Min älskade son har tjatat omm en egen riktig cykel länge nu. En stor riktig cykel med stödhjul på som han kan cykla på själv. Han tyckte att det var dags nu och att han var en stor kille nu. Han fyller 3 år i augusti.
Gissa om han blev lycklig när mormor sa att hon skulle åka och köpa en till honom :)
Han är riktigt duktig på att cykla o fort går det. Nu har vi turen att bo utanför stan o på de små vägarna där vi bor kör inte bilarna fort. Jag brukar springa med honom när han cyklar och har full koll på honom. Han är duktig på att hålla sig i kanten men precis som alla barn glömmer han bort sig i mellan åt. Någon klipper gräset eller några barn leker i en trädgård. att cykla samtidigt som man tittar på nåt annat är inte lätt inte.
Med hjälm och med många påminnelser om vad han ska tänka på går det dock bra men det dröjer innan jag sätter mig på en egen cykel när han har sin. Jag springer hellre bredvid så att jag kan rycka tag i honom om det skulle behövas.
Tack för mig :)
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article13250842.ab
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar