Svarta hålet

Det hade varit så lätt att bara släppa taget o glida ner i det svarta hålet som jag varit så många gånger förut... Bara sluta kämpa o ge upp.

Sluta o låtsas att jag mår bra. Sluta låtsas att det är OK att vara 34 o singel.

Bara falla o sluta bry mig...

Men jag vill inte ner där igen. Jag vill inte ge efter. Jag vägrar att falla igen!

Så jag kämpar vidare o lägger all min energi på att må bra. Att låtsas att jag mår bra. Att gå upp varje morgon o åka till jobbet. Att fortsätta andas o att fortsätta äta. Att fortsätta vara mamma...

Men det tar på mina krafter det kan jag inte förneka.

Det tar så jävligt på mina krafter att jag ibland inte vet om jag orkar ta nästa steg.

Var finns min hjälte som ska rädda mig från mörkret???

Eller e de meningen att jag för alltid ska klara mig själv???

Vem ska ge mig energi o rädda mig???

O när...

Jag vet inte hur länge jag klarar av att vara stark i ensamhet...