Att vara gravid var det värsta jag varit med om förutom förlossningen då. Självklart ångrar jag ingenting eftersom det resulterade i att jag fick min älskade son men jag kommer aldrig att kunna säga att det var en skön upplevelse.
Jag vill ha ett barn till och ett syskon till min son men jag fasar för de 9 långa månaderna. Inte nog med att man kommer att må som skit, svälla upp som en elefant och ha ont överallt. Dessutom ska man jobba som vanligt och gnäller man det minsta får man bara höra av alla att man inte är sjuk utan "bara" gravid.
Vet inte hur jag ska kunna genomleva en graviditet till men det ska jag. Men gud nåde den som kommer fram och ska klappa om min lilla mage och prata om hur mysigt det är att vara gravid....
För att inte prata om hur "vacker" man är när man är gravid. Jag var inte ett skit vacker. En stor överväxt valross som knappt kan röra sig. Det är väl verkligen vad alla killar drömmer om. Eller? En kvinna som knappt kan torka sig efter att hon duschat. En kvinna som inte når ner för att raka benen. En kvinna vars fötter växer till det dubbla. En kvinna som snarkar så högt så ingen kan sova. Det är väl saker som står på alla killars listor över drömtjejen va???
När väl sedan barnet äntligen är ute så kommer amningen. En sak som alla berättat om hur underbart det var. Vilken kontakt man fick. Hur mysigt det var. Ingen berättade hur JÄVLA ont det gjorde. Hur bröstvårtorna blir helt såriga och spricker varje gång mjölken ska serveras.
Nej, hade jag kunnat lämna över nästa graviditet till sambon hade jag gjort det med nöje.
Missförstå mig inte nu. Jag älskade att få barn och ångrar ingenting. Jag tänker ju faktiskt gå igenom det igen. Men en underbar upplevelse. Det är det inte.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar