måndag 2 januari 2012

"Hans" pengar o "våra" pengar

Idag blev det ingen träning.....

Kände ett behov av att ta en liten ätardag efter att ha varit så duktig i en vecka men det sket sig det oxå.

I stället blev det bråk o jag sitter i köket o gråter. Bråk över pengar återigen :(

E så trött på att aldrig ha några pengar o att ha så mkt skulder. Sambon e oxå trött på det så klart o tjatar jämt över att han inte har råd att köpa nån dator. Som om jag har råd att köpa nåt till mig själv då??? Det var väldigt länge sen.

Han tycker att han får offra alla sina pengar på räkningar o ser inte att det är precis vad jag har gjort under ett års tid.

Han flyttade hit till mig från Södertälje o åkte på två månaders karens från A-kassan då han sade upp sig. Under den tiden gick alla mina pengar till räkningar o han var tvungen att sälja av lite saker för att ekonomin skulle gå ihop sig över huvud taget. Detta är han nu skit sur över Att "JAG" tvingade honom att sälja sina saker medan jag inte sålde nåt.....

Jag hade en inkomst o det hade inte han. Han hade saker av värde att sälja o det hade inte jag. Även sen när han fick jobb så räckte inte hans lön utan att jag fick ta hela min lön för att få ihop det. O då tjänade jag många tusenlappar mer än honom. Så har det varit hela tiden. Hela min lön har gått till räkningar o annat o inte en krona till mig själv. Men för mig gör det inget. För mig är det så man lever i en relation. Man hjälps åt. Men så är det tydligen bara när det är på det hållet.

När han får ut en bra lön då ska han ha kvar det som inte behövs för hans hälft till räkningarna så att han kan köpa lite kul saker med. Då gäller det inte längre att man ska hjälpas åt. Då är hans pengar hans medan mina fortfarande är våra.

Orkar inte mer......

Vi har bråkat om det här så många gånger o varje gång räknar jag ut hur det skulle se ut om vi inte hade gemensam ekonomi o det gillar han inte. Det ända han säger då är att det inte skulle funka för då räcker inte hans pengar. Sen går han.

1 kommentar:

  1. Det här känner jag igen alldeles för väl. Det är lika hos mig. Du är inte ensam!

    SvaraRadera