måndag 6 februari 2012

Ny pojkvän

Jag är inte redo att träffa nån ny men de e klart att man leker med tanken ibland...

Leker med tanken att man hittar nån att älska som älskar en tillbaka.

Samtidigt förstår jag inte hur det skulle gå till. Jag vill inte blanda in min son i fler relationer innan jag vet att det verkligen är på allvar så hur o när ska jag kunna träffa nån???

Jag har ju sonen själv hela tiden så när ska jag träffa nån??? Ska han komma hem till mig på nätterna o prata när sonen sover eller ska jag skolka från jobbet???

Visst har jag underbara föräldrar som ställer upp som barnvakter när det behövs men de kan ju inte ta honom hela tiden. De hjälper redan till så ofta...

Så räcker det att prata i telefon o träffas max en kväll i veckan hemma hos mig??? Räcker det för att veta om man passar ihop???

Vi kan ju aldrig hitta på saker på dagtid då jag har sonen. I alla fall väldigt ofta o då gäller det att inte han e uppbokad på nåt annat.

Men tänk om jag dessutom skulle träffa en kille som har egna barn. Då är det helt kört...

Ska jag lägga mitt liv på is tills sonen klarar sig själv eller hur ska det gå till??? Jag vet inte hur jag ska kunna få ihop det någonsin...

Det måste ju finnas fler ensamstående mammor som träffar nya karlar. Hur gör ni???

Många funderingar som sagt...

Kramis

2 kommentarer:

  1. Varför så bråttom även om det bara är i tanken?
    Njut av din egentid och din son.
    Det måste ju vara helt underbart att kunna ge honom all din tid :)
    Leka i lekparken, gå ut och äta, gå på bio, bygga lego. Fantastiskt att bara leva i nuet och kunna ge honom all din tid.
    Tids nog dyker prinsen upp, med eller utan egna barn och då tar ni lösningen om hur erat umgänge ska se ut.
    Inte oroa sig i för hur saker ska se ut innan dom ens skett.
    Du är bara barnet än så länge, jag är fan äldre än du GRRRRR.
    Drömde förresten om dig i natt, att vi träffades. Det var jättetrevligt :)

    Kram fina du!

    SvaraRadera
  2. Jag vet BM. Jag oroar mig för mycket :)
    Kul med din dröm :) Jag tror att vi hade kunnat bli riktigt bra vänner...
    Kram

    SvaraRadera