hur en vuxen ska leva sitt liv o jag kan inte annat än att hålla med... O det tror jag att du egentligen oxå gör.
Jag tror att du kommer att fortsätta o prata med din son om varför du behöver ha ett eget liv o att han så småningom kommer att förstå det.
Att du kommer att fortsätta prata med honom att han aldrig kommer att försvinna ur ditt liv. Att du aldrig kommer sluta älska honom o att han alltid kommer att vara det viktigaste i ditt liv även om du träffar en tjej o har ett eget liv oxå... Att du kommer att bli en bättre pappa om du får vara lycklig o må bra.
Att du gör det valet du gör förstår jag om du fortsätter att prata med din son med målet att du får börja leva igen. Att du gör valet att må dåligt får stå för dig men det drabbar så många fler... Det drabbar mig o min son. Det drabbar resten av min familj som måste plocka upp spillrorna av mig o det kommer att drabba din son i längden. Det han lär sig är att han kan bestämma över dig o de e lite ombytta roller...
Givetvis tycker jag att du nu bör ägna extra mycket tid för din son när han mår dåligt eftersom att hans välbefinnande e mycket viktigare än ditt eget men det måste vara ett mål att försöka få honom att förstå...
En ny tjej skulle aldrig innebära att du försvann. En ny tjej skulle aldrig innebära att du slutade älska honom. En ny tjej skulle aldrig innebära att du inte skulle ställa upp för honom så fort han behövde det. Det här valet måste kunna bevisa det för honom.
Jag hade lätt kunnat flytta på mig för att underlätta er relation.
Om din son hade lärt känna mig tror jag att han hade förstått att jag alltid tycker att barnen kommer i första hand o att jag aldrig haft för mål att ta hans pappa ifrån honom. Jag e ju lärare för guds skull o jobbar med barn varje dag o jag bryr mig så mycket om allihop. Han hade nog snart märkt att hans välmående hade varit minst lika viktigt för mig som för hans pappa. Önskar att jag hade fått chansen att visa honom vem jag e. Kanske hade han haft en annan syn på det här då...
Nu blev det ännu ett långt brev till dig som du troligen inte kommer att läsa men jag hoppas att din nyfikenhet en dag tar över o leder dig in till min blogg.
Detta e mitt sätt att bearbeta allt eftersom jag inte får kontakta dig. Det e bättre än ingenting o jag måste bara få ur mig alla tankar som snurrar i huvudet dagligen.

Mamma ska antagligen opereras i morg o jag önskar att jag hade kunnat prata med dig om det o fått ditt stöd. Orkar inte oroa mig just nu utan hoppas bara att allt ska gå bra.

Jag vet att jag lovade att inte höra av mig till dig mer men om nåt händer min mamma vet jag inte om jag klarar av att hålla det löftet. Hoppas inte du hatar mig för de i så fall.

Snälla fortsätt att prata med din son. Jag väntar på dig...

Kram
Älskar dig