Terapi igen

Så var det dags att bege sig in i terapiträsket igen....

Jag skriver det som att det vore nåt negativt o det menar jag absolut inte. Det som är negativt är att jag återigen befinner mig på ett ställe där terapi är den enda utvägen. Där terapi är det enda som kan hjälpa mig upp ur mitt hål.

Efter en katastrofal vecka insåg både jag o min sambo att terapi var den enda utvägen. Att jag inte klarar av att reda ut mina tankar o känslor själv. Att jag är så skadad inuti att jag måste be om hjälp för att inte förstöra mitt liv helt o hållet. 

Jag har gått i terapi förut o jag minns den befriande känslan jag hade när jag gick ifrån mötena efter att ha fått tömma både hjärnan och hjärtat på alla tvivel o missuppfattningar.

Den här gången gäller det min självkänsla som försvann helt o fullt när jag levde tillsammans med mitt psykopatiska ex.

Han fick mig att gräva en grop, hoppa i den o sedan fylla igen den medan jag var kvar i den. Jag har ingen tro kvar på mig själv över huvud taget o det håller på att äta upp både mig o mitt nuvarande förhållande. Men nu ska jag be om hjälp. Nu måste jag få hjälp.

Mitt förnuft o min hjärna säger mig att han hade fel när han fick mig o tro att jag är värdelös o inte duger till nåt. Men hålet han grävde i min själ säger nåt helt annat. Jag hör hans lilla röst inom mig flera gånger dagligen o de driver mig till vansinne. Det är bara en av alla anledningar till varför jag absolut inte vill träffa honom eller prata med honom igen.

Han får mig att må så dåligt. Han får mig att må så dåligt med mig själv.

Men NU ska jag få hjälp o jag längtar efter att få resa mig ur askan o komma tillbaka som en stark kvinna.

Jag kommer att göra inlägg efter mina möten då mitt bloggande är en del av mitt helande.

Om du liksom jag vet att du är en bra människa som är värd att älska men som inte känner det i hjärta o själ så skriv en liten kommentar så att vi vet att vi inte är ensamma.

Tack :)