http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article12745624.ab
Som lärare vet jag tyvärr mycket väl att den här typen av lekar existerar. Men de är verkligen inte tillåtna. Vi tar tag i allt vi ser vilket tyvärr inte är allt. Mycket sker bakom våra ryggar och det skulle verkligen behövas fler vuxna i skolan.
Jag har jobbat som lärare i snart 10 år och arbetsbelastningen blir bara större och större. Vi får fler och fler uppgifter men inget plockas bort. Trots det räknar alla med att vi ska hinna med allt det andra runt omkring. Det gör vi inte.... Tiden räcker inte till......
Jag har många gånger sett spår och ärr efter de här maktlekarna och varje gång har det lett till en massa uppföljning och samtal vilket tar mycket tid. Missförstå mig inte nu. Den viktigaste uppgiften vi har som vuxna är att hjälpa barnen att bli sociala och empatiska samhällsmedborgare men vi behöver mer hjälp till det. Vi lärare hinner inte med allt. När de här samtalen tar så mycket tid är det annat som får stryka på foten.
Undervisningen som förr var den största delen av mitt yrke har nu blivit en bråkdel av vad jag håller på med på jobbet. Vart tog den vägen? Hur har barnen kunnat förändrats så mycket att den största delen av uppfostringen nu ligger på skolan? Vad har hänt med föräldrarollen? Har föräldrar nu för tiden ingen ork och tid kvar till sina barn?
Någon borde fundera på vart vi är på väg och ta tag i det. Kanske skulle du och jag vara de första med att försöka förändra???
Kanske du och jag.......
Föräldrarna jobbar alldeles för mycket. Båda föräldrarna jobbar ofta heltid och sparkar in barnen på dagis när det är ett år och tror att andra ska uppfostra dom. Har man skaffat barn så får man ta sitt ansvar. Tycker det är bra om man inte ska ha och ha saker hela tiden. Bara man har så man klarar sig och ta hand om sin familj. Lite så tänker jag... Många föräldrar är så upptagna med sig själva...
SvaraRadera