lördag 15 december 2012
Manga - Devil Girl
Jag har börjat med att måla Manga.
De e skitkul o jag som alltid sett mig som en person som inte kan rita eller måla alls lyckas åstadkomma betydligt mer än vad jag trodde :)
Om du vill se fler av mina bilder så titta in på MF Hand and Heart
Kramis
De e skitkul o jag som alltid sett mig som en person som inte kan rita eller måla alls lyckas åstadkomma betydligt mer än vad jag trodde :)
Om du vill se fler av mina bilder så titta in på MF Hand and Heart
Kramis
fredag 30 november 2012
Romanprojekt
Håller för fullt på med mitt nya romanprojekt "Där livet börjar".
Har skrivit drygt hälften och tycker själv att det blir riktigt bra. Ja det kommer i alla fall att bli riktigt bra när det blir klart.
Älskar att skriva o kan inte riktigt förstå varför jag hållit mig ifrån det för så lång tid. Just nu lever jag i min huvudkaraktärs liv och hon finns ständigt med mig i tankarna.
Det blir en roman som innehåller allt. Spänning, sorg, kärlek. Min förhoppning är att läsaren ska pendla mellan sina känslor och inte kunna lägga romanen ifrån sig. Vi får se om jag lyckas.
Om du är intresserad av att läsa små korta utdrag ur den så är du välkommen att besöka min andra blogg MF Hand and Heart.
Önskar er alla en riktigt trevlig helg och en Glad Första advent!
Kramis
Har skrivit drygt hälften och tycker själv att det blir riktigt bra. Ja det kommer i alla fall att bli riktigt bra när det blir klart.
Älskar att skriva o kan inte riktigt förstå varför jag hållit mig ifrån det för så lång tid. Just nu lever jag i min huvudkaraktärs liv och hon finns ständigt med mig i tankarna.
Det blir en roman som innehåller allt. Spänning, sorg, kärlek. Min förhoppning är att läsaren ska pendla mellan sina känslor och inte kunna lägga romanen ifrån sig. Vi får se om jag lyckas.
Om du är intresserad av att läsa små korta utdrag ur den så är du välkommen att besöka min andra blogg MF Hand and Heart.
Önskar er alla en riktigt trevlig helg och en Glad Första advent!
Kramis
lördag 17 november 2012
tisdag 23 oktober 2012
Maktlös
Idag var tredje dagen som min lille prins har dragits med sin öroninflammation. Den har vägrat ge med sig så idag var vi hos läkaren och fick penicillin.
Hoppas nu att den ger med sig fort för jag måste verkligen få sova ordentligt snart.
I tre nätter har det varit tårar, skrik och smärta.
Så maktlös man känner sig när man inte kan göra annat än att trösta, krama och hålla handen...
Tröttheten gör mig galen och jag får ingenting gjort. Inte för att jag tvunget måste göra nåt just nu men jag vill. Jag vill skriva. Jag vill jobba med MF Hand and Heart.
Men det är väl bara att inse att idag finns inga krafter kvar hur mycket jag än skulle vilja.
Kramis
Hoppas nu att den ger med sig fort för jag måste verkligen få sova ordentligt snart.
I tre nätter har det varit tårar, skrik och smärta.
Så maktlös man känner sig när man inte kan göra annat än att trösta, krama och hålla handen...
Tröttheten gör mig galen och jag får ingenting gjort. Inte för att jag tvunget måste göra nåt just nu men jag vill. Jag vill skriva. Jag vill jobba med MF Hand and Heart.
Men det är väl bara att inse att idag finns inga krafter kvar hur mycket jag än skulle vilja.
Kramis
måndag 22 oktober 2012
Fånga dina drömmar
Just nu händer det mycket....
Har tyvärr inte haft tid att uppdatera min blogg under en tid men det har sina förklaringar.
För ett tag sen fick jag kontakt med en kollega (lärare) från Stockholm. Vi var båda upprörda över det dåliga läraravtal som kom i stånd för ett tag sen och började prata lite via en sida på FB där avtalet sågades hej vilt.
I början pratade vi bara om läraryrket och stöttade varandra i den stress vi kände över alla våra arbetsuppgifter men efter bara ett litet tag insåg vi att vi delade betydligt mer än bara ett yrke.
Vi delade drömmen om att skriva och skapa så vi bestämde oss för att gå ihop och hjälpas åt med att förverkliga våra drömmar.
Vi jobbar dagligen med detta via datorkontakt och har kommit en bra bit på väg....
Om ni vill kan ni besöka oss på http://mfhandheart.blogspot.se och se vad vi gör....
Vi tror på våra drömmar och att vi kommer att lyckas.
Hoppas M vet hur mycket han betyder för mig och att jag vill fortsätta att skriva med honom för alltid...
Se till att fånga era drömmar.
Kramis
Har tyvärr inte haft tid att uppdatera min blogg under en tid men det har sina förklaringar.
För ett tag sen fick jag kontakt med en kollega (lärare) från Stockholm. Vi var båda upprörda över det dåliga läraravtal som kom i stånd för ett tag sen och började prata lite via en sida på FB där avtalet sågades hej vilt.
I början pratade vi bara om läraryrket och stöttade varandra i den stress vi kände över alla våra arbetsuppgifter men efter bara ett litet tag insåg vi att vi delade betydligt mer än bara ett yrke.
Vi delade drömmen om att skriva och skapa så vi bestämde oss för att gå ihop och hjälpas åt med att förverkliga våra drömmar.
Vi jobbar dagligen med detta via datorkontakt och har kommit en bra bit på väg....
Om ni vill kan ni besöka oss på http://mfhandheart.blogspot.se och se vad vi gör....
Vi tror på våra drömmar och att vi kommer att lyckas.
Hoppas M vet hur mycket han betyder för mig och att jag vill fortsätta att skriva med honom för alltid...
Se till att fånga era drömmar.
Kramis
fredag 5 oktober 2012
Trött
Jag e så jävla trött på allt.....
Egentligen e de inget som har hänt mer än att allt jag gör skiter sig. Fick för mig att jag skulle börja måla så jag hämtade hem grejer från pappa o satte igång. Färg, penslar, dukar m.m.
Full av entusiasm satte jag igång o visste precis vad jag skulle göra o hur det skulle se ut men allt sket sig. Inget stämmer o färgerna blandar sig o blir skit allihop.
De e inte världens undergång tycker du säkert o de kan hända att jag håller med men ändå väller känslorna upp ur mig som lava ur en vulkan. Jag sitter o stirrar på min misslyckade bild o tårarna bara sprutar. Varför kan jag inte lyckas med nåt??? Varför förvandlas allt jag tar i till aska???
Känner bara mig så jävla ensam o övergiven. Ingen bryr sig om vad jag gör eller hur jag mår. Allt e bara skit...
Jag kämpar på på jobbet o har fått kontakt med en kollega som jag verkligen kan prata med. Vi pratar om allt o han får mig o skratta o glömma all skit för en liten stund men det kommer alltid tillbaka ändå...
Jag ska fortsätta måla o jag kommer inte ge mig förrän jag får fram den bilden som finns i mitt huvud men det kommer nog att bli många, många tårar på vägen e jag rädd...
Vill just nu bara rymma från mitt liv ett tag o få få en paus o hämta kraft att fortsätta men de e så klart omöjligt... I stället e de bara o fortsätta ta det ena steget efter det andra o hoppas på att allt blir bättre en vacker dag. Även om jag just nu har väldigt svårt att se det...
Hoppas inte det finns många andra där ute som mår som jag gör för det förtjänar ingen.
Kramis
Egentligen e de inget som har hänt mer än att allt jag gör skiter sig. Fick för mig att jag skulle börja måla så jag hämtade hem grejer från pappa o satte igång. Färg, penslar, dukar m.m.
Full av entusiasm satte jag igång o visste precis vad jag skulle göra o hur det skulle se ut men allt sket sig. Inget stämmer o färgerna blandar sig o blir skit allihop.
De e inte världens undergång tycker du säkert o de kan hända att jag håller med men ändå väller känslorna upp ur mig som lava ur en vulkan. Jag sitter o stirrar på min misslyckade bild o tårarna bara sprutar. Varför kan jag inte lyckas med nåt??? Varför förvandlas allt jag tar i till aska???
Känner bara mig så jävla ensam o övergiven. Ingen bryr sig om vad jag gör eller hur jag mår. Allt e bara skit...
Jag kämpar på på jobbet o har fått kontakt med en kollega som jag verkligen kan prata med. Vi pratar om allt o han får mig o skratta o glömma all skit för en liten stund men det kommer alltid tillbaka ändå...
Jag ska fortsätta måla o jag kommer inte ge mig förrän jag får fram den bilden som finns i mitt huvud men det kommer nog att bli många, många tårar på vägen e jag rädd...
Vill just nu bara rymma från mitt liv ett tag o få få en paus o hämta kraft att fortsätta men de e så klart omöjligt... I stället e de bara o fortsätta ta det ena steget efter det andra o hoppas på att allt blir bättre en vacker dag. Även om jag just nu har väldigt svårt att se det...
Hoppas inte det finns många andra där ute som mår som jag gör för det förtjänar ingen.
Kramis
fredag 28 september 2012
Naiv
Jag kanske e naiv men jag tror alltid på att det kommer att lösa sig o att saker kommer att bli bättre. Jag lever på hoppet så länge det går men när jag märker att hoppet försvinner så går musten ur mig...
Min kämparglöd försvinner.
Just nu känns det som att allt går emot mig o jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det här.
När det gäller mitt jobb som lärare så har jag under lång tid kämpat i motvind med tron att den här avtalsrörelsen skulle göra situationen bättre. Jag kanske inte trodde att lönen skulle bli så mycket bättre än vad den blev men jag hade ändå hoppats på att arbetsbördan skulle bli lite lättare. Nu blev det inte så o jag känner mig bara överkörd.
Skulle så gärna vilja prata igenom det här med F som jag vet skulle förstå vad jag pratade om o jag tror att han hade kunnat hjälpa mig att ta mig igenom den här krisen. Men det går förstås inte.
Vet inte ens om han kommer ihåg mig, om han tänker på mig över huvud taget. Jag tänker på honom jämt o även om jag verkligen försöker förtränga alla mina känslor för honom så går det inte. Jag vill fortfarande ha honom i mitt liv. Allt annat e obetydligt.
Drömmer om honom så ofta o drömmarna känns så verkliga att jag ofta får påminna mig själv om att det bara var en dröm så att jag inte gör nåt dumt som att kontakta honom. I senaste drömmen gjorde han allt för att jag skulle ta honom tillbaka. Verkligen allt. O jag lät honom kämpa trots att han egentligen inte hade behövt det. Den kärlek han visade mig var precis som i somras o jag saknar det så otroligt mycket... Jag saknar honom så otroligt mycket. Har aldrig älskat någon som jag älskade honom. Som jag älskar honom.
Nu står jag här ensam utan nån att rådfråga om hur jag ska gå vidare med mitt liv.
Det ska tydligen inte vara lätt att leva men varför ska det vara så mycket svårare för en del än vad det är för andra???
Hostar mig snart in i sängen o sen får vi se vad drömmarna ger mig i natt. Nåt bra hoppas jag som kan ge mig lite extra energi inför morgondagen.
Kramis
Min kämparglöd försvinner.
Just nu känns det som att allt går emot mig o jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det här.
När det gäller mitt jobb som lärare så har jag under lång tid kämpat i motvind med tron att den här avtalsrörelsen skulle göra situationen bättre. Jag kanske inte trodde att lönen skulle bli så mycket bättre än vad den blev men jag hade ändå hoppats på att arbetsbördan skulle bli lite lättare. Nu blev det inte så o jag känner mig bara överkörd.
Skulle så gärna vilja prata igenom det här med F som jag vet skulle förstå vad jag pratade om o jag tror att han hade kunnat hjälpa mig att ta mig igenom den här krisen. Men det går förstås inte.
Vet inte ens om han kommer ihåg mig, om han tänker på mig över huvud taget. Jag tänker på honom jämt o även om jag verkligen försöker förtränga alla mina känslor för honom så går det inte. Jag vill fortfarande ha honom i mitt liv. Allt annat e obetydligt.
Drömmer om honom så ofta o drömmarna känns så verkliga att jag ofta får påminna mig själv om att det bara var en dröm så att jag inte gör nåt dumt som att kontakta honom. I senaste drömmen gjorde han allt för att jag skulle ta honom tillbaka. Verkligen allt. O jag lät honom kämpa trots att han egentligen inte hade behövt det. Den kärlek han visade mig var precis som i somras o jag saknar det så otroligt mycket... Jag saknar honom så otroligt mycket. Har aldrig älskat någon som jag älskade honom. Som jag älskar honom.
Nu står jag här ensam utan nån att rådfråga om hur jag ska gå vidare med mitt liv.
Det ska tydligen inte vara lätt att leva men varför ska det vara så mycket svårare för en del än vad det är för andra???
Hostar mig snart in i sängen o sen får vi se vad drömmarna ger mig i natt. Nåt bra hoppas jag som kan ge mig lite extra energi inför morgondagen.
Kramis
Ordning o reda
Det måste finnas fler än jag som ständigt har listor på saker att göra som man skjuter på för att man inte orkar ta tag i det...
Men nu tror jag att jag har tagit tag i allt det som var viktigt för att mitt liv ska bli lite lättare.
Jag har löst mina skulder o samlat allt på ett enda lån på banken o i o med sänkt mina utgifter avsevärt...
Jag har tagit tag i min sons namnbyte så nu har han mitt efternamn.
Jag har överlåtit ett mobilabonnemang till min bror.
Jag har ombokat läkartid o beställt klipptid till sonen.
Inga fler stora saker förutom en del som ska säljas.
Känns så skönt att få lite ordning på allt...
Nu återstår mitt beslut om hur jag ska göra med mitt yrkesval. Jag älskar mitt jobb som lärare men inser också att stressen o arbetsbelastningen o kravet på ständig barnvakt inte påverkar mig så bra mentalt. Jobbet som lärare kräver att ens privatliv e i balans o de kan jag ju knappast påstå att mitt e.
Bara det att jag måste ha barnvakt så ofta bara för att kunna utföra mitt jobb e en stor påfrestning. Som läget e nu har jag ingen möjlighet att få barnvakt för att ta hand om mig själv o de e tid som jag måste ha för att må bra. Har just nu ingen balans mellan arbetsliv o privatliv o så kan jag inte leva...
Vet inte än hur jag ska göra men en lista med fördelar o nackdelar e under uppbyggnad. Måste även se mig omkring efter fungerbara alternativ innan jag kan ta det slutgiltiga beslutet...
Nu ligger jag hemma o e sjuk o låter tankarna vandra fritt.
Vad e bäst för mig? Vad e bäst för min son?
Jag fortsätter fundera o hoppas att ni andra där ute mår bättre än vad jag gör.
Kramis
Men nu tror jag att jag har tagit tag i allt det som var viktigt för att mitt liv ska bli lite lättare.
Jag har löst mina skulder o samlat allt på ett enda lån på banken o i o med sänkt mina utgifter avsevärt...
Jag har tagit tag i min sons namnbyte så nu har han mitt efternamn.
Jag har överlåtit ett mobilabonnemang till min bror.
Jag har ombokat läkartid o beställt klipptid till sonen.
Inga fler stora saker förutom en del som ska säljas.
Känns så skönt att få lite ordning på allt...
Nu återstår mitt beslut om hur jag ska göra med mitt yrkesval. Jag älskar mitt jobb som lärare men inser också att stressen o arbetsbelastningen o kravet på ständig barnvakt inte påverkar mig så bra mentalt. Jobbet som lärare kräver att ens privatliv e i balans o de kan jag ju knappast påstå att mitt e.
Bara det att jag måste ha barnvakt så ofta bara för att kunna utföra mitt jobb e en stor påfrestning. Som läget e nu har jag ingen möjlighet att få barnvakt för att ta hand om mig själv o de e tid som jag måste ha för att må bra. Har just nu ingen balans mellan arbetsliv o privatliv o så kan jag inte leva...
Vet inte än hur jag ska göra men en lista med fördelar o nackdelar e under uppbyggnad. Måste även se mig omkring efter fungerbara alternativ innan jag kan ta det slutgiltiga beslutet...
Nu ligger jag hemma o e sjuk o låter tankarna vandra fritt.
Vad e bäst för mig? Vad e bäst för min son?
Jag fortsätter fundera o hoppas att ni andra där ute mår bättre än vad jag gör.
Kramis
fredag 21 september 2012
Meningen med livet
Vad är meningen med livet???
Vad är det för mening med att leva???
Detta e frågor som dagligen figurerar i mitt huvud...
Jag har inga svar utan bara fler frågor. Jag ser ingen mening alls. Jag ser bara mörker. För mig går bara livet ut på att bli sårad o att vara ensam o de e inget liv som jag vill leva. Jag vill inte ha mitt liv. De finns inget bra i mitt liv som gör att jag ser fram mot nästa dag.
Att inte ha nån tro på livet alls e väldigt tungt. Tyngre än vad nån borde vara tvungen att bära.
Jag vill tro på livet. Jag vill ha ett hopp om att det kommer att bli bättre. Jag vill kunna se det positiva i mitt liv men jag kan inte. Hur mycket jag än anstränger mig så ser jag bara svart.
Jag går upp på morgonen, bråkar lite med sonen innan jag lämnar honom på dagis. Åker till jobbet o tar på mig min roll som lärare o kliver ur mig själv för ett par timmar. Det är de bästa timmarna på hela veckan. Efter jobbet hämtar jag sonen. Vi åker hem o jag försöker få tiden att gå tills han ska sova. Då bråkar vi lite till o sen sätter jag mig i soffan o funderar på vad den dagen har gett mig mer än att timmarna har gått o att jag fortfarande andas. Fortfarande finns ingen mening med nåt jag har gjort.
Har ingenting att se fram mot...
Alla säger att jag måste se det positiva i att jag har min underbara son o att jag måste fokusera på det som e bra men jag kan inte. Ser inget positivt i någonting.
Alla säger att jag måste tro på mig själv o tro på att jag e bra o att jag e värd att träffa en bra kille o att jag kommer att göra det en vacker dag.
Men vad fan spelar det för roll??? Jag vet att jag e en bra, snäll o omtänksam person men vad spelar det för roll när ingen annan verkar uppskatta det. Jag sitter ju lik förbannat här ensam så nåt måste ju vara fel. De som har en partner förstår inte hur tungt o jobbigt de e o vara själv. De som har en partner fattar inte hur jävla jobbigt de o ha barn själv utan nån att få stöd av. Utan nån att lämna över ansvaret till. Utan nån att dela allt ansvar med...
Inte ens jobbet kan jag sköta ordentligt som ensamstående mamma. Alla jobbtider efter 17.00 kräver barnvakt o de e inte alltid så lätt att få ihop. Jag får inte ihop någonting o jag e så trött på att kämpa för att kunna göra nåt. Allt planerande o det ständiga dåliga samvetet gör inte direkt att livet känns ljusare utan snarare ännu mörkare.
Jag vill inte vara ensam. Jag trivs inte ensam. Jag vill vara lycklig. Jag vill älska o vara älskad tillbaka. Jag vill ha F tillbaka... Jag vill ha mitt ljusa liv tillbaka...
Vad förmedlar jag till min son annat än mörker...
Jag e en riktigt usel mamma som inte har kraft eller ork att bättra mig..
Kram på er
Vad är det för mening med att leva???
Detta e frågor som dagligen figurerar i mitt huvud...
Jag har inga svar utan bara fler frågor. Jag ser ingen mening alls. Jag ser bara mörker. För mig går bara livet ut på att bli sårad o att vara ensam o de e inget liv som jag vill leva. Jag vill inte ha mitt liv. De finns inget bra i mitt liv som gör att jag ser fram mot nästa dag.
Att inte ha nån tro på livet alls e väldigt tungt. Tyngre än vad nån borde vara tvungen att bära.
Jag vill tro på livet. Jag vill ha ett hopp om att det kommer att bli bättre. Jag vill kunna se det positiva i mitt liv men jag kan inte. Hur mycket jag än anstränger mig så ser jag bara svart.
Jag går upp på morgonen, bråkar lite med sonen innan jag lämnar honom på dagis. Åker till jobbet o tar på mig min roll som lärare o kliver ur mig själv för ett par timmar. Det är de bästa timmarna på hela veckan. Efter jobbet hämtar jag sonen. Vi åker hem o jag försöker få tiden att gå tills han ska sova. Då bråkar vi lite till o sen sätter jag mig i soffan o funderar på vad den dagen har gett mig mer än att timmarna har gått o att jag fortfarande andas. Fortfarande finns ingen mening med nåt jag har gjort.
Har ingenting att se fram mot...
Alla säger att jag måste se det positiva i att jag har min underbara son o att jag måste fokusera på det som e bra men jag kan inte. Ser inget positivt i någonting.
Alla säger att jag måste tro på mig själv o tro på att jag e bra o att jag e värd att träffa en bra kille o att jag kommer att göra det en vacker dag.
Men vad fan spelar det för roll??? Jag vet att jag e en bra, snäll o omtänksam person men vad spelar det för roll när ingen annan verkar uppskatta det. Jag sitter ju lik förbannat här ensam så nåt måste ju vara fel. De som har en partner förstår inte hur tungt o jobbigt de e o vara själv. De som har en partner fattar inte hur jävla jobbigt de o ha barn själv utan nån att få stöd av. Utan nån att lämna över ansvaret till. Utan nån att dela allt ansvar med...
Inte ens jobbet kan jag sköta ordentligt som ensamstående mamma. Alla jobbtider efter 17.00 kräver barnvakt o de e inte alltid så lätt att få ihop. Jag får inte ihop någonting o jag e så trött på att kämpa för att kunna göra nåt. Allt planerande o det ständiga dåliga samvetet gör inte direkt att livet känns ljusare utan snarare ännu mörkare.
Jag vill inte vara ensam. Jag trivs inte ensam. Jag vill vara lycklig. Jag vill älska o vara älskad tillbaka. Jag vill ha F tillbaka... Jag vill ha mitt ljusa liv tillbaka...
Vad förmedlar jag till min son annat än mörker...
Jag e en riktigt usel mamma som inte har kraft eller ork att bättra mig..
Kram på er
tisdag 18 september 2012
Sluta röka
Har nu varit rökfri i 2 dagar... Känns riktigt bra. E lika lätt som de andra gångerna jag slutat trots att jag egentligen inte kände mig lika motiverad som sist. Men det kommer att bli bra det här. Mer pengar till annat o träningen kommer nog att bli bättre så fort rökhostan lägger sig.
Många säger att jag e duktig som kör så hårt med träningen men jag vet inte. Känner mig inte direkt duktig. Känner det mer som att det är mitt sätt att överleva. Hela mitt liv raserades o jag försöker bara hålla tag i nåt som kan hjälpa mig att hålla näsan ovanför ytan.
För mig blev det träningen o mitt mål att komma i bra form igen. Det gör att jag kan fokusera på nåt som ligger utanför mig själv o jag kan stänga av känslor o i stället mäta mitt välbefinnande på våg eller med måttband. Det hjälper mig att se fram mot nästa dag o nästa träningspass o det hjälper mig att känna att jag har nån som helst kontroll på vad som händer i mitt liv just nu.
Jag försöker helt enkelt hitta kontrollen igen o den här gången tänker jag inte släppa på den...
Så duktig e ett starkt ord...
Kramis
Många säger att jag e duktig som kör så hårt med träningen men jag vet inte. Känner mig inte direkt duktig. Känner det mer som att det är mitt sätt att överleva. Hela mitt liv raserades o jag försöker bara hålla tag i nåt som kan hjälpa mig att hålla näsan ovanför ytan.
För mig blev det träningen o mitt mål att komma i bra form igen. Det gör att jag kan fokusera på nåt som ligger utanför mig själv o jag kan stänga av känslor o i stället mäta mitt välbefinnande på våg eller med måttband. Det hjälper mig att se fram mot nästa dag o nästa träningspass o det hjälper mig att känna att jag har nån som helst kontroll på vad som händer i mitt liv just nu.
Jag försöker helt enkelt hitta kontrollen igen o den här gången tänker jag inte släppa på den...
Så duktig e ett starkt ord...
Kramis
lördag 15 september 2012
Slut
Dagens träningspass bestod i ett stenhårt styrkepass på fm o en 7 km löprunda på em.
Känner mig riktigt nöjd med dagen o ser nu fram mot att sätta mig i soffan o titta på en bra film o äta lite grillat...
Får se vad de blir för träning i morg...
Kramis
Känner mig riktigt nöjd med dagen o ser nu fram mot att sätta mig i soffan o titta på en bra film o äta lite grillat...
Får se vad de blir för träning i morg...
Kramis
fredag 14 september 2012
Fredag igen
Så var de då en tung fredagskväll igen. Fortfarande ensam o tyngd av saknad...
Tycker veckorna numer består av måndagar o fredagar. Lättnaden på måndagen att få återgå till jobb o släppa tankarna på mitt eget liv o fredagarna när saknaden e som störst. Drömmer om honom i princip varje natt o vaknar varje morgon o inser att det bara var en dröm o att jag måste gå upp o fortsätta leva mitt eget tomma liv.
Igår drömde jag att jag sprang på honom på stan. Helt plötsligt stod han bara där framför mig o han blev lika förvånad över att få se mig som jag blev över att få se honom. Vi höll om varandra o det kändes precis som förut. Vi var båda lika lyckliga över att ha träffat på varandra men sen var han tvungen att gå igen. Han ville inte men var tvungen o innan jag hann blinka så var han borta. Resten av drömmen sprang jag runt o letade efter honom o kunde inte förstå hur han kunnat försvinna så fort. Undrar vad den drömmen ska betyda???
Önskar så att de senaste 5 veckorna bara var en dröm o att nån kom o väckte mig snart så att jag fick fortsätta att leva det lyckliga livet jag levde i somras.
För varje dag som går så dör hoppet om att han ska komma tillbaka lite mer. Känns så jobbigt när hoppet tynar bort. Jag älskar honom fortfarande så mycket...
Har haft en myskväll med lillprinsen o nu när han har somnat tänkte jag lämna mitt eget liv ett tag o återvända in i bokens värld där allt e möjligt.
Kramis
Tycker veckorna numer består av måndagar o fredagar. Lättnaden på måndagen att få återgå till jobb o släppa tankarna på mitt eget liv o fredagarna när saknaden e som störst. Drömmer om honom i princip varje natt o vaknar varje morgon o inser att det bara var en dröm o att jag måste gå upp o fortsätta leva mitt eget tomma liv.
Igår drömde jag att jag sprang på honom på stan. Helt plötsligt stod han bara där framför mig o han blev lika förvånad över att få se mig som jag blev över att få se honom. Vi höll om varandra o det kändes precis som förut. Vi var båda lika lyckliga över att ha träffat på varandra men sen var han tvungen att gå igen. Han ville inte men var tvungen o innan jag hann blinka så var han borta. Resten av drömmen sprang jag runt o letade efter honom o kunde inte förstå hur han kunnat försvinna så fort. Undrar vad den drömmen ska betyda???
Önskar så att de senaste 5 veckorna bara var en dröm o att nån kom o väckte mig snart så att jag fick fortsätta att leva det lyckliga livet jag levde i somras.
För varje dag som går så dör hoppet om att han ska komma tillbaka lite mer. Känns så jobbigt när hoppet tynar bort. Jag älskar honom fortfarande så mycket...
Har haft en myskväll med lillprinsen o nu när han har somnat tänkte jag lämna mitt eget liv ett tag o återvända in i bokens värld där allt e möjligt.
Kramis
torsdag 13 september 2012
Onyttig
När jag gick o la mig igår kände jag mig väldigt onyttig av att jag inte hade tränat. Kändes som jag inte hade tränat på minst en vecka o att jag hade ätit för mycket onyttiga saker...
Men när jag tänkte efter så stämde ju inte verkligheten riktigt med den känslan. Jag tränade dubbelpass lör, sön o mån o vilade tis o ons (en välbehövlig vila). Allt det onyttiga jag ätit var chips o choklad i lördags o sen har jag haft koll på vad jag stoppat i mig de andra dagarna.
Tycker nog att jag håller min plan lite bättre än vad jag kände igår...
Idag var jag dock igång med träningen igen o nu blir det pass både fre, lör o sön o sen kanske en vilodag på mån om jag inte får abstinens o tar ett litet pass ändå :)
Har blivit lite beroende av min träning o läsning. Det är det som får mig att se fram mot nästa dag o att klara av att få dagarna att gå. Blev inbjuden till 35-års kalas 17 nov så nu har jag 2 månader på mig att komma i riktigt bra form o nåt som håller igång mig i minst 2 månader till.
Det långsiktiga målet e ju att kunna gå på stranden nästa sommar o känna mig riktigt bekväm i en snygg bikini. Ett mål som jag ska klara. Inget kommer att stoppa mig nu. Jag har ju inget annat att fokusera på så jag ser inga hinder på vägen...
Kramis
Men när jag tänkte efter så stämde ju inte verkligheten riktigt med den känslan. Jag tränade dubbelpass lör, sön o mån o vilade tis o ons (en välbehövlig vila). Allt det onyttiga jag ätit var chips o choklad i lördags o sen har jag haft koll på vad jag stoppat i mig de andra dagarna.
Tycker nog att jag håller min plan lite bättre än vad jag kände igår...
Idag var jag dock igång med träningen igen o nu blir det pass både fre, lör o sön o sen kanske en vilodag på mån om jag inte får abstinens o tar ett litet pass ändå :)
Har blivit lite beroende av min träning o läsning. Det är det som får mig att se fram mot nästa dag o att klara av att få dagarna att gå. Blev inbjuden till 35-års kalas 17 nov så nu har jag 2 månader på mig att komma i riktigt bra form o nåt som håller igång mig i minst 2 månader till.
Det långsiktiga målet e ju att kunna gå på stranden nästa sommar o känna mig riktigt bekväm i en snygg bikini. Ett mål som jag ska klara. Inget kommer att stoppa mig nu. Jag har ju inget annat att fokusera på så jag ser inga hinder på vägen...
Kramis
måndag 10 september 2012
Vilodag
Idag hade jag bestämt mig för att ha en vilodag efter två dagar med dubbelpass men de gick ju inte så bra. Var hemma med sonen som var dunderförkyld o tack vare det fina vädret blev det en långpromenad på fm i raskt tempo.
Sonen ville sen att vi skulle gå förbi gymmet o boka en tid då han tycker de e kul o vara där o boxa o leka medan jag tränar så de gjorde vi. Fanns en ledig tid idag så det resulterade i ett ordentligt styrkepass på em.
Inte mycket vila här inte...
I morg blir de nog vila dock eftersom jag har föräldramöte o inte kommer hem förrän efter 20.00. Men man vet ju aldrig...
Längtar till nästa helg så jag kan få komma ut o springa igen. Älskar det...
Ändrar mitt sluta röka mål till att sluta så fort vågen visar under 67. Insåg att jag nog bygger lite muskler o att kroppen kommit in i den berömda svackan o jag vill inte vänta i evigheter tills jag slutar. Träning o kost flyter på bra nu så jag förväntar mig att se lite resultat snart.
Kramis
Sonen ville sen att vi skulle gå förbi gymmet o boka en tid då han tycker de e kul o vara där o boxa o leka medan jag tränar så de gjorde vi. Fanns en ledig tid idag så det resulterade i ett ordentligt styrkepass på em.
Inte mycket vila här inte...
I morg blir de nog vila dock eftersom jag har föräldramöte o inte kommer hem förrän efter 20.00. Men man vet ju aldrig...
Längtar till nästa helg så jag kan få komma ut o springa igen. Älskar det...
Ändrar mitt sluta röka mål till att sluta så fort vågen visar under 67. Insåg att jag nog bygger lite muskler o att kroppen kommit in i den berömda svackan o jag vill inte vänta i evigheter tills jag slutar. Träning o kost flyter på bra nu så jag förväntar mig att se lite resultat snart.
Kramis
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)