Våga släppa in nån

Att våga älska o att låta sig älskas e inte så lätt.

Det kräver mycket mod att våga öppna upp hjärtat efter att det blivit trampat på så många gånger...

Att släppa den trygghet som man har byggt upp med att bara ha sig själv o ett riskfritt ensamt liv är inget som jag gör lätt. Men jag gjorde det o jag öppnade mitt hjärta o jag vågade tro på att nu skulle det bli bra. Nu skulle det bli rätt...

Jag trodde på allt han sa o jag litade på allt han sa. Det gör jag fortfarande. Många gånger varje dag går jag igenom hela sommaren o letar efter nåt jag kan hänga upp mig på. Nåt som inte kändes bra. Nåt som kan vara ett tecken på att jag borde ha tvivlat på honom men jag hittar ingenting. Absolut ingenting som gör att jag någonstans kan känna att det här ändå var det bästa.

Allt var perfekt...

Han var perfekt...

Vet inte om jag någonsin kommer våga öppna mig igen som jag gjorde med honom.
Vet inte om jag någonsin kommer våga lita på någon igen. Hur ska jag kunna det. Att höra att nån älskar en o att känna att nån älskar en betyder ju tydligen inte att man kan vara lycklig o att man kan våga tillåta sig själv att vara lycklig. Om inte ens kärlek kan hålla ihop ett förhållande vad ska man bygga det på då?

Hur ska jag våga lita på att nån som säger ena dan att han älskar en inte hittar en anledning nästa dag till att vi inte kan vara tillsammans.

Jag vill inte leva ensam resten av mitt liv men jag vågar inte utsätta mig för det här igen. Jag klarar inte av att bli lämnad o trampad på fler gånger. Mitt hjärta klarar inte fler kriser.

I mitt hjärta finns bara plats för en o han vill inte ha platsen...

Kramis