Vad är meningen med livet???
Vad är det för mening med att leva???
Detta e frågor som dagligen figurerar i mitt huvud...
Jag har inga svar utan bara fler frågor. Jag ser ingen mening alls. Jag ser bara mörker. För mig går bara livet ut på att bli sårad o att vara ensam o de e inget liv som jag vill leva. Jag vill inte ha mitt liv. De finns inget bra i mitt liv som gör att jag ser fram mot nästa dag.
Att inte ha nån tro på livet alls e väldigt tungt. Tyngre än vad nån borde vara tvungen att bära.
Jag vill tro på livet. Jag vill ha ett hopp om att det kommer att bli bättre. Jag vill kunna se det positiva i mitt liv men jag kan inte. Hur mycket jag än anstränger mig så ser jag bara svart.
Jag går upp på morgonen, bråkar lite med sonen innan jag lämnar honom på dagis. Åker till jobbet o tar på mig min roll som lärare o kliver ur mig själv för ett par timmar. Det är de bästa timmarna på hela veckan. Efter jobbet hämtar jag sonen. Vi åker hem o jag försöker få tiden att gå tills han ska sova. Då bråkar vi lite till o sen sätter jag mig i soffan o funderar på vad den dagen har gett mig mer än att timmarna har gått o att jag fortfarande andas. Fortfarande finns ingen mening med nåt jag har gjort.
Har ingenting att se fram mot...
Alla säger att jag måste se det positiva i att jag har min underbara son o att jag måste fokusera på det som e bra men jag kan inte. Ser inget positivt i någonting.
Alla säger att jag måste tro på mig själv o tro på att jag e bra o att jag e värd att träffa en bra kille o att jag kommer att göra det en vacker dag.
Men vad fan spelar det för roll??? Jag vet att jag e en bra, snäll o omtänksam person men vad spelar det för roll när ingen annan verkar uppskatta det. Jag sitter ju lik förbannat här ensam så nåt måste ju vara fel. De som har en partner förstår inte hur tungt o jobbigt de e o vara själv. De som har en partner fattar inte hur jävla jobbigt de o ha barn själv utan nån att få stöd av. Utan nån att lämna över ansvaret till. Utan nån att dela allt ansvar med...
Inte ens jobbet kan jag sköta ordentligt som ensamstående mamma. Alla jobbtider efter 17.00 kräver barnvakt o de e inte alltid så lätt att få ihop. Jag får inte ihop någonting o jag e så trött på att kämpa för att kunna göra nåt. Allt planerande o det ständiga dåliga samvetet gör inte direkt att livet känns ljusare utan snarare ännu mörkare.
Jag vill inte vara ensam. Jag trivs inte ensam. Jag vill vara lycklig. Jag vill älska o vara älskad tillbaka. Jag vill ha F tillbaka... Jag vill ha mitt ljusa liv tillbaka...
Vad förmedlar jag till min son annat än mörker...
Jag e en riktigt usel mamma som inte har kraft eller ork att bättra mig..
Kram på er
*kram* Du är verkligen inte en dålig mamma. Jag tycker du uttrycker dig så väldigt bra, jag lider verkligen med dig och önskar jag kunde trösta på något sätt.
SvaraRaderaJag känner igen det där om att man försöker vara jättesnäll och trevlig, men ändå verkar man bli så himlens ensam. Jag har kommit fram till att bra vänskaper kräver mycket arbete, att båda orkar trösta ifrån båda håll. Men många personer vill ha en "enkel" relation där alla låtsas vara glada hela tiden och inte tänker på problem. Jag klarar inte själv av såna ytliga relationer och märker att såna personer inte orkar med mig för att jag behöver stöd och tröst. Det finns däremot personer som verkligen tröstar tillbaka och dom personerna är guld värda.
Du har åtminstone en person som älskar dig och det är ju din son. Även om du har jobbiga dagar och inte alltid är på bra humör, är jag säker på att han älskar dig lika mycket. =)
Eftersom du har svårt att hitta något mål eller någon glädje, fråga din son vad han skulle vilja göra med dig. Även om man inte kan göra sig själv glad, kan man ibland bli glad av att göra något för någon annan.
Att bli psykiskt misshandlad tror jag inte alla förstår hur förstörd man verkligen blir av det. Det tar på hela psyket och kroppen, man vet ju varken ut eller in när man levt med någon som inte gjort annat än att konstant trycka ner en.
Jag skulle vilja rekommendera webbsidan tinybuddha, dom har väldigt lättlästa och uppmuntrande artiklar om hur man kan uppskatta vardagen och finna ro. När man mår så dåligt som du gör känner jag att du behöver få idéer och inspiration, eftersom allting är så mörkt att du inte kan tänka klart.
Jag hoppas du mår bättre snart, du får säga till om du vill ha mailkontakt eller så, där du får skriva av dig dagar då det är jobbigt.